Boktoka

En blogg om läsning – min läsning

Under lysande måne av Lian Hearn

Takeo och Kaede har återförenats och vigts. Nu tänker de tillsammans kräva sina respektiva rättmätiga arv. Takeo är Shigerus rättmätige arvinge och Kaede har egendomarna i Murayama att utkräva. De ställer in sig på massivt motstånd. De vet att Takeos farbröder inte tänker ge honom det som är hans, utan strid. De vet också att det finns andra aspiranter till arvet i Murayama. Dessutom har de Arai, som härskar över stora angränsande områden, att bekymra sig för. De vet att han avskyr Takeo och inte skulle dra sig för att döda honom om han fick chansen. Som om det inte vore nog med detta, är Takeo hett villebråd för Släktet, som mer än gärna vill se den unge odågan död.

De ger sig ut på sitt korståg och anar föga vilken typ av svårigheter de ska möte. Men inte heller vilken typ av hjälp de kommer att få på sin väg.

Omdöme: På något vis gick luften ur denna historia när Takeo och Kaede förenats. Jag tappade helt lusten att fortsätta läsa, och den tappade lusten fortsatte att skina med sin frånvaro boken igenom. Jag återfick den aldrig helt, även om boken till viss del lyckades dra mig in i handlingen igen. Men jag önskade mest att den skulle ta slut någon gång. Att man skulle komma till det slut som man visste skulle vara där. Frågan var bara hur man skulle komma dit. Andra säger att de tyckte att tredje delen var minst lika spännande som de tidigare två, så kanske är det bara jag.

Men som helhet tycker jag att serien är läsvärd, trots att språket lämnar en del att önska ibland. Det är inte god litteratur detta, det är underhållning, men å andra sidan riktigt god sådan.

364 sidor
Utgivningsår: 2003
Originaltitel: Brilliance of the Moon
Översättning: Anders Bellis
Serie: Klanen Otori del 3

Annonser

maj 12, 2005 Posted by | Betyg 3, Fantasy, Magi | | Lämna en kommentar

På kudde av gräs av Lian Hearn

Efter bakhållet och förräderiet där Takeos adoptivfar Shigeru mördats av sina egna bröder, är Takeo nu den rättmätiga ägaren till Shigerus samtliga egendomar. Problemet är bara att han, förutom att hans farbröder vill se honom död, är eftertraktad även av Släktet som tycker sig kunna kräva att han ska ägna sitt liv åt att tjäna dem då han härstammar från dem och har de förmågor som är typiska för släktet.

Innan han hunnit fundera över vad han själv vill göra, finner han sig kidnappad och tillfångatagen av Släktet. De vakar honom dag och natt och för honom till en undanskymd plats för att utbilda honom och fostra honom i Släktets anda. Han finner det svårt att finna sig i tanken att han blint ska lyda de äldres order, och svårt att komma ifrån det han lärt sig av sin mor, nämligen de gömdas tro, att alla är lika värda och att man inte ska döda. Släktets filosofi och levebröd är nämligen spioneri och mord.

Takeos längtan ut i friheten, hans törst efter hämnd på farbröderna och hans enorma längtan efter Kaede driver honom att, så snart han kan, rymma. Kaede på sitt håll, har begett sig hem till sin föräldragård som hon inte sett på många år. Hon finner det svårt att hantera sin far som på ålderns höst blivit bitter och besviken på livet och vad det gett honom, eller snarare inte gett honom. Kaede har även gårdens förfall och ett svälthot hängande över sig. Sedan moderns död har huset förfallit och ägorna står nu utan grödor.

Omdöme: Spännande, mycket spännande. Man slukar och vill aldrig att det ska ta slut. Lite trött kanske man kan bli på Kaedes fantastiska skönhet, men inte tillräckligt för att det ska bli alltför tongivande. Rekommenderas till vuxna såväl som unga. En ovanlig saga att njuta av.

329 sidor
Utgivningsår: 2003
Originaltitel: Grass for his Pillow
Översättning: Anders Bellis
Serie: Klanen Otori del 2

mars 18, 2005 Posted by | Betyg 4, Fantasy, Magi | | Lämna en kommentar

Över näktergalens golv av Lian Hearn

Tomasu är sexton år och bor med sin mor och styvfar i en liten by på landsbygden. De tillhör en grupp av människor som kallas för de Gömda och han har förstått att det inte är alla som ser på de Gömda med blida ögon. En dag när Tomasu kommer hem från att ha utforskat skogarna och bergen möts han av soldater i byn. De har dödat alla män och tagit kvinnor och barn till fånga. Tomasu lyckas fly upp i skogen och blir där räddad av en okänd man som drar svärd och dödar en man och lemlästar en annan för Tomasus skull.

Mannen visar sig vara en man av hög börd från en avlägsen trakt. Han heter Otori Shigeru och är en omtyckt man i sin bygd. Han tar nu Tomasu under sitt beskydd och döper om honom till Takeo för att ingen ska ana att han tillhört de Gömda. Takeo följder Shigeru hem till det område som ätten Otori är överhuvuden över.

Men chocken efter soldaternas massaker i hans hemby är Takeo helt tyst. Han kan prata men kan ändå inte. Och ju längre han tiger desto bättre märker han att hans hörsel blir. Han kan höra maten puttra i köket, hundarna skälla på andra änden av staden och folks viskande konversationer när de tror att ingen kan höra. Han upptäcker även att han har andra gåvor, som att han kan söva en hund med blicken och gömma sig där han borde blivit upptäckt.

Snart förstår Takeo att Shigeru haft sina egna motiv till att ta till sig Takeo, att Shigeru kanske anat hans gåvor långt innan han visste om dem själv, gåvor som Shigeru nu vill utnyttja i sitt eget korståg.

Omdöme: Bra fantasy men inte så extraordinärt som jag kanske hade hoppats. Jag hade rätt höga förväntningar på språket, att det liksom skulle suga in mig, i berättelsen och vara magisk i sig. Men det var det inte. Visst var väl handlingen spännande, men långt ifrån originell. Visst var världen väl ovanligt enkelt och tydligt skildrad, men långt ifrån genialiskt. Så jag säger: helt ok och till och med bra. Men det är trots allt rätt ordinär fantasy, om än kanske snäppet bättre.

314 sidor
Utgivningsår: 2002
Originaltitel: Across the Nightingale Floor
Översättning: Carla Wiberg

februari 19, 2005 Posted by | Betyg 3, Fantasy, Magi | | Lämna en kommentar