Pappersväggar av John Ajvide Lindqvist

Som alltid med böcker av John Ajvide Lindqvist så tror jag efter vad folk säger och på vad som står på baksidan av boken, att det ska vara så otäckt att jag knappt vågar börja läsa ens. Så ock denna gång. Därför var det bra att vi har Pappersväggar som läsecirkelsbok. Jag behöver tvingas till att läsa Ajvide, och sen är jag väldigt nöjd efteråt.

Detta är en novellsamling bestående av tio noveller av olika längd. Den allra kortaste som bara är på 5 sidor måste jag säga att jag knappt förstod alls. Den längsta novellen är på runt 100 sidor och är en fin avslutning på Hanteringen av odöda.

Allra bäst tyckte jag om novellerna Majken och Gräns. Jag har faktiskt kommit på mig själv flera gånger med att tänka på Gräns så här efteråt. Eller mest tänker jag på Tina som novellen handlar om. Hon är tullvaktare med ett osvikligt sinne för vem som tänker försöka föra in saker de inte får. Hon är så skicklig att proffssmugglarna försöker undvika hennes skift och därför har hon ett rullande oförutsägbart schema.

Så en dag kommer en man som hon vet har något att dölja, men hon kan inte sätta fingret på vad det är. Hon ber honom plocka upp sakerna i sin väska, och när hon inte hittar något blir hon tvungen att släppa honom. Men hon vet att han har något han vill dölja och hon kan inte sluta tänka på honom. Det var som att de två hade en kommunikation, som att de två hörde ihop. Så när han kommer nästa gång plockar hon in honom på nytt. Det hon upptäcker då förändrar hennes liv. Kanske inte på en gång men på sikt.

Det jag tror att jag föll för är tanken på att ha en övernaturlig gåva som man verkligen använder som en gåva. Som Tina gör, använder den i sitt yrkesliv, eller kanske snarare är gåvan grunden till hennes yrkesliv. Det gillar jag. Dessutom är berättelsen om Tina varm på något vis, fast det är å andra sidan det mesta av Ajvide.

Jag gillar som sagt också berättelsen om Dolly som kommer att träffa Majken, och det jag tycker om med den novellen är twisten på slutet, så det kan jag ju inte berätta så mycket mer om.

Annars håller novellerna en hög jämn kvalitet. Kanske tycker jag minst om By på höjden och den obegripliga Att få hålla om dig till musik. Jag gillar Evig/kärlek för att den tar upp ämnet att man ska passa sig för vad man önskar, men allra allra bäst, bättre än Majken och Gräns, tycker jag om Ajvide Lindqvists efterord. Han berättar lite mer omkring. Pratar till mig som att han vore människa och inte författare, och jag människa och inte läsare. Han förklarar och skrattar med mig. Jag bara älskade det efterordet, och jag hoppas att han fått höra av andra att det är bokens höjdpunkt, så att han fortsätter skriva sina underbara efterord.

Pappersväggar är absolut läsvärd, kanske att rekommendera som bredvidläsning eftersom mer än en novell om dagen kan bli lite mastigt. Men man bör absolut ha läst åtminstone Hanteringen av odöda innan man börjar med Pappersväggar.

Och ett prisbelönt omslag har den också.

392 sidor
Utgivningsår: 2006

Hanteringen av odöda av John Ajvide Lindqvist

Det ligger som ett elektriskt spänningsfält över Stockholmsområdet. Människor drabbas av en outhärdlig huvudvärk som bara tycks öka i intensitet. Samtidigt börjar elektriciteten leva ett eget liv. Tv-apparater, spisar och lampor, alla elektriska saker går inte längre att stänga av utan tycks snarare öka i sin laddning. När spänningen är så stark att man tror att man ska sprängas inifrån, upphör den plötsligt. Och allt blir lugnt. För en liten stund.

Tills man upptäcker att mängder av döda vaknar igen. Total kalabalik utbryter på stadens bårhus och chockade anhöriga öppnar sina dörrar och finner sina nyligen avlidna anhöriga som vill hem igen.

All tillgänglig personal kallas in men räcker inte till, man tar till polis och militär. Man upptäcker att det är människor som dött de senaste två månaderna som vaknat igen. Men deras hjärtan slår inte och hjärnaktiviteten är mycket låg. Det finns inte mycket kvar av de personligheter som de hade i livet, kvar finns bara kroppar i olika stadier av förruttnelse som vill hem igen.

Där finns också ett helt nytt fenomen. Det verkar som att människor som befinner sig i närheten av de uppvaknade döda, kan höra varandras tankar, och både kan påverka de uppvaknade och påverkas av dem.

Omdöme: Det är lustigt för samtidigt som jag upplevde den som oengagerande och svår att komma in i, så läste jag ut den på en dag. Förvisso bestämde jag mig, men det kändes inte som att jag behövde många timmar. Och då när jag väl var igång så tyckte jag inte alls att den var oengagerande eller seg.

Kanske var det den obehagliga känslan som låg över boken som gjorde att jag till en början drog mig för att läsa. Men vad som uppenbarligen är genomgående för John Ajvide Lindqvist är att det sällan blir ohanterligt obehagligt. Liksom bara lite lagom. Det blir aldrig skräck det blir mysrysare och det funkar.

Och på samma gång lyckas han väva in frågor om etik och funderingar kring hur samhället skulle hantera situationer som innan de uppstår, är helt otänkbara. Som att de döda vaknar till exempel. Det sätt som regeringen hanterar det hela i boken, är inte helt otänkbart men kanske lite långsökt ibland.

Jag kan inte säga att jag tyckte att den var jättebra direkt. Men absolut inte dålig. Och den kommer nog att hänga kvar, för även om den inte lyckades beröra så fick den mig att fundera. Helt klart annorlunda och intressant. Läs den om du vill ha något som bryter av deckarströmmen och chicklitgeggan.

333 sidor
Utgivningsår: 2005

Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist

Det händer saker i Blackeberg, en förort väster om Stockholm, och Oskar är inte den enda att se det. En pojke hittas till exempel mördad i skogen i Vällingby. Han hittas hängande i fötterna, med strupen uppskuren och liksom tömd på blod. En annan man försvinner spårlöst. Två av hans suparkompisar har dock sett saker som tyder på att han blivit mördad. Till exempel en liten flicka som ska ha varit i närheten precis när han försvann.

Oskar är fascinerad av mördare och olösta brott. Han har en klippbok där han klistrar in artiklar om fall som intresserar honom. Oskar är ensam. Han bor med sin mamma och i skolan är han ett ständigt offer för andra pojkars allt grymmare lekar och experiment. Så träffar Oskar en flicka på gården. Hon heter Eli och beter sig verkligen konstigt. Eli säger att hon inte kan vara Oskars vän men snart börjar de träffas som just det, och snart inser Oskar att det är något konstigt med Eli, något riktigt konstigt. Varför går hon inte ut på dagarna och varför ser hon så gammal ut ibland och så ung och frisk ut nästa dag? Och vem är mannen som bor med henne? Är det verkligen hennes pappa?

Omdöme: Jag blev fast. Riktigt fast från i princip första sidan. Och jag måste säga att det är lite svårt att sätta fingret på vad det är som är så bra egentligen. Spännande är den i alla fall. Även om man som läsare vet i princip hela tiden hur det hänger ihop, så är det väldigt spännande. Men sen tror jag att det är att dessa mycket ovanliga händelser och situationer beskrivs som något relativt vanligt. Det är liksom inte så konstigt fastän det verkligen är det.

Och sen är det så skönt att personerna känns som komplexa personer. Inte ens mobbade Oskar är helt igenom god. Han är lika småond som någon annan och Eli som bär en ond börda är även väldigt god. Och det är så bra att det inte är varken eller, inte svart eller vitt, utan så där jämngrått som livet är.

Slutet var intressant. Egentligen var det väl ett troligt och kanske till och med väntat slut, men jag var helt oberedd på det när det kom. Jag hade väntat mig en annan lösning, vad som helst men just det som kom, hade inte fallit mig in, trots att jag med facit i hand kan se att det planterats tidigare i boken. Kanske är jag en slarvig läsare eller så är det Ajvide som är skicklig. Jag vill helst tro det senare, för det är min starka uppfattning i övrigt efter att ha läst denna excellenta bok. Läs den, absolut. Det är inte skräck, utan en bok om människor, ensamma människor och vad det gör med oss och det är tillräckligt skräckinjagande i sig.

415 sidor

Utgivningsår: 2004