Boktoka

En blogg om läsning – min läsning

Simtag av Jessika Berglund


Alldeles strax kommer läsecirkeln hit och ska diskutera just Simtag av Jessika Berglund. Känner ibland att diskuterandet villar bort det jag tänkte från början så jag tänkte skynda mig och skriva ner mina intryck av boken innan diskuterandet tar fart. Diskuterandet får mig förvisso ofta att komma på andra saker i boken som jag tycker om eller inte tycker om, men det gör mig också lite förvirrad.

Om jag ska göra en klassificering av Simtag så hamnar den i gruppen litterära unga författare som sätter språket främst. Meningarna är korta, gärna repetetiva på ett sätt som jag gillar. Punkt sitter mitt i meningar, mellan ord som för att markera en paus i tänket, eller en betoning. Det är snyggt och i det här fallet gjort på ett sätt som passar mig och min läsning.

Berättelsen handlar om Anneli som efter år av undantryckta känslor förstår att hon egentligen alltid varit lite förtjust i sin barndomsbästis Cecilia. Nu slår kärleken ut i blom. Men Cecilia lever ju med man och barn, Ceclilia skulle ju aldrig se på Annelie på det viset som Anneli ser på Cecilia. Eller skulle hon?

Vad jag också tycker så mycket om med den här boken är att homosexualiteten inte är något problem, varken för Anneli, Cecilia eller för författaren. Annelis problem är att hon är förälskad i sin barndomsvän som är upptagen i en relation, och att Anneli inte vet om kärleken är besvarad. Att Anneli och Cecilia råkar vara kvinnor båda två är ovidkommande. Svårare än så är det inte. Och jag tror att den här typen av skildringar behövs, som normaliserar den homosexuella kärleken, inte problematiserar.

En smäcker, luftig bok, med mycket natur och årstider. Den får mig att tänka på bloggaren Ulvstrumpas sätt att umgås med naturen. Ett sätt som jag kan avundas lite där jag sitter på min kammare insvept i en filt med ännu en roman i näven.

167 sidor
Utgivningsår: 2008

Annonser

september 11, 2008 Posted by | Betyg 4, Experimentell, Vanlig roman | | 6 kommentarer

Ingen hör hemma här mer än du av Miranda July


O Miranda har det dånats på bloggar över hela riket. Jag var ju tvungen att kolla in detta mirakel. Jag vill ju inte vara sist ännu en gång liksom.

Men sen gick inte läsningen så fort och geschwinnt som jag trodde att den skulle göra. Delvis beror det helt säkert på formatet – novellsamling. På samma vis som jag sällan tycker att texter vinner på att läsas på varandra, alltså två romaner av samma författare i rad, så tycker jag även noveller behöver lite andrum emellan sig för att de verkligen ska komma till sin rätt.

Så jag läste en novell, och sen pausade jag. Och eftersom Miranda inte riktigt lockade så blev pausen lång. Till slut var jag tvungen att bestämma mig för att ta tag i den, skita i min ”inte-två-noveller-i-rad-regel” och bara stridsläsa. Så ska det väl inte vara med O Miranda? Men så var det.

Men visst är Miranda Julys novellsamling Ingen hör hemma här mer än du säregen. Persongalleriet är ett gäng människor jag gärna håller på minst en armlängds avstånd. De är alla som folk är mest men några gånger till, plus lite lätt vansinne. Och det är intressant läsning, roande och ibland jobbig. Språket tillsammans med det genomgående jagperspektivet blir suggessioner som skapar detta halvgalna och det går inte att säga något annat än att det är bra.

Ibland var det obehagligt på ett obeskrivligt sätt. Som den äldre mannen som trängtar efter en yngre fyllig villig kvinna och plötsligt finner sig i en relation med hennes bror. Sällan var det uttalat roligt, men alltid med humor.

Hon har något alldeles särskilt Miranda July. Hon har en blick och en röst som bär, men det vete tusan om jag skulle palla en roman med en och samma figur ur henne galleri. Kanske är novellformen ändå det som passar henne bäst. Förvisso skulle jag greppa även en roman av henne, för att se hur hon skulle ro det i land. Och jag skulle absolut läsa nästa novellsamling också, för dåligt är det ju verkligen inte.

Men jag hade kanske förväntat mig lite O och A från min sida. Och den känslan och euforin infann sig inte. Och jag är, måste jag erkänna, lite besviken.

220 sidor
Utgivningsår: 2007
Originaltitel: Noone belongs here more than you
Översättning: Barbro Lagergren

augusti 24, 2008 Posted by | Betyg 3, Experimentell, Extraordinär, Noveller | | 1 kommentar

Medan floden stiger av Henrik Kullander

I Henrik Kullanders tredje roman Medan floden stiger får vi möta Erik och Lina. Erik är författare och Lina är redaktör. De har aldrig arbetat tillsammans men givetvis träffades de genom jobbet. Nu har de precis gift sig, väntar sitt första barn och är på bröllopsresa på väg söderut i Tyskland i en hyrbil. De har bokat det första hotellrummet och sen tänkte de följa floden Elbe söderut. Åka lite som det faller sig.

Det faller sig så att deras första bokade hotell, som ligger i en liten stad vid Elbe, är ett trivsamt litet hotell med mycket personlighet. Och samtidigt bär det på en märklig stämning. En dörr som åker upp på glänt, underliga ljud om natten och människor som försvinner. Hotellets ägare och personal är upprörda. De försvunna har antagligen rest vidare utan att vilja betala räkningen.

Samtidigt stiger floden Elbe över sina brädder utanför deras fönster. De väljer att stanna kvar och vänta på att vattnet ska sjunka undan, men istället stiger det ännu mer. Så träffar de Ulrika och Erik, och börjar umgås med dem. Så en morgon är även Ulrika och Erik försvunna. Nu är det inte många gäster kvar på hotellet, vattnet stiger utanför och även personalen tycks minska i antal.

Det är en ovanlig och lite underlig roman Henrik Kullander har skrivit. Språket är nästan pladdrigt och berättar om saker som till en början kändes onödiga och irrelevanta. Blickar som slås ner, dörrar lite på glänt och en förflugen tanke utan sammanhang. Först är det irriterande och jag undrar vilken förläggare som accepterat denna hackiga historia och detta opoetiska språk. Sen bildar de irrlevanta bilderna ett sammanhang, de lösryckta blickarna skapar en kuslig stämning och de till synes förlugna tankarna berättar en historia utan att säga den rakt ut. Och det är snyggt. Mycket snyggt.

Samtidigt är det ibland lite dålig skräckfilm över det hela. Någon ”måste” gå ner i källaren fast man anar att det finns något farligt där. Förvisso kommer han upp igen med en naturlig förklaring men jag hinner ändå tänka att det där skulle väl ändå inte en vanlig person gjort. Och varför ihärdar de och stannar på hotellet, istället för att fly därifrån. Och kanske är själva detta oförklarliga en del av svaret, och en del av romanens kärna.

Sannerligen en ovanlig roman som jag till min glädje tycker mycket om. Och jag hoppas innerligen att den får det genomslag jag tycker att den förtjänar, även om det är lätt att den hamnar i facket smal, svår, svensk litteratur. Men låt dig inte avskräckas. Läs Henrik Kullander.

291 sidor
Utgivningsår: 2008

augusti 14, 2008 Posted by | Betyg 4, Experimentell, Ovanlig roman | | 6 kommentarer

Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande av Xiaolu Guo

För någon vecka sedan bloggades det flitigt om Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande av Xiaolu Guo. Det gjorde mig nyfiken på en bok som jag antagligen inte hade fastnat för annars, och nu en vecka senare har jag läst den. Ovanligt spontant för att vara jag.

Boken handlar om en ung kinesiska som skickas till England av sina föräldrar för att lära sig engelska bättre. De hoppas därmed att hon ska komma tillbaka och med sin engelska hjälpa familjeföretaget att tjäna stora pengar i framtiden.

Hon landar i London och hon ser på det västerländska med sina kinesiska ögon och undrar vad det är som sker. Det är så mycket som är annorlunda. Snabbt träffar hon en man, och ett språkligt missförstånd gör att hon strax bor hemma hos honom. Även den västerländska kärleken är annorlunda.

Jag läste den på tre dagar. Den första dagen var trevlig, den andra dagen började jag tröttna och den tredje dagen var transportsträcka fram till slutet som plötsligt berörde. Konstigt.

Och jag irriterade mig på samma saker som många andra bloggar tar upp: naiviteten. Måste hon vara så naiv? Det är lite samma sak som i Lonely planet av Elise Karlsson. Puckad brud hamnar i farliga situationer utan att hon förstår det och kommer undan utan att ens ha blivit rädd. Men det blir jag som läsare. Och frustrerad.

Jag funderade också över om den här boken blir än mer träffande om man läser den som engelsman. Även om engelsk och svensk kultur inte skiljer sig så mycket från varandra, som västerländsk och kinesisk, så blir det ändå som att jag tittar utifrån på den engelska ur mitt svenska perspektiv tillsammans med huvudpersonens kinesiska perspektiv.

Intressant läsning var bitvis, och ett lite ovanligt grepp. Kanske hade det kunnat utvecklas mer. Kanske hade man helt kunnat strunta i avsnitten på kinesiska med en ”redaktörs översättning”. Ska det ge intryck av autenticitet? Inte ett dugg trovärdigt, bara irriterande.

Så: långt ifrån såld, men lite kul var det också.

287 sidor
Utgivningsår: 2007
Svenska utgåvan: 2008
Originaltitel: A concise chinese-english dictionary for lovers
Översättning: Ulla Danielsson

juli 13, 2008 Posted by | Betyg 3, Experimentell, Ovanlig roman | | 1 kommentar

Karl Svensson av Bertil Pettersson

   

Ett litterärt experiment gånger två, skulle jag säga att den lilla skriften Karl Svensson av Bertil Pettersson är.

Det första experimentet är formen. En text fjorton rader lång möter läsaren på första sidan. På nästa sida är samma text men något reducerad. En hel mening saknas men annars är texten intakt. Så fortsätter det, ett ord här, en del av en mening eller en hel mening, ända tills det ända som återstår är Karl. Sedan byggs det upp igen. Ord för ord, mening för mening.

Ibland är det snyggt, men mest av allt är det konstigt.

Jag börjar med snyggt. Ibland blir det tydligt hur en enda litet futtigt ord förändrar en mening och ett sammanhang totalt. Eller berikar och fördjupar. Då glittrar det liksom till lite. Men det hade kunnat utvecklas mer. Det finns många fler möjligheter att använda språket och att till exempel använda sig av negationer skulle kunna drivit experimentet ännu lite längre, och verkligen ändrat meningens innebörd.

Konstigt. Jag tycker att det känns konstigt när man låter samma text, som det ändå till stor del är, husera över större delen av sidorna i en hel bok. Det är som att läsa en diktsamling med bara en dikt. Förvisso är det inte texten i sig som jag upplever som huvudsaken i Karl Svensson, utan formen, experimentet.

Och om man tycker att formen är annorlunda och spännande så är det ingenting mot den andra delen av experimentet. Karl Svensson finns nämligen i två upplagor. De är identiska på utsidan men har olika isbn. Någonstans skiljer de sig nämligen åt. Och vilken version fick du när du köpte? Och vilken tycker du mest om?

Jag vet i alla fall vilken jag tyckte mest om nämligen 9789172471962, men om du skulle tycka lika har jag inte en susning om.

Det som egentligen är mest konstigt med Karl Svensson är att ett förlag har bestämt sig för att ge ut den. Som författare förstår jag absolut tjusningen och humorn i att skriva den, men att man kan se en marknad? Eller ser man mest experimentet och att den därför ska bli en snackis? Det är för mig en gåta.

95 sidor
Utgivningsår: 2008

juni 15, 2008 Posted by | Betyg 2, Experimentell | | 3 kommentarer