Boktoka

En blogg om läsning – min läsning

Berättelse om herr Roos av Håkan Nesser

Det är något eget med Håkan Nesser. Jag har en lässvacka som heter duga. Dagarna fulla av potentiell lästid som jag istället gör annat på. Tar upp en bok ibland men får kämpa för att läsa bara några sidor. Så får jag för mig att plocka upp Berättelse om herr Roos av herr Nesser och plötsligt har jag läst 75 sidor i ett nafs trots att klockan var ett när jag gick och lade mig. Han har något alldeles eget helt enkelt.

Berättelse om herr Roos är den tredje boken där polisen Gunnar Barbarotti och hans kollega Eva Backman förekommer. Förekommer väljer jag att säga för även om de är näst intill huvudpersoner, så är de långt ifrån viktigast. Böckerna handlar lika mycket, om inte mer, om berättelsernas andra personer, förövare, offer och inblandade, och en stor del av berättandet sker ur deras perspektiv.

Denna berättelse handlar om Ante Valdemar Roos. En 60-årig man inte alls i sina bästa dagar, som har ett mycket tråkigt liv och äktenskap. Så en dag vinner han pengar på spel, och utan att säga till familjen, säger han upp sig från jobbet och köper ett torp. Ett ställe där han kan få rå sig själv och bara vara. Slippa undan frun och hennes barn, slippa ifrån jobbet och chefen. Bara få vara Ante Valdemar Roos och se vad det skulle kunna innebära. Han älskar sitt torp, sitt nya liv, och gruvar sig för stunden då han måste åka hem till middagen, och allra värst gruvar han sig för helgerna. En lång räcka av timmar som han är bunden till frun, umgänget och hemmet.

Så en måndag när han kommer till torpet upptäcker han att någon varit där. En kvinna ser han på sakerna som är frånsprungna, och tvärt emot vad han tror han ska känna, så känner han en liten glädje gro över att någon annan hittat hans torp. Till och med ett litet hopp spirar om att denna någon kanske tänker stanna ett tag.

Som jag redan sagt, så tycker jag att det är något visst med Håkan Nesser. Han låter verkligen gestalterna ta tid och plats. Det är inte en mördares tankar i kursiv stil i två sidor här inte. Nej, det är filosofiska funderingar och personliga minnen som får ta hundratals sidor i anspråk, och det blir bra. Det är respektfullt och något alldeles särskilt.

Så när tidpunkten kommer i berättelsen då romanen ska få det inslag som är grundstenen för en deckare, då bävar jag. Jag är tvungen att lägga ifrån mig boken. Vad ska hända? Vem kommer att bli offer, och vem förövare? Vad är värst? Jag vill inte att någondera ska ske, jag vill kunna styra berättelsen och låta det fortsätta som det varit. Men det är inte jag som styr, och det är nog lika bra det. För jag är alltid så nöjd när det är Nesser som gör det istället.

511 sidor
Utgivningsår: 2008
Serie: Barbarotti del 3

Annonser

augusti 15, 2008 Posted by | Betyg 4, Deckare, Vanlig roman | | 1 kommentar

En helt annan historia av Håkan Nesser

Varmaste högsommar och Gunnar ska äntligen få träffa sin älskade. En helt egen vecka i alldeles eget hus, nästan alldeles avskärmade från världen. På Gotland. Gunnar har fått strängaste förbud att medföra mobilen och tycker ärligt talat att det ska bli rätt skönt att bara komma bort. Så han tar med sig dagens oöppnade post och skyndar sig mot färjan till Visby. Väl framme, när det är färdigälskat för stunden, pustar Gunnar ut och öppnar posten. Bland reklam och räkningar ligger ett anonymt brev, där brevskrivaren påstår att han eller hon ska döda Erik Bergman. Du tänker väl inte hindra mig?

Gunnar slåss med samvetet. Han är ju på semester, vill inte åka hem redan nu, vill inte ens ringa kollegorna och berätta men inser att han måste. Inte för att han tar hotet riktigt på allvar men att helt bortse från att det skulle kunna ligga allvar bakom skulle vara brottsligt i sig. Efter att kollegorna är vidtalade slår sig Gunnar till ro. Inte tänker han avbryta sin semester bara för att han fått ett brev.

Men så hittas Erik Bergman död. Inte bara död – mördad. Någon har kallsinnigt knivhuggit honom under hans joggingrunda och sambandet till brevet går inte att bortse ifrån. Och när Gunnar kommer hem ligger där ett nytt brev. Denna gång är det en Hans Andersson som ska dö. Det finns alldeles för många män som heter Hans Andersson, även i Kumla. Kommer de att kunna hindra honom?

Omdöme: Nesser har en alldeles egen ton, som jag tycker om. Den tonen gör att ingen av hans romaner enbart är deckare, utan de handlar lika mycket om människor som om brott. De är enligt mitt tycke så mycket mer än bara mord och lösning. De är vad många andra försöker, en skildring av det liv som finns runtomkring brottet, bakgrunden till det hela och ramen likväl.
Det här är andra delen i sviten om kommissarie Barbarotti. Och det är gott. Jag gillar Barbarotti och hans kollegor, de är människor av kött och blod, med svagheter och styrkor, drömmar och besvikelser. De är människor.

Rekommenderar verkligen alla oavsett om man tycker om deckare eller ej, att testa en Nesser. Man brukar sällan bli besviken.

588 sidor
Utgivningsår: 2006
Serie: Barbarotti, del 2

april 11, 2007 Posted by | Betyg 4, Deckare | | 1 kommentar

Och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla av Håkan Nesser

Det är 1967 och Mauritz längtar efter något annat. Han lyssnar på Dylan, Beatles och läser Joyce och Salinger. Försöker förstå den intellektuella värld han längtar till. Det är ju så tråkigt i den lilla staden där han bor. Men han har sin längtan, han har musiken och litteraturen, och så har han Signhild att längta efter. Ända sedan hon flyttade in i grannhuset för 10 år sedan tillsammans med sina föräldrar, har han sneglat, tittat och längtat. Han önskar att Signhild ska vara hans.

Så kommer sommaren och en dag springer Signhild skrikande ut ur sitt hus, strax efter att hon kommit hem från skolan. Inne i huset ligger hennes far, den grove otrevlige urmakaren, halshuggen i sin säng.

Polisen påbörjar sin utredning. Alla bekanta till familjen förhörs, men polisen får inga ledtrådar av vare sig brottsplatsen eller förhören. Snart börjar ryktena gå på stan. Den vackra änkan Ester tycks inte sörja sin hemska make, och den aning som hos många legat och grott, att Ester skulle haft en älskare, börjar komma upp till ytan igen. Signhild är nog den enda som sörjer, men sörjer hon verkligen sin far, eller sörjer hon att hon inte vet var hon har sin mor i detta?

Mauritz låter i alla fall inte detta tillfälle gå sig ur händerna. Visst har han brukat umgås med Signhild annars också, men nu söker han upp henne, de går långa promenader och han låter henne gråta och prata av sig. Så delger Signhild Mauritz sina funderingar kring sin mor och hon ber honom att luska lite åt henne. Och Mauritz börjar spana och fundera. Vem är egentligen poeten Olsson som flyttat in som inneboende hos Signhilds familj strax innan mordet, kan det vara han som är både Esters älskare och urmakarens mördare?

Omdöme: Nesser har en fantastisk förmåga att berätta en historia om sommarlov, ungdomskärlek, en längtan efter att bli vuxen, samtidigt som han berättar om ett begånget brott. Men brottet blir på något sätt både fokus och ändå inte. Det blir snarare som en katalysator eller en förevändning för att få berätta om något annat. Och brottet är också det som sätter igång de händelser och känslor Nesser vill berätta om, men hamnar efter att det fyllt sin funktion, i periferin. Och det känns snyggt. Det blir något mer än en enkel deckare. Det blir något bättre.

Jag tycker mycket om Nessers författarskap. Han håller en jämn kvalitet med brottet i periferin och människan i centrum som genomgående tema. Något som gör hans böcker mer intressanta än andra i samma genre. Eller kanske intressanta på ett annat sätt.

Jämfört med hans andra böcker skulle jag nog säga att den här ligger någonstans på snittet, samtidigt som den var riktigt bra. Hm… Kanske ett tecken på att det mesta jag läst av honom har varit bra. Läs Nesser!

336 sidor
Utgivningsår: 2002

januari 16, 2007 Posted by | Betyg 4, Deckare | | Lämna en kommentar

Människa utan hund av Håkan Nesser

Något håller på att gå snett i familjen Hermansson. Föräldrarna har båda precis tagit steget in i pensionen och nu ska här vara ledigt och njutas! Präktiga pappa och hans under till favoritdotter ska fira sin gemensamma födelsedag och hela familjen ska vara samlade för första gången på länge. Båda döttrarna med sina respektive och alster, och så förstås sonen, det svarta fåret, han som skämt ut sin familj så till den milda grad att de måste sälja huset och fly till Spanien så här på ålderns höst. Så har åtminstone maken bestämt det. Hustrun däremot är inte lika säker på beslutet. Ska de verkligen lämna allt och bege sig till ett annat land? Kan de inte svälja stoltheten och stanna kvar i den bygd där de levt så länge hon kan minnas. Han låter henne inte säga emot och han står oemotsagd.

Alla har anlänt och en första spänd samling äger runt. De ska inkvarteras på sina respektive ställen men först lite mat och lite alkohol, för trevligt ska man väl alltid ha det? Och där och då sätts hjul i rullning som kommer att snubbla på små tuvor och välta stora lass.

Dagen efter är den stora dagen, och när den stora dagen kommer och ingen bror finns där, tror man först att han väljer att hålla sig borta, att han hellre flyr än umgås med den familj han så skändligen skämt ut. Kanske är man till och med lite lättade över att han behagar hålla sig borta. Middagen är en ren plåga men de överlever den allihop. Helt otroligt tycker de flesta. Bara präktiga pappa och präktiga storasyster håller minerna och uppvaktas som bara de rättfärdiga kan. Nu ska de inte låta firandet hindras av en försvunnen bror. När de till slut kan enas om att det är läge att kontakta polisen, även om det innebär att brodern skämmer ut dem ännu en gång, vilka rubriker ska det inte bli?! har det nästan gått ett dygn sedan någon såg honom senast. I livet alltså.

Men denna natt, eller om det är natten efter, försvinner präktiga systers äldsta präktiga son. Puts väck. Han har uppträtt något udda. Har inte velat tala om vad det är som trycker honom, inte velat berätta just så mycket om sitt liv i Uppsala. Lillebror vet något, men så fan att han tänker berätta det för någon. En hållhake som den kan vara bra att ha på sin bror, bra att ha när han kommer tillbaka. Om han kommer tillbaka.

Barbarotti får fulla händer.

Omdöme: Jag tyckte mycket om denna Nesserska läckerbit. De första 200 sidorna när familjen porträtteras är nästan bäst. Stämningen är minst sagt tryckt och man önskar livet ur dem allihop. Eller åtminstone långt ifrån varandra så att de kan få försöka vara lyckliga, för tillsammans är de det definitivt inte.

Barbarotti är en sympatisk snut. Lagoma problem, lyssnar inte på jazz, har inte problem med spriten, älskar sin dotter, kommunicerar något sämre med exet och har en ny pingla på gång som han träffade på konferens, eller var det nu var. Han känns lugn och trovärdig, sympatisk och grannlaga.

Stilen är faktiskt inte typiskt Nessersk. Inte alls faktiskt. Han är inte riktigt så lurig i denna bok som han ibland har en tendens att vara. Han lurar inte läsaren alls faktiskt, men han underhåller information helt öppet. De stycken som är avgörande saknas helt. Detta skall man inte veta där och då. Det är en poäng i att inte berätta. Man förstår eller anar, men vet inte, och det är nog en förutsättning för fortsättningen. Och jag måste nog säga att jag gillar det. Tycker att greppet inte stör, utan snarare förhöjer, det är så otvungen på något sätt, liksom helt uppenbart vad han inte vill att vi ska veta.

Ja, den faller mig i smaken helt enkelt, även om det är långt ifrån lika enkelt att på ett konkret säga vad det är som är så bra. Men bra är han herr Nesser och jag ser fram emot del två och tre om mister Barbarotti.

525 sidor
Utgivningsår: 2006
Serie: Barbarotti del 1

april 26, 2006 Posted by | Betyg 4, Deckare | | 1 kommentar

Mordet på jultomten och andra juldeckare

Innehåll:

Per Olaisen– Jul, jul är vår arvedel
Åke Edwardson– Dan före dopparedan
Hans Holmér – En annorlunda jul
Henning Mankell och Håkan Nesser – Ett osannolikt möte
Liza Marklund – Vedtjuven
Olov Svedelid – En god jul i alla fall
Jan Mårtenson – Mordet på jultomten
K Arne Blom – Den fjärde vintern
Ulla Trenter – Julen är barnens högtid
Björn Hellberg – Det stora jullugnet
Hans Alfredsson – Jultomtarna demaskeras eller My-mysteriet

Omdöme: Måste erkänna att jag inte kan säga att jag minns alla novellerna när jag nu skriver ner listan över dem. Vissa minns jag och andra minns jag en handling men kan inte koppla det till en författare och titel.

En favorit och en som jag absolut kommer ihåg är den mycket gemytliga samproduktionen av Mankell och Nesser som är så härligt oblodig och trevlig, där de låter sina respektive fiktiva gestalter av en slump mötas under ett snöoväder på julafton och där de dessutom träffar på två till osannolika gestalter.

Desto mer pretto tycker jag att Marklunds novell var. Så lyckligt är fan inte slutet. Lägg av, det är inte realistiskt! Irriterande faktiskt.

Problematiskt med novellen är ju att så mycket vill in på så lite utrymme, och det är sällan det blir helt lagom. Inte sällan tyckte jag att det var svårt att greppa plottens lösning och då går det kanske lite väl snabbt. Men det var trevlig och lagom avkopplande läsning. Har kvar två volymer som nog kommer väl till pass ett annat år.

144 sidor
Utgivningsår: 2001

januari 7, 2006 Posted by | Betyg 2, Deckare, Noveller | , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Skuggorna och regnet av Håkan Nesser

Efter att Viktors far slagit ihjäl sin hustru kommer Viktor som åttaåring till familjen Mörtberg för att bo där. Han är jämngammal med David, de går i samma klass och kommer snart rätt bra överens. Men det är något speciellt med Viktor. Han är ett matematiskt geni och sjunger psalmer baklänges på roliga timmen. Så när han är fjorton år ska han, inför sin klass, visa lösningen på Fermats problem men en olycka inträffar och han ramlar ut genom ett fönster i klassrummet. Han blir rätt illa skadad, överlever men säger inte ett ord efter det.

Efter olyckan är det inte detsamma längre. David och Viktor glider isär och Viktor skaffar sig vänner som alla är mer eller mindre eljest. Sju år senare blir Viktor efterlyst som misstänkt för mordet på sin flickvän Sara. Nu, ytterligare trettio år senare, får David ett brev från sin syster Maria som säger att Viktor setts i bygden igen, och hon ber honom komma hem.

David reser hem, konfronteras med sin systers tragiska liv, och finner bit på bit av det pussel som i trettio år gäckat både honom, bygdens människor och polisen.

Omdöme: Hade jag för höga förväntningar? Tyckte aldrig att jag fångades av denna bok. Jag ville så gärna, jag tycker så mycket om Håkan Nesser, men det lyckades inte i denna bok. Det blev aldrig så där riktigt, riktigt bra som jag ville att det skulle bli.

Kanske kommer ändå bokens gestalter att följa med mig ett litet tag, men så stort intryck gjorde de faktiskt inte. Det är klart att det var bra, riktigt trevlig läsning, men inte så bra som jag hoppades och förväntade mig. Men Nesser har talang och vet att bygga upp en historia väl, så läs den gärna, för det är den värd.

456 sidor
Utgivningsår: 2004

juni 12, 2005 Posted by | Betyg 3, Deckare | | Lämna en kommentar

Borkmanns punkt av Håkan Nesser

I den lilla staden Kaalbringen inträffar två ovanligt råa mord på relativt kort tid. Trots att offren är så långt ifrån varandra vad gäller det mesta i livet är polisen inte på minsta sätt tveksamma om att det är samma gärningsman, eftersom tillvägagångssättet är identiskt. Men då man inte kan finna den minsta gemensamma nämnare för offren börjar stämningen i staden bli alltmer skräckslaget. Det verkar ju onekligen som att offren är slumpmässigt valda och vad är det då som säger att inte man själv kan bli nästa offer?

När man inte kan komma framåt på någon av ledtrådarna kallas expertisen i form av Van Veeteren in. Van Veeteren finner sig stå inför det mest svårlösta fall någonsin. Tillsammans med de andra poliserna samlas ett oräkneligt antal uppgifter in och informationen kring fallen är massiv och totalt ogenomtränglig. Så inträffar ett tredje mord och Van Veeteren tänker på sin gamle vän Borkmanns hypotes att man i varje utredning kommer till en punkt där man har all information man behöver för att kunna lösa fallet, och att all vidare information bara gör arbetet svårare. Nu om någonsin borde man ha kommit till den punkten. Den information som leder dem till lösningen måste finnas där någonstans i materialet.

Omdöme: Jag upplever Nessers deckarserie om Van Veeteren lite som Agatha Christie: kvaliteten är jämn och relativt hög även om den aldrig blir riktigt riktigt höjdarbra, men man vet vad man får och det är rätt trivsamt att följa samma människor bok efter bok, vilket nästan till och med kan bli själva huvudmotivationen till att faktiskt läsa även nästa bok i serien.

Men jag gillar verkligen Håkan Nesser. Kanske bäst hans fristående böcker men även dessa deckare. Även om jag måste säga att jag finner upplösningen på denna boks mysterium något långsökt och svårsmält. Men jaja, det var inte upplösningen som var målet utan resans gång. Rekommenderar Nessers deckare till semesterläsning och hans fristående som riktig höjdarläsning.

300 sidor
Utgivningsår: 1994

december 9, 2004 Posted by | Betyg 3, Deckare | | Lämna en kommentar