Erövraren av Jan Kjærstad

När den ytterst karismatiska TV-personligheten och hela Norges älskling Jonas Wergeland döms för mord på sin hustru, hamnar Norges befolkning i ett chocktillstånd. Hur kunde det ske? Hur kan en människa som man tror sig känna så väl, göra något så oväntat och fruktansvärt?

I ett rum belamrat med böcker och fakta sitter en professor med uppdraget att skriva en biografi om Wergeland. Och han har kört fast. Frågorna studsar och svaren vill inte infinna sig. Så får han oväntat besök av en maskerad person som berättar väl valda berättelser om Jonas. Kanske finns svaren där någonstans.

Jan Kjærstad är en av mina favoritförfattare även om jag bara kommit mig för att läsa två av hans romaner hittills. Och det hänger nog ihop. Han är min favoritförfattare mycket på grund av det oerhört mättade språket och den intelligenta berättelsen. Han är en utmaning att läsa, en vacker utmaning. Men han tar också tid och energi och därför har det hittills inte blivit fler än två. I bokhyllan står tre romaner till och väntar, tredje delen i trilogin om Jonas Wergeland, Tecken till kärlek och Kungen av Europa. Jag ser mycket fram emot läsningen av dem alla tre, även om det dessvärre nog kommer att dröja lite innan jag tar tag i nästa berättartekniska underverk och tegelsten.

524 sidor
Utgivningsår: 1998
Originaltitel: Erobreren
Översättning: Inge Knutsson
Serie: Jonas Wergeland del 2

Förföraren av Jan Kjærstad

Jonas Wergeland kommer hem till sitt hus och finner sin hustru Margrete död, till synes skjuten med en Luger. Utan en tanke på att han borde ringa polisen försöker Jonas göra vad han brukar göra när han kommer hem, för att in i det längsta försöka förtränga att det viktigaste i hans liv tagits ifrån honom. Och han funderar över vem som kan tänkas ha gjort detta. och han ser tillbaka på sitt liv, funderandes över de händelser och människor som lett honom till den punkt där han är nu, med Margrete död på en isbjörnsfäll.

Han funderar över sin barndom, när han hade en bästa vän som var flicka och hette Nefertiti och hade världens längsta ögonfransar. En flicka så full av visdom att Jonas förstod att hon var alldeles för god för denna världen. En insikt som visade sig vara alldeles korrekt.

Han funderar över sin kusin Veronika Røed som alltid har hatat honom, som flera gånger försökt ta kål på honom, fysiskt som barn och verbalt som vuxen. Ironiskt nog räddar Jonas hennes liv vid en vild forsränning i Afrika, en triumf som hon aldrig skulle förlåta honom. Kan hon ha något med Margretes död att göra?

Han funderar över de kvinnor som fanns i hans liv innan Margrete återvände. Hur alla de kvinnor han älskat med ingett honom kraft och förmågor som han aldrig haft förr, som gjorde att han plötsligt kom att se världen på ett helt annat sätt. De älskade helt enkelt in sina egna talanger i honom så att han kunde känna deras sötma och dra nytta av dem för ett tag.

Och han funderar över sin karriär inom NRK. Först som hallåa och sedan som programledare och skapare av en serie om 20 program om kända norska personligheter. Program som alla hade gemensamt att de skildrar sin huvudperson med ett perspektiv och ett fokus som aldrig uppmärksammats förut. Resultatet blev att det norska folket satt som klistrade framför programmen hela året de sändes, att Jonas Wergeland blev nationalhjälte och att Veronika Røed blev så ursinnig att hon konfronterar honom i direktsänd tv ,och sedan örfilar honom i samma direktsändning när hon inte lyckas få honom svarslös och ur fattning.

Omdöme: Detta var en väldigt mastig bok. Språket är kompakt och fullt av betydelse och man måste läsa långsamt för att inte missa något, och det vill man inte göra. Beskrivningarna är många och dialogerna i princip obefintliga men jag njöt så av språket att jag inte upplevde mastigheten och den tid det tog att läsa boken som något problem, snarare som en njutning.

Berättarperspektivet är intressant. Boken börjar med ett påhittat förlagsförord där man säger att man inte känner till upphovsmanenn bakom detta manus men att det torde vara av sådant intresse ändå att man väljer att publicera. Självklart är alla berörda personer som förekommer i manuset tillfrågade först. Berättaren säger att han/hon vill berätta om Jonas Wergeland på ett sätt som inte tidigare gjorts, att Wergeland smutskastats på ett sätt som inte är alldeles riktigt och att berättaren med sin berättelse om Jonas vill nyansera bilden. På detta sätt röjer inte berättaren sin position någon gång i boken. Det ges hintar om berättarens identitet men den röjs aldrig, trots att berättaren har en distinkt röst som på intet sätt är neutral eller distanserad.

Boken är på det hela mycket bra och jag kommer med sörsta sannolikhet läsa de följande två delarna i Jan Kjærstads trilogi. Vad jag förstår ska de andra två delarna ha andra berättarröster och även de handla om Jonas Wergeland men ur andra perspektiv. Och det vill jag inte missa.

511 sidor
Utgivningsår: 1997
Originaltitel: Førføreren
Översättning: Oscar Hemer
Serie: Jonas Wergeland del 1