Boktoka

En blogg om läsning – min läsning

Främmande fågel av Anna Jansson

En ägare av brevduvor får plötsligt en främmande fågel i sitt duvhägn. En stilig duvhanne, antagligen väldigt lämplig att avla på, med främmande beteckningar på ring-märkningen. Morgonen efter är duvan död och mannen börjar själv att känna sig lite krasslig. Han blir hastigt sämre och avlider innan han hunnit besöka läkare eller akutmottagning. Däremot har hans granne varit in både till honom och upp i duvslaget, och sedan poliser och vårdpersonal när han väl var död.

Vad man inte vet till en början är att det är en muterad variant av fågelinfluensan som kommit till Gotland. En variant som är i allra högsta grad smittsam och som sprider sig, inte bara till människor utan även mellan människor. Snabbt har man en situation där fler och fler insjuk-nar och man börjar att spärra av områden och sätta människor i karantän. Föräldrar får inte träffa sina barn och situationen blir minst sagt spänd.

Samtidigt inträffar ett mord. Den unga sjuksköterskan på en privat klinik hittas mördad i sin lägenhet. De få spår som finns leder å ena sidan till en småkriminell kringresande herre som säljer läkemedel svart, å andra sidan mot en journalist som skriver medicinska artiklar. Läke-medelsförsäljaren är uppenbarligen på flykt och vill inte alls prata med polisen av förklarliga skäl, och journalisten är som uppslukad av jorden. Det är svårt för Maria Wern att komma vidare i utredningen, och förutom det problemet så är det den generella krissituationen på Gotland, bråken med hennes ex Krister om barnen, och sen att hon inte får träffa sin son Emil som är i karantän då man vet att han utsatts för smittan. Det är minst sagt enkelt alltså.

Omdöme: Jag har läst en bok tidigare av Anna Jansson och den imponerade inte särdeles. Men denna bok var bland de mer spännande deckare jag läst. Kanske för att den är så kusligt aktuell att jag faktiskt ibland fick problem med att hålla isär fiktion och verklighet. Den är välskriven, trovärdig och spännande. Ett riktigt fynd som jag tycker att alla deckarentusiaster borde läsa.

269 sidor
Utgivningsår: 2006
Serie: Maria Wern del 7

Annonser

mars 28, 2006 Posted by | Betyg 4, Deckare | | Lämna en kommentar

Svart fjäril av Anna Jansson

Per har länge varit förälskad i kollegan Maria Wern och till slut bestämmer han sig för att han måste bryta sig ur den situation han befinner sig i. Därför tackar han ja när han får en tjänst han sökt i Örebro. Samtidigt blir hans far allvarligt sjuk och avslöjar då för Per att han inte är deras biologiska barn utan adopterad i tvåårsåldern. Och att han har en syster som heter Pernilla som faktiskt bor i Pers nya stad.

När Per åker för att träffa Pernilla för första gången möter han en kvinna på centralstationen som fullkomligt förhäxar honom. Mötet med Pernilla som verkligen blir ett bra möte syskon emellan, kan inte ens det förta bilden av den mörka skönheten på stationen. Pers enda tröst är att hon antagligen finns någonstans i den stad som han ska bo i.

Så börjar plötsligt anlagda bränder att härja Örebro. Det börjar brinna i fläktsystemet på sjukhuset och patienter och personal får massevakueras i panik. Några dagar senare eldhärjas stadens största konferenscentrum och en rikskänd psykolog och läkare hittas mördad i ett av de mindre mötesrummen. I sin ficka har han ett tarotkort.

Så hittas en kvinna mördad i ett skogsbryn. Hon är delvis uppbränd och riktigt illa åtgången. I hennes ficka hittar man två tarotkort och det visar sig att hon bitvis försörjt sig på att spå just i tarot. Kvinnans död utreds av Maria Wern och visar sig ha närmare koppling till Per Arvidsson än vad som är riktigt lämpligt.

Omdöme: Lite svårt att egentligen sätta ett omdöme. Har ju bara läst den första boken i serien och så nu bok nummer sex. Kanske, eller antagligen, hade det blivit bättre om jag haft hela serien och därmed följt huvudpersonerna genom fler böcker. Nu var de ju inte riktigt personer med en historia för mig, något som kanske förutsätts i läsningen.

Storyn är ok, men rätt långsökt. Tidigt förstod man att mördaren skulle vara denna person som berättade i jagform i vissa avsnitt, och tidigt förstod man också att denna person var identisk med någon av de kvinnor som figurerade i handlingen. Och det var kanske lite för enkelt att lista ut vem det var.

Sen kan jag bli lite trött på författare som måste lösa spänningskurvans problematik genom att låta någon av huvudpersonerna hamna i fara i slutet och därmed låta mördaren blotta sig. Finns det inte alternativa sätt att lösa det hela på, och finns det inte författare som klarar av att bygga upp spänningen utan att använda sig av detta enkla knep?

På det hela taget en rätt ok deckare, men som jag tror att jag skrev i mitt omdöme av den bok jag läste tidigare av Jansson, att den ger inte mersmak, det lockar inte till att läsa nästa bok. Däremot skulle jag inte gråta blod om jag hamnade på en strand tillsammans med enbart en annan bok av Jansson, för så illa var det inte.

310 sidor
Utgivningsår: 2005

Serie: Maria Wern del 6

maj 5, 2005 Posted by | Betyg 3, Deckare | | Lämna en kommentar