Tyskungen av Camilla Läckberg

När två tonåringar bryter sig in i en villa, för att kolla på coola saker från andra världskrigets Tyskland som de har hört ska finnas där, hinner de inte långt in i huset förrän de istället hittar en man död i biblioteket. Den döde visar sig vara Erik, en av två bröder som bor i huset. Den andre brodern är periodvis bosatt i Paris och har inte hunnit upptäcka att brodern är borta.

Polisen hittar snart brev i villan som mycket väl kan tolkas som hotbrev. De kommer från Frans som är barndomsvän till Erik och som redan tidigt engagerade sig i rasistiska svenska organisationer. Kan Eriks intresse för historien verkligen ha varit så farligt i dagens Sverige att nynazister mördar honom?

Samtidigt börjar Erica fundera mer och mer över sin mor. Vad var det som gjorde henne till den kallsinta oälskande mor som hon var? När hon hittar moderns dagböcker inser hon att hon närmar sig ett mysterium, ett mysterium som innefattar både hennes mor, Erik, Frans, moderns väninna Britta och en okänd norrman.

Omdöme: Jag tänkte att en Läckberg är en Läckberg och alltså rätt okej. Den här hade jag dessutom hört att skulle höra till de bättre. Man kan väl säga att jag inte håller med. Jag tycker tvärtom att det här var hennes sämsta deckare hittills.

Det är segt och tråkigt och jag tappar snabbt lusten att läsa vidare. Och det här som skulle bli min endagsbok, en riktig plöjare. Istället tar det mig en vecka att ta mig igenom den. Och jag kämpar och kämpar men det vill sig inte alls.

Jag tycker Camilla Läckberg ofta blir övertydlig. Hon tror inte sin läsare om mycket och skriver ut saker som inte behövs. Och då blir det liksom platt, ointressant och eggar inte fantasin. Hela kapitel skulle faktiskt kunna utelämnas och det hade gjort det hela bättre.

Även Erica Falck börjar utvecklas till någon som jag snart inte finner sympatisk. Dags att göra henne mindre förnumstig och mer människa.

Vill jag läsa nästa Läckberg? Jag vet faktiskt inte. Det kanske räcker nu.

409 sidor
Utgivningsår: 2007
Serie: Hedström/Falck del 5

Olycksfågeln av Camilla Läckberg

När en kvinna från orten hittas död i en singelolycka tänker man först att hon kört ihjäl sig, eftersom bilen fullkomligt stank av alkohol. Men när kvinnan Marits sambo Kerstin menar att Marit aldrig rörde alkohol, och obduktionen dessutom visar att hon inte bara hade en stor mängd alkohol i magen utan dessutom i lungorna börjar man ana att det kanske inte var en självförvållad olycka ändå.

Men utredningen av Marits död störs snart av att dokusåpan Fucking Tanum kommer till orten. Det är sex deltagare, redan kända från andra dokusåpor som här förts samman till en konstellation. En sannerligen spridd samling av personligheter som är utvalda för att de är kända för att skapa rubriker, och för att de i kombination med varandra kommer att skapa konflikter och därmed bra tv. Bra tv blir det absolut när den silikonstinna blondinen Barbie hittas naken och död i en soptunna. Utredningen av Barbies död kommer av mediala orsaker snart ta alla resurser i anspråk.

Samtidigt ska Patrik och Erica gifta sig oroväckande snart. Om bara sex veckor ska de gå uppför altargången och de har knappt börjat med förberedelserna ännu. Anna, Ericas syster, går dessutom som en zombie hemma hos Erica efter att hon dödat sin make i självförsvar, så Erica måste inte bara ta hand om sin dotter Maja och förberedelserna inför bröllopet, utan dessutom om Anna och hennes två barn.

Omdöme: Vissa klagar på språket och på handlingen hos Läckberg och jag har nog inte haft mycket att anmärka på tidigare, men den här gången tänkte jag faktiskt på det. Dels tänkte jag vid några tillfällen på att språket var lite väl enkelt och yxigt. Men framför allt var handlingen så förutsägbar. Vem som var förövare och den stora knuten var lätt att avslöja redan tidigt i boken och så vill jag inte riktigt ha det. Ändå lyckades det på något vis förbli spännande. Jag kunde ju inte vara säker och handlingen höll mig fast ända tills slutet.
Förutsägbart är nog tyvärr det jag säger sammanfattningsvis om Olycksfågel. Men även spännande läsning. Men nog var det den minst bra boken av Läckberg jag läst.

321 sidor
Utgivningsår: 2006

Serie: Falck/Hedström del 4

Stenhuggaren av Camilla Läckberg

En sjuårig flicka hittas död i vattnet och allt ser ut som en tragiskt olyckshändelse. Familjen är förstås förkrossad. Modern Charlotte som är hemma med minstingen, fadern som är allmänläkare på orten och så mormodern som de bor hos tillfälligtvis. Men så kommer komplikationerna. Flickan visar sig ha badkarsvatten och aska i lungorna, inte sjövatten som hon borde ha haft om hon drunknat i sjön. Nu är det tydligt att hon blivit dränkt någon annanstans och sedan förflyttad för att det skulle se ut som en olyckshändelse. Dessutom visar det sig att flickan var ett ovanligt livligt och besvärligt barn, säkerligen med någon bokstavs-kombination i bakfickan.

Omvärlden är inte heller enkel. Mormoderns är i en obegriplig och till synes olöslig konflikt med närmaste grannen. De har bråkat om tomtgränser, tillbyggnader och en hög petitesser i flera år och konflikten tycks bara tillta i styrka. Kan grannen ha tagit livet av flickan som ett led i deras konflikt? Det vill åtminstone mormodern påskina att inte är särskilt otroligt. Men grannens son då? Numera en vuxen man, men fortfarande boendes hemma eftersom han har aspergers syndrom vilket gör honom inkapabel att fungera friktionsfritt i samhället utanför hemmets lugna och inrutade tillvaro. Kan flickan ha stört hans tillvaro på ett sätt att han känt sig tvungen att ingripa?

Polisens arbete är inte lätt, och inte blir det lättare heller för Patrik Hedström när han har Erica hemma med deras nyfödda barn. Erica lider av något som kan liknas vid en förlossningsdepression och barnet är inte så lugnt och snällt som man kunde önska. Det är inte utan att han tycker att det är skönt ibland att få åka till arbetets lugn och ro. Men nu dras Erica in i jobbet också. Charlotte, den dödade flickans mor, är nära vän till Erica och på så vis får Patrik en väg in till familjen som varken är enkel eller ovälkommen.

Omdöme: Det här var inte den bästa boken av Läckberg jag läst. Den känns lite som en mellanbok men är inte på något vis dålig. Ett redigt hantverk, en god intrig, människor som nästan känns och lite spänning på det. Det största behållningen var nog att återigen få följa den lilla familjen, och det är ju det som har en tendens i deckarserier att bli det primära, och själva gåtan en förevändning för att få veta mer om de ständigt återkommande huvudper-sonerna.

404 sidor
Utgivningsår: 2005
Serie: Falck/Hedström del 3

Predikanten av Camilla Läckberg

En liten pojke smiter hemifrån i ottan för att leka riddare i Kungsklyftan i Fjällbacka. Väl där hittar han liket av en ung kvinna. När polisen kommit på plats och man lyft liken slås man av häpnad. Under kroppen låg benen efter ytterligare två kroppar. Uppenbarligen efter människor som varit döda ett bra tag.

Patrik Hedström kallas in från semestern för att leda utredningen. Han har egentligen föga lust. Hemma går Erica och är höggravid och han tycker nog att han borde vara hemma vid hennes sida istället. Men sanningen att säga så kanske det är lite skönt att komma hemifrån också. Det är lätt att gå varandra på nerverna i hettan. Kanske särskilt när den ena är höggravid och inte kan sova på nätterna ändå.

På jobbet börjar man snart ana att benen man hittat tillhör två unga kvinnor som försvann i bygden för över tjugo år sedan. Det ruskiga i kråksången är att man då trodde sig ha funnit den skyldige, även om man aldrig kunde fälla honom och att han påpassligt begick självmord strax därefter. Nu tyder allt på att samma gärningsman är igång igen. Både benen efter de två tidigare morden och den senaste kroppen, uppvisar samma typ av misshandel, en grov misshandel som måste ha plågat offren något fruktansvärt.

Snart får man reda på att det senaste offret var en ung tyska, men hur det kom sig att hon begav sig till Fjällbacka av alla ställen vet man inte, och vilken koppling hon kan tänkas ha till de gamla morden är helt obegripligt. Så försvinner ännu en flicka och plötsligt börjar tiden gå.

Omdöme: Men den förra och första deckaren var Läckberg en lovande debutant. Men med den här boken tycker jag att hon visar att hon är bland de bättre. Kanske inte stilistiskt, även om jag inte har något att änmärka på, och kanske inte i sina miljöbeskrivningar eller personporträtt, men det var något i plotten och i upplösningen på det hela som var så mänskligt. Och jag tror nästan faktiskt att den här berättelsen, i all sin absurditet egentligen, nog var den deckare jag läst som haft det mest genomtänkta och motivet till att begå så hemska gärningar. För ovanlighetens skull var det inte bara spännande och ett nöje att läsa, det berörde mig dessutom.

Läs Läckberg!

317 sidor
Utgivningsår: 2004

Serie: Falck/Hedström del 2

Isprinsessan av Camilla Läckberg

Erica är tillbaka i sin barndoms Fjällbacka för att försöka röja upp efter föräldrarna som precis gått bort. Hennes syster Anna bor i Stockholm med man och barn och verkar inte alls ha någon lust eller möjlighet att komma och hjälpa till. Faktiskt verkar det till och med som att Anna vill sälja barndomshemmet, för att komma åt de miljoner huset säkerligen är värt vid det här laget. Hon står inte ut med att bara sitta inne utan beger sig ut i vinterkylan.

Från andra hållet kommer Eilert rusande. Han har varit på sitt veckouppdrag att titta till Ericas barndomsvän Alexandras hus. Han kände tidigt på sig att någon var fel, och känslan bekräftades när han hittade Alexandra i sitt badkar med uppskurna handleder. Hon hade suttit där ett tag och eftersom husets panna var trasig, var hon alldeles stelfrusen med frost i håret.

Långt innan polisen konstaterar att Alexandra blev bragt om livet, är hennes familj och hennes bästa väninna helt övertygade om att Alexandra inte begått självmord. Familjen går på känsla men väninnan vet att Alexandra var med barn och att hon var överlycklig för detta, till skillnad från hur hon reagerat tidigare, när frågan kommit på tal, även när det gällt hennes make sedan många år. Det är alltså uppenbart att Alexandra haft en älskare i Fjällbacka, någon som gjort henne lyckligare än hon varit på väldigt länge.

Mot sin vilja blir Erica inblandad i familjen. De ber henne skriva Alexandras dödsruna, eftersom de faktiskt varit bästa barndomsvänner en gång i tiden. Erica blir mer och mer intresserad av Alexandra och vad det blev av henne. Hur kom det sig att de som var så goda vänner så totalt tappade kontakten? Som Erica minns det så tog Alexandra plötsligt avstånd från henne, och när hon sen några månader senare flyttade från Fjällbacka förlorade de helt kontakten. Erica bestämmer sig för att skriva en bok om Alexandra, för att själv försöka förstå vad som egentligen hände.

Så uppdagas att Alexandras älskare i Fjällbacka varit Anders, en mycket försupen konstnär. Ingen förstår vad en vacker och framgångsrik kvinna som Alexandra sett hos en slusk som Anders men relationen var ett faktum. Förutom det att Anders menar att han omöjligtvis kan vara far till hennes barn eftersom de inte haft sexuellt umgänge på länge. Så hittas även Anders hängd i sin lägenhet. Det står klart att det måste finnas ett starkare samband mellan Anders och Alexandra, något som gör det mödan värt att döda dem båda.

Omdöme: Nog är Läckberg uppskriven men trots det hade jag rätt låga förväntningar. Det var trots allt en debut jag skulle läsa, en debut som skulle vara en resa fram emot hennes senare deckare. Och först tyckte jag väl att det var lite halvsegt och även ologiskt ibland. Till exempel störde jag mig på att Erica på ena sidan utmålas som väldigt mörkrädd, för att sedan på nästa sida bege sig ut i vintermörkret upp till Alexandras hus för att snoka omkring där i becksvärtan, och detta utan att kolla så att hon verkligen hade batterier i ficklampan först. Inte riktigt logiskt enligt mitt sätt att se.

Men sen tycker jag nog att det tog sig. Personerna blev mer och mer intressanta, bihandlingarna framskred och utvecklades till dramer man gärna vill veta hur utvecklar sig och framför allt mysteriet med Alexandras och Anders död blev alltmer invecklat. Å andra sidan var delar av det riktigt förutsägbart. Långt ifrån allt, men vissa delar kunde gissas tidigt och det var väl lite trist. Men inte för att det förstörde läsupplevelsen ändå. Faktum är att jag ser fram emot att ta tag i nästa bok av Läckberg, jag vill gärna se mer av Erica och hennes polispojkvän Patrik, kanske att det dröjer något, för det finns mycket bra deckare i det här landet, men det får nog inte dröja alltför länge ändå. Läs en Läckberg du också vet ja!

320 sidor
Utgivningsår: 2004

Serie: Falck/Hedström del 1