Flyttlasset har gått!!!

Nu blir boktoka snyggare och lite luftigare. Följ med till nya boktoka på www.boktoka.se.

Är du gullig och ändrar adress i eventuella länkar och RSS?

Vi ses där!

Opålitlig tipsmaskin?

Hittade precis en sida som jag varken hört talas om, eller stött på, tidigare. Den heter Literature Map och är ett sökverktyg för att hitta författarskap som liknar varandra. Du söker till exempel på Denise Mina och ska då få upp andra författare som, de som gillar Mina, med stor sannolikhet, också gillar.

Men när jag sökte på Stieg Larsson och fick upp Herbjörg Wassmo som närmaste författare började jag undra. Eller är det någon norsk Stieg som jag missat som skriver likt Wassmo?

Prova du också. Verkar tipsmaskinen pålitlig?

Bokhängen

Och O! Höll på att glömma. När jag hälsade på i Trafiknostalgiskas monter uppmärksammades jag på dessa:

 

Kan vara snyggt, men kan också bli riktigt tantigt. Tänk dig tillsammans med kläder från Gudrun Sjödén eller Odd Molly. Bibliotekarietanten har anlänt! Nu har jag inte kläder från varken gudrun eller molly, men knut och glasögon sitter oftast på plats. Och inte är jag bibliotekarie heller.

Hm får nog tänka igenom kombinationen, men jag kunde bara inte motstå dem. Någon gång ska jag ha dem!

Mässrapport

Torsdag mitt på dagen till fredag kväll räcker gott för mig. Särskilt som jag blev förkyld och lite matt. Annars hade nog min entrébiljett behövt kompletterats med ett seminariekort. Men jag är nöjd och belåten så som det nu blev. Nästan skönt att inte vara kvar när jag läser om andras ömmande fötter, trängseln och ljudnivån.

Och jag hade hunnit med det allra mesta jag ville. Har hälsat på folk och fä, kollat lite i montrar och hängt på mingel. Hann med en stund på Park också men eftersom mina vänner aldrig behagade dyka upp blev det lite tråkigt.

Med hem i väskan kom lite lagom mycket böcker. Hälsade som vanligt på hos Kakao. De har kommit med en ny kokbok med pasta som tema. Snygg som alltid. Kakao är liksom föregångaren till dagens alla snygga kokböcker. De var först. Den fick jag med mig hem, plus en liten bok om dejting vilket ju passar bra. Blev lite konstigt med relationerna i storlek här men pastaboken är större i relation till dejtingboken.

 

Hälsade också på i Cordia och Verbums monter och hälsade på gamla bekanta. Fick med mig flera böcker som jag är nyfiken på. Även en sketasnygg penna och en usb-sticka.

         

Och man behöver inte vara kristen för att uppskatta Cordias böcker. Däremot tror jag att många avskräcks av det faktum att ordet Gud förekommer typ i varenda titel. Okej inte i just de fyra som står här ovan men boken om fotboll heter till exempel Guds hand. Vilken fotbollssnubbe blir sugen av den titeln?

Sen var jag till Sekwas monter och hälsade också. Eller ska det uttalas C’est quoi? Franska unga aktuella kvinnor. Och jag bara ääälskar deras formgivning. Här tycker jag att de har lyckats med ett genomgående utseende som inte känns begränsande för den enskilda bokens formgivning, och som känns väldigt fräscht.  Tre böcker fick följa med hem. Fler ska följa alldeles bestämt.

      

Den sista boken är pocketversionen. Därav att omslaget skiljer sig något.

Överraskning till sambon blev den alldeles sprillans nya:

Sist men inte minst jobbig men angelägen läsning:

That’s it! Men nu är jag fett sugen på att läsa annat än den måsteläsning jag har just nu.

Från en läsning till en annan

Men nya studentlivet är det annat är rosenskimrande romaner som ska läsas. Jag klagar verkligen inte på min kurslitteratur. Den är mycket intressant och bitvis lättläst och underhållande. Men jag slogs av en sak idag: hur hela dagen i princip går åt till att läsa.

Jag vaknar och gör frukost. Läser DN.

Går till datorn och läser mail och bokbloggar.

Till köksbordet för att plugga. Läser skollitteratur.

Till toaletten. Läser min skönlitterära toalettbok.

Tillbaka till köksbordet. Läser skollitteratur.

Åker för att jympa. Läser annan skollitteratur under resan.

Jympar. Okej ingen läsning. Det går bara inte.

Hemväg från jympan. Fortsätter läsningen av skollitteratur.

Middag. Kan inte läsa för då skulle sambon få sammanbrott.

Kvällen ägnas åt mailläsning, bloggläsning och ytterligare lite studier.

Nu snart dags för sänggående eftersom jag ska jobba i morgon. Vid sängen väntar den skönlitterära bok jag håller på med för tillfället, nämligen Dödgrävarens dotter av Oates.

Idel läsning må jag säga, och ändå känns som att jag inte fått något läst alls idag.

Ps. Katedralen vid havet har jag satt på paus efter 240 sidor. Fick aldrig igång någon läslust och tappade den definitivt när sidorna fylldes av toppiga bröst som syntes genom särken. Inte ett ord om hur pojken såg ut. Då blir jag trött. Någon som läst? Ska jag fortsätta? Är det värt det?

Sömnlös av Barbara Voors

För tio år sedan läste jag min första och förra bok av Barbara Voors, nämligen Syster min. Vill minnas att jag tyckte mycket om den. Varför har det då tagit så lång tid för mig att läsa något ytterligare av henne? Varför har det fått komma så många andra och så många sämre böcker emellan? Ja, säg det.

Att jag nu läst Sömnlös är helt och hållet andra bloggares förtjänst. Man behöver ibland påminnas om det man tyckte var bra, och ta upp tråden igen.

I Sömnlös får vi möta de vuxna syskonen Sam och Savanna. De bor tillsammans i en stor lägenhet avskilda av ett par dubbeldörrar som ofta står öppna men som stängs vid behov. Behov uppstår ofta när Sam har dambesök och dörrarna läcker fnitter och njutning.

På Savannas sida förekommer inga besök, inget fnitter och absolut ingen njutning. På Savannas sida är det sorg och sömnlöshet som råder. Sorgen efter sonen Martin som dog för fyra år sedan och vars rum hon besöker regelbundet, trots plomberingen. Sömnlösheten däremot har dykt upp på senare tid. Varför vet hon inte, hon vet bara att hon knappt sover längre.

Hon har också börjat få anonyma meddelanden, både i sin mobil och per mail. Någon säger sig iaktta henne, veta vad hon gör, säger åt henne att hålla sig lugn och inte ta någon plats. Sakta blir meddelandena hotfulla och obehagligare. Kan de ha något att göra med en händelse när hon var bara en flicka och 11 år gammal? När hon förhördes av polis för att hon kanske sett ett brutalt mord?

Det är en långsam berättelse och nu menar jag inte att den är seg. Utan att för mig behövdes en långsam läsning. Jag ville inte hasta, och jag märkte att även när jag ville hasta mot slutet, så tog den längre tid att läsa än andra böcker. Den har ett språk som krävde min närvaro och att jag var uppmärksam. Det var angenämt.

En långsamt sugande spänning, som sakta ökade. På samma vis kärlekshistorien. Lugnt och stilla men ändå med sug. Det är lurande lugnt och samtidigt fruktansvärt spännande. Mycket, mycket bra.

Nu får det inte gå tio år tills jag läser nästa bok av Voors. Max ett och det är ett löfte.

338 sidor
Utgivningsår: 2000

Ingen höjdare -> Värsta bästa!

Jag ljuger inte, eller överdriver, om jag säger att helgen som precis varit inte direkt var någon höjdare. Jag var helt enkelt fruktansvärt låg. Inget var roligt och inget var troligt. Jag är ju värdelös etc. Du vet den typen av tankar man kan ha när det är pms eller löven börjar bli gula eller något liknande.

Idag jobbade jag på mitt eminenta extrajobb. De är så goa och trevliga där och jag blev lite gladare. Men dock huttrig, något kallt ilade efter ryggen. Jympan ikväll fick med bestämdhet överlåtas på sambon som inte huttrar lika mycket.

Kommer hem. Är inställd på en kväll i soffan, med en god kopp te och något till. Öppnar postfacket och där ligger ett paket! Till mig!

Kan inte bärga mig. Vågar inte öppna. Herregud vad spännande!!! Mitt första pocket och prassel-paket.

Öppnar med andakt. Och vad möter mig? Värsta bästa paketet!

Titta! Kafka på stranden! Och jag som länge tänkt att jag vill prova Murakami, men inte kommit mig för. Daim som jag älskar! Och en Center! Ett finfint kort med Maja i höstskrud. Och titta…

EN BOK AV SERGEANNE GOLON!!! Angélique – Vägen till Versailles heter den visst! Jag fick tre stycken böcker om Angélique av min farmor när hon levde, så det här är nostalgi för mig. Harlequin släng er i väggen! Det här är kitsch!

Lyssna på baksidestexten bara:
Angélique har drabbats hårt av ödet. Hennes älskade make har bränts på bål som häxmästare. Själv har hon drivits ut bland Paris pöbel. Men ingenting kan betvinga den okuvliga Angélique. Hon har ett enda mål: Versailles!

Inte hämnd som man kanske kan tro är alltså Angéliques mål efter att hennes make dödats. Nej, hon ska till Versailles. Men varför berättas inte om. Snacka om cliffhanger. Man bara måste läsa, eller vad säger du?

Närbild:

Och om du ber snällt kanske du får höra om fler baksidestexter från Angélique. De andra är minst lika fina…

Min typ brorsa av Johanna Lindbäck

Min typ brorsa av Johanna Lindbäck är bland de absolut bästa ungdomsböcker i genren relationer/kärlek jag läst på länge. Jag har faktiskt i princip inga som helst invändningar vad gäller stil, trovärdighet eller tilltal. Det var helt enkelt riktigt bra, och fångade även en relativt luttrad 30-plussare.

I boken får vi möta Nina, som går i nian. Hon bor med sin mamma i Umeå och har storstilade planer för nyårsafton då hon ska hångla upp Fred. Vad hon inte vet är att mamma Marie har träffat kärleken på nätet och att hon och Nina nu ska upp till Luleå och träffa Tomas och hans två söner. Den planen innehåller alltför lite Fred och alltför mycket ”försök att bjuda till nu” och ”nu ska vi lära känna varandra allihop”, för att passa Nina. Dessvärre har hon inte mycket att sätta emot, för ovanlighetens skull.

Uppe i Luleå bor Daniel, med storebrorsan Wille och pappa Tomas. Tyvärr sabbas deras nyårsafton av att nån hantverksintresserad bibliotekstant från Umeå ska komma upp med sin unge över helgen.

Helgen blir förvånandsvärt trevlig, tycker alla. Till och med Nina och hepp så har plötsligt Tomas bestämt sig för att han och killarna ska flytta ner till Umeå lagom till att Nina och Daniel ska börja gymnasiet. Nina och Daniel ska till och med gå i samma klass.

Och sen drar det igång.

Riktigt bra som sagt. Jag önskar att fler vuxenböcker kunde ha mer av den här otvetydiga braigheten.

253 sidor
Utgivningsår: 2008

Simtag av Jessika Berglund

Alldeles strax kommer läsecirkeln hit och ska diskutera just Simtag av Jessika Berglund. Känner ibland att diskuterandet villar bort det jag tänkte från början så jag tänkte skynda mig och skriva ner mina intryck av boken innan diskuterandet tar fart. Diskuterandet får mig förvisso ofta att komma på andra saker i boken som jag tycker om eller inte tycker om, men det gör mig också lite förvirrad.

Om jag ska göra en klassificering av Simtag så hamnar den i gruppen litterära unga författare som sätter språket främst. Meningarna är korta, gärna repetetiva på ett sätt som jag gillar. Punkt sitter mitt i meningar, mellan ord som för att markera en paus i tänket, eller en betoning. Det är snyggt och i det här fallet gjort på ett sätt som passar mig och min läsning.

Berättelsen handlar om Anneli som efter år av undantryckta känslor förstår att hon egentligen alltid varit lite förtjust i sin barndomsbästis Cecilia. Nu slår kärleken ut i blom. Men Cecilia lever ju med man och barn, Ceclilia skulle ju aldrig se på Annelie på det viset som Anneli ser på Cecilia. Eller skulle hon?

Vad jag också tycker så mycket om med den här boken är att homosexualiteten inte är något problem, varken för Anneli, Cecilia eller för författaren. Annelis problem är att hon är förälskad i sin barndomsvän som är upptagen i en relation, och att Anneli inte vet om kärleken är besvarad. Att Anneli och Cecilia råkar vara kvinnor båda två är ovidkommande. Svårare än så är det inte. Och jag tror att den här typen av skildringar behövs, som normaliserar den homosexuella kärleken, inte problematiserar.

En smäcker, luftig bok, med mycket natur och årstider. Den får mig att tänka på bloggaren Ulvstrumpas sätt att umgås med naturen. Ett sätt som jag kan avundas lite där jag sitter på min kammare insvept i en filt med ännu en roman i näven.

167 sidor
Utgivningsår: 2008

Läsecirkelsvånda

Kanske en rätt missvisande rubrik – jag vet, men jag ikväll ska min läsecirkel nr 2, även kallad DSV, komma hem till mig för första gången och jag är orolig.

Jag ser fram emot det jättemycket. Det är mycket trevliga och intelligenta människor i DSV (liksom i läsecirkel nr 1 no doubt) och våra träffar brukar vara rena lisan för själen. Men nu är jag orolig.

Inte för att det ska vara stökigt här. Inte för att de inte ska tycka om soppan, brödet eller vinet. Inte för att vi inte ska komma bra överens eller att diskussionen inte ska vara givande.

Jag är orolig för att de inte ska komma. Och när jag ideligen kollar mailen, telefonen och den gemensamma bloggen inser jag att jag nog har otäckt dålig erfarenhet av uppslutning i läsecirkel, särskilt när jag bjudit hem dem.

Missförstå inte nu: jag klandrar ingen av medlemmarna i läsecirkel 1, alla har sina skäl att inte hinna och inte kunna prioritera läsecirkeln framför resten av livet. Det är nog helt enkelt så att DSV är ett gäng fanatiker, där böckerna har prio ett framför allt annat. Och att läsecirkeln är sjukt upprioriterad. Det är minst sagt ovant.

En timme och åtta minuter kvar. Fortfarande tid för folk att ringa återbud. Men på något vis tror jag inte att det kommer att hända. Men oron består.