Boktoka

En blogg om läsning – min läsning

Min typ brorsa av Johanna Lindbäck


Min typ brorsa av Johanna Lindbäck är bland de absolut bästa ungdomsböcker i genren relationer/kärlek jag läst på länge. Jag har faktiskt i princip inga som helst invändningar vad gäller stil, trovärdighet eller tilltal. Det var helt enkelt riktigt bra, och fångade även en relativt luttrad 30-plussare.

I boken får vi möta Nina, som går i nian. Hon bor med sin mamma i Umeå och har storstilade planer för nyårsafton då hon ska hångla upp Fred. Vad hon inte vet är att mamma Marie har träffat kärleken på nätet och att hon och Nina nu ska upp till Luleå och träffa Tomas och hans två söner. Den planen innehåller alltför lite Fred och alltför mycket ”försök att bjuda till nu” och ”nu ska vi lära känna varandra allihop”, för att passa Nina. Dessvärre har hon inte mycket att sätta emot, för ovanlighetens skull.

Uppe i Luleå bor Daniel, med storebrorsan Wille och pappa Tomas. Tyvärr sabbas deras nyårsafton av att nån hantverksintresserad bibliotekstant från Umeå ska komma upp med sin unge över helgen.

Helgen blir förvånandsvärt trevlig, tycker alla. Till och med Nina och hepp så har plötsligt Tomas bestämt sig för att han och killarna ska flytta ner till Umeå lagom till att Nina och Daniel ska börja gymnasiet. Nina och Daniel ska till och med gå i samma klass.

Och sen drar det igång.

Riktigt bra som sagt. Jag önskar att fler vuxenböcker kunde ha mer av den här otvetydiga braigheten.

253 sidor
Utgivningsår: 2008

september 14, 2008 Posted by | Betyg 5, Ungdom | | Lämna en kommentar

Eclipse av Stephenie Meyer

Böckerna om Bella och Edward har fängslat mig från första början. Visst är det ungdomsromantik i kombination med vampyrmysrys, och jag kan inte förklara varför det som andra skäller på och hatar i böckerna om Bella, så fullkomligt trollbinder mig och många andra. Kanske är vi den typ av flickor som själva hade behövt just en Edward under våra sena tonår? Jag ska dock inte fördjupa mig mer i den tanken här och nu.

Eclipse är den tredje delen i Stephenie Meyers serie om Isabella Swan och hennes vampyrpojkvän Edward. Egentligen tänker jag inte avslöja så mycket mer, eftersom jag genom att berätta just ingenting kan förstöra läsningen för den som ännu inte läst de två tidigare delarna. Jag säger bara att spänningen är densamma som i de tidigare böckerna och att Meyer verkligen lyckas bygga upp intrigen så att de inbördes relationerna och deras förutsättningar utnyttjas till max. Det är snyggt och bra, mycket bra.

Jag längtar redan efter att få lägga fingrarna på del fyra som kommer i augusti och till dig som ännu inte följt Bella, säger jag grattis! Lyckos lyckos lyckos dig.

628 sidor
Utgivningsår: 2007
Serie: Twilight del 3

juni 22, 2008 Posted by | Betyg 5, Ungdom, Vampyr | | 5 kommentarer

Ur vulkanens mun av Helena von Zweigbergk

Relationen med Mats är verkligen på väg åt helvete och Anna vet inte hur de ska komma tillrätta med varandra. Det är som att de bara ser varandra i surt. De muttrar och fäller kommentarer, små små vassa kommentarer som sällan blommar ut i gräl utan istället sticker där det gör som mest ont och sen sitter där och svider. Anna tycker att Mats är så sur och grinig hela tiden, och hon känner hur både hon och barnen hukar och pejlar av Mats vilket sinnestillstånd han är i och om det är värt att våga såga något alls. Kanske är det bäst att krypa och vara tyst. Så Anna mest kryper och är tyst. Och känner sig otillräcklig och dålig. Som människa, hustru och mor. I Mats ögon verkar allt hon gör vara fel. Alltså är hon väl fel. Ännu värre blev det efter att Anna gjorde den där boken tillsammans med Lisa som gick mycket bättre än de vågat hoppas. Samtidigt som Mats skribentkarriär liksom gick i stå.

Nu ska de två, Anna och Mats, och barnen Sebastian och Molly åka på en efterlängtad charter till Sicilien. De har egentligen inte råd med resan men vad Mats inte vet är att Annas bok sålts till några andra länder och att hon fått ett förskott. Hon vågar inte berätta för Mats av rädsla för att han ska bli ännu surare. Men nu är det semester. De ska njuta, bada och åka upp till Etna. Hon hör sig själv kvittra till barnen att det ska bli så roligt, hon hör hur falsk hon låter, och hon hör att Molly låter likadan. Tar liksom på sig en glättighet och glädje som egentligen inte finns där.

Så kommer de ner till Sicilien. Kvar finns det sura och det falska. Osäkerheten och rädslan för att fasaden ska rämna vilken sekund som helst. Låt det bara hålla över semestern, tänker Anna. När vi kommer hem måste livet bli annorlunda annars överlever jag inte. Och så tänker hon på den unge snickaren som hjälpte henne och Lisa med bilderna till boken. På flörten i hans blick och Anna skickar på prov iväg ett trevande sms att det var trevligt att lära känna honom och att hon hoppas att de ses igen. Svaret dröjer inte många sekunder. Snart piper mobilen mest hela tiden. Och de där unga svenska tjejerna, flörtar de inte lite med Mats? Och Anna hade glömt att Mats kan vara så charmig och trevlig som hon ser att han är mot dem. Mot henne är han ju bara sur.

Och jag läser om Mats surhet och Annas fumlande. Annas äckliga sms:ande med snickaren som verkligen skildras så där porrigt och plumpt som det faktiskt kan vara. Eller skulle varit om det var verklighet. Och jag måste säga att jag tycker att Helena von Zweigbergk med stor skärpa och träffsäkerhet hittar de där små små detaljerna i beteende som gör att jag ser det så tydligt framför mig. Sättet att vända bort blicken, sättet att säga saker på. Ordvalet och det man väljer att inte säga. En av de bästa relationsromaner jag läst. Om inte den bästa.

Sen stör jag mig på personerna, som inte alls är hela, rena och sympatiska. Även Anna är ju långt ifrån perfekt. Och jag stör mig på att Anna är den som ska ha huvudansvaret för barnen och att hon går omkring med en ständig oro för att Mats inte ska tycka att hon har tillräcklig pli på dem eller ser efter dem ordentligt. Kunde inte Mats ha tagit med plåster eller smord in dem med solskyddsfaktor, istället för att klandra Anna?

Det är också intressant det som Anna säger om att Mats verkar ta sin papparoll med ro. Som att han inte ens funderar på om han gör rätt eller fel. Han bara gör. Medan Anna nojar och oroar sig för att inte vara en tillräckligt bra mamma och för att inte fatta rätt beslut. Vad är det i våra roller som skapar det där? För trots att Anna och Mats är fiktiva så tror jag att det där finns i vardagen också. Kanske om jag ska gissa, egentligen mer i yrkesliv än hemmaliv, men ändå.

Och slutet. Jag tänker inte diskutera slutet av hänsyn till de som inte läst boken ännu. Men jag funderar på vilka alternativa slut som finns, och varför Zweigbergk valde just det här. Vad vill hon säga med det?

När Norstedts presenterade sin vårlista och sa att Helena von Zwiegbergk var deras stora satsning under våren, hånlog jag lite i smyg. I dag efter att ha läst den säger jag bara Grattis! Det är en riktigt bra relationsroman som jag verkligen rekommenderar. Verkligen verkligen rekommenderar.

364 sidor
Utgivningsår: 2008

maj 2, 2008 Posted by | Betyg 5, Relationsroman | | 2 kommentarer

New moon av Stephenie Meyer


Livet har gått tillbaka till det normala för Bella och hon är lyckligare än hon trodde var möjligt. Det enda hon önskar nu är att hon ska få bli som pojkvännen Edward Cullen och hans familj, så att hon på riktigt blir en av dem. Hon vill bli en vampyr hon också.

Ett annat problem hon har är att hennes artonde födelsedag närmar sig. Och hon vill verkligen inte fira den. Hon vill helst inte alls att hon ska fylla år och bli äldre. Det innebär nämligen att hon blir äldre än Edward, eftersom Edward för evigt är 17 år gammal trots att det var hundra år sedan han verkligen föddes.

Men andra har bestämt sig för att Bellas födelsedag verkligen ska firas. Edwards familj har inte fått fira en riktig födelsedag på länge och är mycket exalterade. Bella är inte lika exalterad, men hon inser att hon inte har något val än att åka till familjen Cullen och låta dem uppvakta henne. När hon väl är där händer det som inte får hända. I sin vanliga klumpighet gör hon sig illa och blöder och det är inte alls bra när man är ensam i ett hus i skogen tillsammans med endast vampyrer. Det blir också rörigt värre när Jasper inte kan hålla sig utan vill kasta sig över Bella, och de andra i familjen måste hålla tillbaka inte bara sin egen blodtörst utan även rent fysiskt hålla fast Jasper.

Efter det är inte Edward sig lik. En ny distans och kyla finns i hans ögon och beteende och det oroar Bella mycket. Så en dag säger han det som hon nästan väntat på. Han vill inte vara med henne längre. Det tråkar ut honom och det är jobbigt att låtsas var något man inte är. Han ska inte besvära henne igen. Och sen försvinner han och hela hans familj spårlöst.

Bella blir helt lamslagen av sorg. Hon håller fasaden uppe, gör sina läxor och det hon ska hemma, men hon lever inte längre. Hon pratar inte annat är om hon blir tilltalad och hon förlorar sakta men säkert de vänner hon har. Inte förrän hon börjar umgås med Jacob Black börjar hon leva igen så sakteliga. Han får henne att skratta och glömma för en stund. Han får henne att vilja att det ska komma en dag till i morgon.

Men det är samtidigt något konstigt som händer runt samhället. Campare försvinner spårlöst i skogen och gigantiska vargar har setts springa omkring. Och beter sig inte Jacobs vänner lite konstigt?

Omdöme: Jag tyckte mycket om den här boken också. Jag var lite orolig innan jag började läsa, om hon skulle lyckas göra en fortsättning och hur det i så fall skulle gestalta sig, men jag tycker att hon lyckades över förväntan. Det är spännande och en logisk fortsättning även om jag inte förutsåg den själv.

Mitt betyg på den här delen i serien blir dock ett snäpp lägre och det tror jag beror på att miljöerna och temat inte längre är en positiv överraskning utan något som jag förväntar mig. Men jag längtar efter att få läsa del tre, och jag är också mycket nyfiken på den fristående roman som kommer snart.

Rekommenderar verkligen Stephenie Meyers böcker om Bella och vampyrerna. Det är en saga som man längtar tillbaka till, när man inte har möjlighet att vara där. Perfekta sträckläsningsböcker.

563 sidor
Utgivningsår: 2006
Serie: Twilight del 2

mars 3, 2008 Posted by | Betyg 5, Ungdom, Vampyr | | 1 kommentar

Till skogs av Tana French

När tolvårige Adam springer in i skogen med sina vänner Jamie och Peter, precis som de brukar. När de fortfarande inte kommit hem en timme efter middagsdags kontaktar man polisen och en genomsökning av skogen påbörjas. Den enda av de tre barnen som hittas är Adam. Han står som paralyserad tryckt mot ett träd, han håller så hårt att fingrarna blöder och han har stickor under naglarna. Han är blodig, kläderna sönderrivna. Skorna som han har på sig innehåller så mycket blod att det omöjligt kan komma från honom själv. Han har inte så stora skador. Man letar, men Peter och Jamie hittas aldrig och Adams minne är totalt blankt.

Tjugo år senare försvinner ännu en tolvårig flicka på samma plats. Ingenting är förvisso sig likt. Skogen, eller det lilla som är kvar av den, är i vägen för ett motorvägsbygge och arkeologer gräver frenetiskt ut området för att rädda det som räddas kan av detta synnerligen historiska område. Något dygn senare hittas flickan död, liggande på ett offeraltare alldeles bredvid utgrävningsområdet.

Kriminalaren Rob och hans kollega Cassie får av en händelse hand om fallet och de börjar undersöka alla möjligheter. Vad de andra poliserna inte vet, och som Cassie snart blir varse är att Rob var den Adam som blev lämnad kvar för länge sedan. Fallet sätter igång hans spöken och han vill minnas vad som hände där i skogen för länge sedan samtidigt som det gör honom fruktansvärt rädd. Inte blir det bättre när de hittar små indicier som pekar på att de två fallen kan ha ett samband. Och Rob vet att han borde dra sig ur fallet, han är för insyltad för att vara helt objektiv. Samtidigt vet han att det är för sent för honom att dra sig ur.

Omdöme: Underbart bra deckare! Jag gillade skarpt berättarstilen, inifrånperspektivet gjorde det trovärdigt och man kommer inte undan Robs perspektiv, man måste göra det till sitt och det blir så nära och personligt. Jag blev lycklig med Rob och olycklig med honom. Han blev en så pass påtaglig person för mig att jag bitvis inte ville läsa vidare, för jag kände att det kom en utförsbacke för honom och jag ville verkligen inte att det skulle gå honom emot. Ibland pratade jag med honom, skällde på honom, men han gjorde ändå inte som jag ville.

Det här var den bästa deckaren jag läst på mycket länge. Och det känns tomt efteråt. Men när jag läser att hon skriver på en uppföljare blir jag glad. Den ska jag hålla utkik efter!

Det finns inget att fundera över – läs den! Bättre deckare finns inte just nu.

485 sidor
Utgivningsår: 2007? (Sverige 2008)
Originaltitel: In the woods  
Översättning: Peter Samuelsson

februari 2, 2008 Posted by | Betyg 5, Deckare | | 4 kommentarer

Twilight av Stephenie Meyer

Bellas älskade mamma har träffat en ny man och Bella anser att hon själv är i vägen för mammans lycka. För att ge mamman fritt spelrum bestämmer sig Bella för att flytta från den soliga södern till det gröna och regniga Forks i norr, där hennes pappa Charlie bor och är sheriff. Det är inte direkt vad hon längtat efter, men hon har bestämt sig.

När hon börjar skolan blir det först precis så illa som hon befarat. Alla tittar och alla vet vem hon är. Men snart har hon några tjejkompisar att prata med och hon har till och med några killar som visar ett intresse för henne som hon inte är van vid sedan tidigare. Men det är ingen av dem som egentligen intresserar henne, även om de är snälla och snygga killar.

Den enda som intresserar henne är en av killarna i familjen Cullen. De håller sig alltid för sig själva. Pratar aldrig med någon utanför familjen även när de är i skolan. Och de är så onaturliga snygga, nästan som förrymda modeller från eran heroin-chick.

Och av en slump är den enda lediga platsen på biologin bredvid just Edward Cullen. På så vis blir han tvungen att prata med henne när de ska göra gemensamma laborationer. Men han är så konstig. Ibland är han väldigt trevlig och charmar henne av stolen och sen ignorerar han henne totalt och iskallt i långa perioder. Hon förstår inte alls varför. Kan det ha något att göra med att hans ögon skiftar färg, från ljus bärnsten till mörkaste svart?

Omdöme: Tur att jag låg hemma sjuk säger jag, för det var svårt att släppa Twilight när jag väl börjat läsa. Språket var enkelt och samtidigt drivande. Redan de första sidorna lovar gott och lovar mer, lovar spänning, lovar tonårsromantik. För det är egentligen det som är bokens grund och stomme. Den första riktiga förälskelsen. Flickan som var alldaglig och ingen i sin förra skola och nu plötsligt är jätteläcker i sin nya miljö. Ankungen som blev en svan men som fortsätter att verkligen inte förstå hur hon kan vara eftertraktad, hon som bara snubblar hela tiden. Ett klassiskt ungdomstema.

Och så lägger Meyer till den extra dimensionen vampyrer. Det skulle kunna vara så kitchigt och det är istället så bra. Jag köpte det totalt och var helt uppslukad av hur det hela skulle utveckla sig. Och varje sida, varje dialog vibrerar av återhållen åtrå, det riktigt brinner och det är trovärdigt, hur det nu egentligen kan vara det.

Om jag tar ett steg tillbaka så inser jag att vampyr-tillägget är genialiskt. Det innebär nämligen att det romantiska och könsrollerna kan skruvas upp ännu ett varv. Han är inte bara stark, han är omänskligt stark och måste vara väldigt försiktig och omhändertagande om Bella. Hon kan verkligen gå sönder under hans beröring. Hon är verkligen kvinnlig, vek och helt i hans våld. Det är bara hans självbehärskning och kärlek till henne som hindrar honom från att bokstavligen äta upp henne. En vanlig rollfördelning i romantisk litteratur men här skruvad till sin spets.

Att det är en ungdomsbok är däremot mycket lätt att bortse från när man läser den på engelska. Hur väl det slår igenom i den svenska översättning vet jag inte, och jag vill nog inte veta. Jag vet bara att det här är en bok jag vill köpa och låna ut, för jag vet många som skulle uppskatta några timmars romantisk flykt till ett college i staterna. Särskilt när det är så här bra.

434 sidor
Utgivningsår: 2005

januari 16, 2008 Posted by | Betyg 5, Ungdom, Vampyr | | 3 kommentarer

Amberville av Tim Davys

I en värld befolkad av mjukdjur får gangsterbossen Nicholas Duva reda på att hans namn står på dödslistan. Det vill säga, en dag inom en nära förestående framtid kommer han att bli hämtad av chaufförerna, och vad som händer sen är det ingen som vet. Ingen levande i alla fall. Han tänker dock inte finna sig i att hans liv ska vara över redan nu, och bestämmer sig för att bli struken från listan, kosta vad det kostar vill. Problemet är bara att ingen vet vem som upprättar listan eller var. Inte ens är man säkra på att det verkligen finns någon lista.

Duva letar reda på Eric Björn, en man som i sina ungdoms dagar var hans hantlangare i ljusskygga affärer. Nu hotar han honom med det han kan ta till, nämligen att ta hans älskade Emma Kanin ifrån honom om inte Eric Björn letar reda på listan och stryker Duva. Eric inser att det enda han kan göra är att samla ihop sina kumpaner från förr och sätta igång med att leta. När som helst kan Duva hämtas av chaufförerna, så när som helst kan hans Emma försvinna.

Det han inte trodde var möjligt visar sig vara just det. Snart är Eric och hans kumpaner dödslistan på spåret. Men hur står det egentligen till med hans tvillingbror Teddy, och är Emma den han tror att hon är?

Det kunde lätt ha blivit så fel. Det kunde ha blivit löjligt och absurt. Istället blev det väldigt spännande och riktigt intressant. Genom att alla gestalterna är mjukdjur är saker möjliga och troliga som hade varit otänkbara om de varit människor, och det skapar en extra dimension.

Intrigen är komplex och så där lagom kittlande svårgreppbar. Man måste tänka till för att hänga med i svängarna, och riskerar hela tiden att luras av det bedrägligt enkla och rättframma språket. Därunder gömmer sig ett isberg, och det är detaljerna som ger hintar om berättelsens dilemma och plot. Snyggt, mycket snyggt.

Men om du tror att det här är en mysig bok bara för att den handlar om mjukdjur så kan du inte ha mer fel. Djuren har sina laster och lustar, riktigt fula dessutom och vore det inte bomull och inte blod som kom ur munnar och sår så skulle det vara riktigt obehaglig läsning. Nu blir våldet snarare mentalt än fysiskt och det gör det hela tydligare och liksom mer koncist. Amberville är en av de bättre böcker jag läst på länge. Jag vet inte om jag väntar på nästa bok men jag är absolut nyfiken på vem som gömmer sig bakom Tim Davys.

379 sidor

Utgivningsår: 2007

november 19, 2007 Posted by | Betyg 5, Deckare, Extraordinär | | Lämna en kommentar

Berlinerpopplarna av Anne B Ragde

De tre bröderna födda och uppvuxna på bondgården utanför Trondheim lever idag så olika liv som tre bröder kan göra. Tor är kvar på hemmanet med modern och fadern, i en konstig spänd situation där fadern är någon man föraktar och knappt pratar med. Han gör inte någon nytta och är snuskig och otrevlig. Modern däremot har Tor en nära relation till och det är tack vare henne som han håller livet och bonderiet igång. Förvisso har han inte längre några mjölkdjur utan livnär sig istället på att föda upp grisar, och grisar har han upptäckt, är ett synnerligen intelligent och älskvärt släkte.

Den andra brodern Margido lever inne i Trondheim och är begravningsentreprenör. Han är den som håller ihop människor i sorg och får dem att fatta beslut när de egentligen inte är förmögna därtill. Han håller fina tal om guds ord men tror inte själv på ett enda av dem, fast andra tror att han är en djupt kristen man. Han lever liksom i en lögn men orkar inte ta itu med den eftersom det skulle innebära att han måste ta itu med andra lögner också. Lögner som finns i föräldrahemmet och därför åker han heller inte hem och hälsar på modern, som han storgrälade med sist han var där.

Den tredje brodern Erlend har sedan länge flytt till Köpenhamn. Hans homosexualitet var knappast önskvärd på gården och han kastade sig ut så fort det bara gick, för hemma fick han ju inte vara den han var, åtminstone inte sedan farfadern dog. Farfadern som varit en synnerligen levande och levnadsglad person. När han dog var hela gården i sorg och ingenting blev sig heller likt efteråt. I Köpenhamn kan Erlend vara den han är, och tjänar gott med pengar på att vara den han är. Och han har en man som han älskar sedan många år.

Så blir modern dålig och Tor kör henne till sjukhus. Hon verkar ha fått slaganfall eller något liknande och snart kallas bröderna till. Margido inser att det bara är att packa sig till sjukhuset och tar på sig sin professionella mask för att överhuvudtaget stå ut. Erlend tvekar om han ska åka alls. Han har inte berättat om sin bakgrund för Krumme sin älskade, den är något han skäms över, kanske skulle han inte längre vara älskad om Krumme visste. Men så packar han sin väska och åker.

Vad ingen av bröderna vet är att Tor har en dotter, Torunn. Hon är nu en vuxen kvinna med bara några år kvar till 40, bara några år yngre än sladdisen Erlend. Hennes mor och Tor var ett par när de var riktigt unga men den unga flickvännen godkändes inte av svärmor och fick åka hem till sitt med ett barn växande i magen. Nu när farmodern ligger för döden lämnar Torunn Oslo och reser dit för att åtminstone få träffa henne en enda gång innan hon dör. Hennes ankomst är oväntad men behövlig. För när Tor brakar ihop och bara flyr är det hon och Erlend som tar sig an situationen, fadern och det förfallna huset.

Omdöme: Det är svårt att i en recension fånga känslan i denna bok. Min text känns orättvist kall och kal när bokens text var så mustig, full av liv, förtjusande, varm och liksom härligt mörkgrön. Jag vill skriva något förtjusande om hur bra den här boken var men ut kommer bara ord. Det går liksom inte att beskriva. Det var människor helt enkelt, och Ragde fick mig som läsare att förstå dem och tycka om dem och önska dem allt gott.

En annan bieffekt av bokens värme var att jag kom att tycka om helt utomstående saker genom att läsa den. Jag har en annan inställning till grisar till exempel. Kan liksom förstå kärleken till groteskt stora suggor. Och jag fascinerades mycket av en infogade berättelse om hundpsykologi och vill gärna veta mer. Jag som inte tycker om hundar.

Läs den här boken. Det är en mycket fin historia om alldeles vanliga ovanliga människor som du och jag. Berättelser som den här finns inte på så många ställen i litteraturen men verkligheten är full av dem.

233 sidor
Utgivningsår: Norge 2005, Sverige 2006
Originaltitel: Berlinerpoplene
Översättning: Margareta Järnebrand

juni 23, 2007 Posted by | Betyg 5, Vanlig roman | | Lämna en kommentar

Den trettonde historien av Diane Setterfield

Margaret är en stillsam ung dam. Hon är uppvuxen med sin far i hans antikvariat, där har hon läst allt hon velat och tillbringat de flesta av sina ungdomstimmar. Litteraturen är hennes vän och hennes liv. Så en dag får hon ett brev. Det är från miss Vida Winter, Englands största författarinna men också den mest hemlighetsfulla. Hon är känd för att gladeligen ge intervjuer men alltid berätta en ny, uppenbarligen påhittad, historia om sig själv. Ingen vet vem hon egentligen är samtidigt som hennes romaner har sålts i miljontals exemplar. Det ironiska är dock att hennes mest kända berättelse – den trettonde historien, inte ens är skriven.

I brevet står att Vida Winter nu vill få sin biografi skriven, och hon vill att Margaret ska göra det. Margaret har ingen aning om hur det kan komma sig att just hon blir tillfrågad för detta otvivelaktigen ärosamma uppdrag. Kanske har författarinnan läs någon av de amatörbio-grafier Margaret har skrivit om olika mindre kända författare. Det är det enda hon kan komma att gänka på.

Margaret kan inte motstå utmaningen utan packar sin väska och beger sig till författarinnan. Vida Winter visar sig vara en mycket viljestark gammal dam. Hon styr med järnhand och förväntar sig att Margaret ska lyda. Men Margaret låter sig inte hunsas så lätt. Hon ser igenom miss Winter och ser en kvinna som snart ska dö, en kvinna som bär på en hemlighet hon måste få berätta vidare innan hon dör. En hemlighet som kanske är den trettonde historien. Och det är Margaret hon vill berätta den för.

Men även i Margarets eget liv finns en annan historia. Varför älskar inte hennes mor henne? Och varför talas det aldrig om Margarets tvillingsyster som dog för att Margaret skullle kunna få leva?

Omdöme: Det här är en av de absolut bästa böcker jag läst. Den drog mig till sig och jag kunde inte komma därifrån oförändrad. Trots att jag alldeles nyligen tänkte att jag inte skulle kunna fångas av ett fiktivt människoöde igen, så gick det uppenbarligen alldeles utmärkt. Berättelsen är tät och smyger framåt. I varje ord finns en ledtråd om den stora hemlighet som genomsyrar texten och långsamt, långsamt för författaren mig framåt mot sanningen och upplösningen. Och jag vill följa med, jag vill vara där berättarjaget är, jag vill också vara i den världen, promenera i samma parker, läsa samma böcker, göra samma upptäckter. Och jag är där, jag får vara med och nästan vara delaktig. Så skicklig är berättelsen.

När man har läst väldigt många böcker är det svårt att ranka men det här skulle kunna vara topp 5, men för att vara på den säkra sidan säger jag väl topp 15. Läs den snälla rara, det blir knappast bättre än så här. Och det ska vara en debut. Ska man våga hoppas på en till lika bra eller blir nästa roman bara en besvikelse? Jag spekulerar inte mer i detta utan låter glädjen över denna stora läsupplevelse få stanna kvar och så får nästa bok av Setterfield, om det nu kommer någon sådan, tala för sig själv när den tiden är inne. Men jag väntar med spänning.

438 sidor
Utgivningsår: 2006 (Sverige 2007)
Originaltitel: The thirteenth tale
Översättning: Jan Järnebrand

juni 7, 2007 Posted by | Betyg 5, Deckare, Extraordinär, Vanlig roman | | Lämna en kommentar

Luftslottet som försvann av Stieg Larsson

Lisbeth Salander ligger svårt skadad på sjukhus. Hennes egen far och halvbror har både skjutit och begravt henne men det hindrade henne inte från att komma tillbaka och ge igen. Själv har hon skottskador både i bröstkorgen och en kula i huvudet. Hennes bror Niedermann är på fri fot men fadern ligger i rummet intill med krosskador där Lisbeth slog honom med en yxa. Mot alla odds genomförs en svår operation där kulan plockas bort ur Lisbeths huvud och snart är hon på väg tillbaka till livet igen.

Men Lisbeth ligger inte bara på sjukhus. Hon är dessutom i fängsligt förvar eftersom hon är efterlyst för ett flertal mord och andra brott. Brott som hennes bror till största del begått. Mikael lägger all sin energi på att försöka få polisen att förstå vad som egentligen händer, men märker snart att det är någon eller några högt inom polisen som inte vill att sanningen om Lisbeths far ska komma fram. De går så långt att de förfalskar bevisföring, planterar falska uppgifter och till och med mördar Lisbeths far, inne på sjukhuset.

Det är en hemlig organisation inom Säpo som inte ens den sittande regeringen känner till. Den har varit hemlig i årtionden och de som vigt sitt liv åt detta är beredda att försvara det med sina liv.

Medan Lisbeth ligger isolerad på sjukhus och väntar på att bli tillräckligt bra för att åtalas för brott hon inte är skyldig till, nystar Mikael och hans syster Annika i härvan Lisbeth Salander. Vad var det som gjorde att man inom myndigheterna valde att hela Lisbeths barndom blunda för de övergrepp som skedde i hemmet. Hur kunde det gå så långt att man lade in Lisbeth på mentalvård som 12-åring för att hon inte skulle avslöja faderns hemlighet?

Omdöme: Den kanske inte låter lika fängslande som de tidigare, men detta var minst lika spännande som de tidigare två, men kanske spännande på ett annorlunda sätt. Inte lika mycket action och vapen. Men minst lika mycket nervkittlande omständigheter och detaljer.

Vad jag gillar med Stieg Larssons böcker är all teknik som används. Jag gillar Lisbeth Salanders sätt att med sina nördvänner behärska nätet. Jag gillar när den svaga vinner över den onde, och jag gillar när hon gör det med list och finess.

Det är inte ofta det händer men det händer någon gång om året, och det här var definitvt ett sådant tillfälle. När man fastnar så i läsningen att man skulle göra allt för att inte förlora boken innan man är färdig, när man läser i ett tills det är klart, hela dygn så mycket man bara rimligen får. Sen blir det liksom ett tomrum, som man desperat försöker fylla med läsupplevelser som inte når upp i samma intentsitet. Så tag chansen du också, och njut av Stieg Larsson.

704 sidor
Utgivningsår: 2007

Serie: Millennium del 3

april 29, 2007 Posted by | Betyg 5, Deckare, Extraordinär | | Lämna en kommentar