Stenhuggaren av Camilla Läckberg

En sjuårig flicka hittas död i vattnet och allt ser ut som en tragiskt olyckshändelse. Familjen är förstås förkrossad. Modern Charlotte som är hemma med minstingen, fadern som är allmänläkare på orten och så mormodern som de bor hos tillfälligtvis. Men så kommer komplikationerna. Flickan visar sig ha badkarsvatten och aska i lungorna, inte sjövatten som hon borde ha haft om hon drunknat i sjön. Nu är det tydligt att hon blivit dränkt någon annanstans och sedan förflyttad för att det skulle se ut som en olyckshändelse. Dessutom visar det sig att flickan var ett ovanligt livligt och besvärligt barn, säkerligen med någon bokstavs-kombination i bakfickan.

Omvärlden är inte heller enkel. Mormoderns är i en obegriplig och till synes olöslig konflikt med närmaste grannen. De har bråkat om tomtgränser, tillbyggnader och en hög petitesser i flera år och konflikten tycks bara tillta i styrka. Kan grannen ha tagit livet av flickan som ett led i deras konflikt? Det vill åtminstone mormodern påskina att inte är särskilt otroligt. Men grannens son då? Numera en vuxen man, men fortfarande boendes hemma eftersom han har aspergers syndrom vilket gör honom inkapabel att fungera friktionsfritt i samhället utanför hemmets lugna och inrutade tillvaro. Kan flickan ha stört hans tillvaro på ett sätt att han känt sig tvungen att ingripa?

Polisens arbete är inte lätt, och inte blir det lättare heller för Patrik Hedström när han har Erica hemma med deras nyfödda barn. Erica lider av något som kan liknas vid en förlossningsdepression och barnet är inte så lugnt och snällt som man kunde önska. Det är inte utan att han tycker att det är skönt ibland att få åka till arbetets lugn och ro. Men nu dras Erica in i jobbet också. Charlotte, den dödade flickans mor, är nära vän till Erica och på så vis får Patrik en väg in till familjen som varken är enkel eller ovälkommen.

Omdöme: Det här var inte den bästa boken av Läckberg jag läst. Den känns lite som en mellanbok men är inte på något vis dålig. Ett redigt hantverk, en god intrig, människor som nästan känns och lite spänning på det. Det största behållningen var nog att återigen få följa den lilla familjen, och det är ju det som har en tendens i deckarserier att bli det primära, och själva gåtan en förevändning för att få veta mer om de ständigt återkommande huvudper-sonerna.

404 sidor
Utgivningsår: 2005
Serie: Falck/Hedström del 3