Boktoka

En blogg om läsning – min läsning

Winterland av Åke Edwardsson

Tio noveller och en kortroman

Omdöme: En novellsamling är alltid svår att recensera. De olika novellerna kan spreta såväl vad gäller stil och innehåll som kvalitet. Denna gång tycker jag dock att samlingen är rätt jämn vad gäller både stil och kvalitet. Om även innehållet varit likriktat hade det däremot inte varit lika trevligt.

Det enda jag möjligtvis stör mig på är att jag, vid ett par av novellerna, inte riktigt fattar själva slutklämmen. Jag förstår inte upplösningen på gåtan, vem som gjort vad och hur det hela hänger ihop. Delvis måste detta ligga hos författaren, eller för all del hos mig själv. Men kanske kan det också delvis ligga i själva novellformen. Finns där inte tillräckligt med utrymme för att vara tydligare, eller är det mer tillåtet att vara lite mer diffus och lurig? Om läsaren nu är så puckad att han/hon inte fattar vad berättelsen gick ut på, så är det inte timmar av läsning som när man läser en roman, utan bara kanske 20 minuter som gått till spillo av läsarens tid. Och det är ju inte lika illa. Men lik förbaskat blir jag irriterad. Jag vill förstå, jag vill inte ha läst förgäves.

Sen undrar jag också om det är så att novellen är romanförfattarens slasktratt. Inte för att jag har något att invända mot kvaliteten på novellerna i denna samling, men kanske har de inte större berättelse än de 40 sidor de sträcker sig över. Är det historierna som aldrig platsade som romaner, som får bli noveller? Kan liksom inte skaka av mig känslan av att det ändå är sekunda vara vi får. Mycket trevlig sekunda vara dock.

Och novellen har sina tillfällen då de fungerar mycket väl, på samma sätt som noveller sällan är så lyckade att läsa flera på rad. Novellen är för-stunden-läsning och jag har allt som oftast svårt att säga ett sammanhang där novellsamlingen har sin givna plats. Högläsning på julafton?

Nåväl: greppa gärna Winterland för det är den värd, och skapa lite tid för att läsa noveller.

307 sidor

Utgivningsår: 2003

februari 1, 2006 Posted by | Betyg 3, Deckare, Noveller | | Lämna en kommentar

Mordet på jultomten och andra juldeckare

Innehåll:

Per Olaisen– Jul, jul är vår arvedel
Åke Edwardson– Dan före dopparedan
Hans Holmér – En annorlunda jul
Henning Mankell och Håkan Nesser – Ett osannolikt möte
Liza Marklund – Vedtjuven
Olov Svedelid – En god jul i alla fall
Jan Mårtenson – Mordet på jultomten
K Arne Blom – Den fjärde vintern
Ulla Trenter – Julen är barnens högtid
Björn Hellberg – Det stora jullugnet
Hans Alfredsson – Jultomtarna demaskeras eller My-mysteriet

Omdöme: Måste erkänna att jag inte kan säga att jag minns alla novellerna när jag nu skriver ner listan över dem. Vissa minns jag och andra minns jag en handling men kan inte koppla det till en författare och titel.

En favorit och en som jag absolut kommer ihåg är den mycket gemytliga samproduktionen av Mankell och Nesser som är så härligt oblodig och trevlig, där de låter sina respektive fiktiva gestalter av en slump mötas under ett snöoväder på julafton och där de dessutom träffar på två till osannolika gestalter.

Desto mer pretto tycker jag att Marklunds novell var. Så lyckligt är fan inte slutet. Lägg av, det är inte realistiskt! Irriterande faktiskt.

Problematiskt med novellen är ju att så mycket vill in på så lite utrymme, och det är sällan det blir helt lagom. Inte sällan tyckte jag att det var svårt att greppa plottens lösning och då går det kanske lite väl snabbt. Men det var trevlig och lagom avkopplande läsning. Har kvar två volymer som nog kommer väl till pass ett annat år.

144 sidor
Utgivningsår: 2001

januari 7, 2006 Posted by | Betyg 2, Deckare, Noveller | , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar