Boktoka

En blogg om läsning – min läsning

Lanceheim! Kom till mamma!

Jag har inte bokbloggat så länge, även om det kanske kan se ut så. Därför var jag inte mottagare för den massiva marknadsföringskampanj som Albert Bonniers bedrev mot just bokbloggare för att få maximal spridning på sin pseudonymförfattade Amberville. Jag har i efterhand förstått att det kom disktrasor och purjolökar med posten. Och purjolöken förresten tror jag är inskriven i romanen bara av den anledningen att man vill kunna skicka purjolök till bloggare. Genomtänkt, uttänkt, smart?

Jag bloggade inte då, så jag fick varken disktrasa eller purjo. Kanske hade jag inte fått det ändå, vem vet. Vad jag fick var ett besök av en säljare, som sa att det här blir stort, det här är bra. Det här kan bli hur stort som helst. Tror man på det? Njae… Jag köpte in lite försiktigt och tog hem läsexemplaret till boksamlingen.

När jag väl plockade fram det hade stormen kring Tim Davys eller vem det nu är, nästan rasat över. Jag läste Amberville och var såld, inte så mycket pga haussningen utanför för att jag tyckte att det var en väldigt bra bok. Jag gillar vad mjukdjurslandet ger berättelsen för möjligheter, och det sätt som författaren använder sig av dessa.

I oktober kommer Lanceheim. Uppföljaren och tronarvingen hoppas jag. Även den i mjukdjursland och jag längtar, längtar, längtar redan nu.

Kom till mamma!

Annonser

juli 2, 2008 Posted by | Boksnack | | 4 kommentarer

Amberville av Tim Davys

I en värld befolkad av mjukdjur får gangsterbossen Nicholas Duva reda på att hans namn står på dödslistan. Det vill säga, en dag inom en nära förestående framtid kommer han att bli hämtad av chaufförerna, och vad som händer sen är det ingen som vet. Ingen levande i alla fall. Han tänker dock inte finna sig i att hans liv ska vara över redan nu, och bestämmer sig för att bli struken från listan, kosta vad det kostar vill. Problemet är bara att ingen vet vem som upprättar listan eller var. Inte ens är man säkra på att det verkligen finns någon lista.

Duva letar reda på Eric Björn, en man som i sina ungdoms dagar var hans hantlangare i ljusskygga affärer. Nu hotar han honom med det han kan ta till, nämligen att ta hans älskade Emma Kanin ifrån honom om inte Eric Björn letar reda på listan och stryker Duva. Eric inser att det enda han kan göra är att samla ihop sina kumpaner från förr och sätta igång med att leta. När som helst kan Duva hämtas av chaufförerna, så när som helst kan hans Emma försvinna.

Det han inte trodde var möjligt visar sig vara just det. Snart är Eric och hans kumpaner dödslistan på spåret. Men hur står det egentligen till med hans tvillingbror Teddy, och är Emma den han tror att hon är?

Det kunde lätt ha blivit så fel. Det kunde ha blivit löjligt och absurt. Istället blev det väldigt spännande och riktigt intressant. Genom att alla gestalterna är mjukdjur är saker möjliga och troliga som hade varit otänkbara om de varit människor, och det skapar en extra dimension.

Intrigen är komplex och så där lagom kittlande svårgreppbar. Man måste tänka till för att hänga med i svängarna, och riskerar hela tiden att luras av det bedrägligt enkla och rättframma språket. Därunder gömmer sig ett isberg, och det är detaljerna som ger hintar om berättelsens dilemma och plot. Snyggt, mycket snyggt.

Men om du tror att det här är en mysig bok bara för att den handlar om mjukdjur så kan du inte ha mer fel. Djuren har sina laster och lustar, riktigt fula dessutom och vore det inte bomull och inte blod som kom ur munnar och sår så skulle det vara riktigt obehaglig läsning. Nu blir våldet snarare mentalt än fysiskt och det gör det hela tydligare och liksom mer koncist. Amberville är en av de bättre böcker jag läst på länge. Jag vet inte om jag väntar på nästa bok men jag är absolut nyfiken på vem som gömmer sig bakom Tim Davys.

379 sidor

Utgivningsår: 2007

november 19, 2007 Posted by | Betyg 5, Deckare, Extraordinär | | Lämna en kommentar