Boktoka

En blogg om läsning – min läsning

Jonathan Strange & Mr Norrell av Susanna Clarke

Det är tidigt 1800-tal i England och nivån på rikets magi har väl aldrig varit lägre. Många människor ur olika samhällsklasser kallas sig magiker, men sanningen å säga så är de alla teoretiska magiker – inte en enda av dem skulle våga sig på att försöka utföra magi. Och då är man väl inte mycket till magiker?

Mr Norrell å andra sidan är i allra högst grad en utövande magiker, det är bara det att han inte givit sig tillkänna ännu. Visserligen var även han från början en av dessa teoretiska magiker, men till skillnad från de andra hade mr Norrell modet att ta sin magi ett eller flera steg längre. Han inser dock snabbt de fördelar han kan dra av detta och tar som steg ett och ingår ett vad med den förening av magiker som finns i England. Vadet går ut på att om han kan bevisa för dem att han kan utföra magi, så ska de allihop, de som bevisligen inte är några riktiga magiker, utan bara intresserade av magi, avsäga sig sina titlar som magiker och föreningen ska upplösas.

Naturligtvis lyckas mr Norrell i sitt vad och nu är han följaktligen den enda magikern i England. När han sett till att ryktet av hans bedrifter spridit sig med tidningarnas hjälp ser han till att flytta till en ståndsmässig bostad i London. Han vill snabbt komma i kontakt med de rätta människorna och ännu hellre snabbt komma in på politiken, för tänk vad politiken skulle kunna ha hjälp av en magiker.

Mr Norrells största skräck är, på grund av denna ambition att göra social och politisk karriär, att någon annan med samma förmåga som honom själv att utföra magi, ska dyka upp. Han vidtar därför åtgärder för att försöka förhindra detta. Han har hantlangare som åker runt i riket för att nosa reda på andra magiker och sedan skrämma dem till inaktivitet. Mr Norrell ser även till att köpa upp samtliga böcker om magi som han kommer över. Kan inte någon annan läsa om magi så borde rimligtvis sannolikheten för att någon annan ska börja utföra den, också minska. Och det verkar som att mr Norrells strategi ska lyckas och han börjar känna sig lugn i sitt fina hus i London. Han tituleras nu inofficiellt som den enda magikern i England.

Så dyker plötsligt Jonathan Strange upp i London. En ung man med pengar, som läst sig till en hel del kunskaper i magi, och som vågat sig på att börja utforska den praktiska magin på ett sätt som till och med mr Norrell inte vågat. Det enda och bästa sättet att hantera situationen tycks vara att ta den unge Strange under sina vingar vilket mr Norrell också gör. Men Jonathan Strange är inte alls den fogliga adept som Norrell önskar och snart börjar situationen gå honom ur händerna. Finns det nu plötsligt två magiker i London och vem av dem är i så fall den bäste?

Omdöme: En synnerligen genomarbetad bok. Författarinnan tar sig verkligen tid till att på bästa sätt förankra magin i ett annars realistiskt 1800-talslondon. Detta gör hon genom att uppfinna en oändlig mängd magisk litteratur som hon hänvisar till i fotnoter. I dessa fotnoter berättas även legender och diverse händelser, allt för att läsaren ska förstå bakgrunden till det som sker och diskuteras, och för att bekräfta känslan av realism. Dessa fotnoter gör också det hela lite tungrott. Jag har vänner som helt sonika hoppar över dessa fotnoter och jag tror då att man går miste om aspekter i läsningen. Men helt smidigt är systemet uppenbarligen inte.

Även själva berättelsen kan kännas något tung. Inte alls tung att läsa men omständlig och lång. Under min läsning undrade jag om hela detta med Strange och Norrell bara var en ramberättelse för en mängd mindre berättelser, jag såg nämligen ingen poäng med alla dessa mindre avstickare i berättelsen. Visserligen mycket underhållande i sig, men de bidrog absolut till att boken inte drev läsningen vidare. När var och var annat kapitel innehöll en avslutning på ett äventyr eller en händelse så känns det ju som att läsningen är avslutad och jag längtade inte tillbaka till boken. Däremot så var den mycket trevlig och lockande när jag väl satte mig att läsa. När jag sedan var klar såg jag däremot att alla dessa små avstickare var en del av den större berättelse som förtäljdes. Att det inte var en ramberättelse och mindre anekdoter utan snarare en bred berättelse som kräver sina sidor.

Jag hade mycket trevligt vid läsningen av denna bok, samtidigt som jag har slitit under hela sommaren för att komma igenom den. Den har ju dessutom varit för tjock för att släpa med sig till jobbet, landet, utlandet etc och har därmed blivit liggande hemma på nattygsbordet.

Jag rekommenderar den varmt om du är beredd att ge den lite tid och energi, och om du tänker ta dig tid att läsa även fotnoterna.

772 sidor

Utgivningsår: 2004

Originaltitel: Jonathan Strange & Mr Norrell

Översättning: Jimmy Hofsö

augusti 31, 2005 Posted by | Betyg 5, Extraordinär, Magi, Ovanlig roman | | Lämna en kommentar

Harry Potter and the half-blood prince av J K Rowling

Innan sommarlovet ens hunnit närma sig slutet får Harry ett meddelande från Dumbledore, att han kommer att komma och hämta Harry från Privet Drive. När han väl kommer ser Harry att han ser så mycket äldre ut än tidigare, liksom trött och uppgiven, och hans ena hand hänger slapp och liksom bränd vid hans sida. Och han vägrar att berätta vad som hänt.

Harry får tillbringa resten av sommaren hos Weasleys och även där märks att något är fel, väldigt fel. Säkerhetsanordningarna är rigorösa och inget av barnen släpps särskilt långt utan uppsikt. Men när Harry, Ron och Hermoine är i Diagon Alley för att handla böcker och material inför sitt sjätte läsår, lyckas de smita iväg och förfölja Malfoy. Det de får se gör dem riktigt oroliga. Helt påtagligt har han något riktigt fult i görningen, och han verkar alldeles för nöjd och självsäker för att de ska känna sig på något vis lugna.

Tillbaka på skolan inser Harry snart att hans misstankar om Snape antagligen också är sanna. Han hinner dock inte undersöka detta faktum, eller vilka kopplingar Snape och Malfoy har till varandra, då Dumbledore kallar honom till sig och tillkännager att Harry ska få enskilda lektioner av Dumbledore själv. Snart inser Harry att det är mycket mer än enskilda lektioner Dumbledore tänkt sig. Han har helt enkelt tänkt sig, och behöver, Harry som sin partner i kampen mot Voldemort.

Omdöme: Potter är Potter är Potter. Som Ellen sa känns det dock att denna volym är en uppbyggnad och förberedelse inför den sista och avslutande boken. Den hade onekliga problem att fånga mig. Det var inte förrän långt in i den senare halvan av boken som jag blev fängslad och knappt kunde slita mig. Ett stadium som brukar komma långt tidigare.

Men Potter är alltid Potter och det är skickligt gjort och när den sista boken är klar kommer detta vara en ovanligt genomtänkt och genomarbetad svit av böcker. Rekommenderas såväl barn som vuxen. Alltid.

607 sidor
Utgivningsår: 2005
Serie: Harry Potter, bok 6

juli 31, 2005 Posted by | Betyg 3, Fantasy, Magi | | Lämna en kommentar

Under lysande måne av Lian Hearn

Takeo och Kaede har återförenats och vigts. Nu tänker de tillsammans kräva sina respektiva rättmätiga arv. Takeo är Shigerus rättmätige arvinge och Kaede har egendomarna i Murayama att utkräva. De ställer in sig på massivt motstånd. De vet att Takeos farbröder inte tänker ge honom det som är hans, utan strid. De vet också att det finns andra aspiranter till arvet i Murayama. Dessutom har de Arai, som härskar över stora angränsande områden, att bekymra sig för. De vet att han avskyr Takeo och inte skulle dra sig för att döda honom om han fick chansen. Som om det inte vore nog med detta, är Takeo hett villebråd för Släktet, som mer än gärna vill se den unge odågan död.

De ger sig ut på sitt korståg och anar föga vilken typ av svårigheter de ska möte. Men inte heller vilken typ av hjälp de kommer att få på sin väg.

Omdöme: På något vis gick luften ur denna historia när Takeo och Kaede förenats. Jag tappade helt lusten att fortsätta läsa, och den tappade lusten fortsatte att skina med sin frånvaro boken igenom. Jag återfick den aldrig helt, även om boken till viss del lyckades dra mig in i handlingen igen. Men jag önskade mest att den skulle ta slut någon gång. Att man skulle komma till det slut som man visste skulle vara där. Frågan var bara hur man skulle komma dit. Andra säger att de tyckte att tredje delen var minst lika spännande som de tidigare två, så kanske är det bara jag.

Men som helhet tycker jag att serien är läsvärd, trots att språket lämnar en del att önska ibland. Det är inte god litteratur detta, det är underhållning, men å andra sidan riktigt god sådan.

364 sidor
Utgivningsår: 2003
Originaltitel: Brilliance of the Moon
Översättning: Anders Bellis
Serie: Klanen Otori del 3

maj 12, 2005 Posted by | Betyg 3, Fantasy, Magi | | Lämna en kommentar

På kudde av gräs av Lian Hearn

Efter bakhållet och förräderiet där Takeos adoptivfar Shigeru mördats av sina egna bröder, är Takeo nu den rättmätiga ägaren till Shigerus samtliga egendomar. Problemet är bara att han, förutom att hans farbröder vill se honom död, är eftertraktad även av Släktet som tycker sig kunna kräva att han ska ägna sitt liv åt att tjäna dem då han härstammar från dem och har de förmågor som är typiska för släktet.

Innan han hunnit fundera över vad han själv vill göra, finner han sig kidnappad och tillfångatagen av Släktet. De vakar honom dag och natt och för honom till en undanskymd plats för att utbilda honom och fostra honom i Släktets anda. Han finner det svårt att finna sig i tanken att han blint ska lyda de äldres order, och svårt att komma ifrån det han lärt sig av sin mor, nämligen de gömdas tro, att alla är lika värda och att man inte ska döda. Släktets filosofi och levebröd är nämligen spioneri och mord.

Takeos längtan ut i friheten, hans törst efter hämnd på farbröderna och hans enorma längtan efter Kaede driver honom att, så snart han kan, rymma. Kaede på sitt håll, har begett sig hem till sin föräldragård som hon inte sett på många år. Hon finner det svårt att hantera sin far som på ålderns höst blivit bitter och besviken på livet och vad det gett honom, eller snarare inte gett honom. Kaede har även gårdens förfall och ett svälthot hängande över sig. Sedan moderns död har huset förfallit och ägorna står nu utan grödor.

Omdöme: Spännande, mycket spännande. Man slukar och vill aldrig att det ska ta slut. Lite trött kanske man kan bli på Kaedes fantastiska skönhet, men inte tillräckligt för att det ska bli alltför tongivande. Rekommenderas till vuxna såväl som unga. En ovanlig saga att njuta av.

329 sidor
Utgivningsår: 2003
Originaltitel: Grass for his Pillow
Översättning: Anders Bellis
Serie: Klanen Otori del 2

mars 18, 2005 Posted by | Betyg 4, Fantasy, Magi | | Lämna en kommentar

Över näktergalens golv av Lian Hearn

Tomasu är sexton år och bor med sin mor och styvfar i en liten by på landsbygden. De tillhör en grupp av människor som kallas för de Gömda och han har förstått att det inte är alla som ser på de Gömda med blida ögon. En dag när Tomasu kommer hem från att ha utforskat skogarna och bergen möts han av soldater i byn. De har dödat alla män och tagit kvinnor och barn till fånga. Tomasu lyckas fly upp i skogen och blir där räddad av en okänd man som drar svärd och dödar en man och lemlästar en annan för Tomasus skull.

Mannen visar sig vara en man av hög börd från en avlägsen trakt. Han heter Otori Shigeru och är en omtyckt man i sin bygd. Han tar nu Tomasu under sitt beskydd och döper om honom till Takeo för att ingen ska ana att han tillhört de Gömda. Takeo följder Shigeru hem till det område som ätten Otori är överhuvuden över.

Men chocken efter soldaternas massaker i hans hemby är Takeo helt tyst. Han kan prata men kan ändå inte. Och ju längre han tiger desto bättre märker han att hans hörsel blir. Han kan höra maten puttra i köket, hundarna skälla på andra änden av staden och folks viskande konversationer när de tror att ingen kan höra. Han upptäcker även att han har andra gåvor, som att han kan söva en hund med blicken och gömma sig där han borde blivit upptäckt.

Snart förstår Takeo att Shigeru haft sina egna motiv till att ta till sig Takeo, att Shigeru kanske anat hans gåvor långt innan han visste om dem själv, gåvor som Shigeru nu vill utnyttja i sitt eget korståg.

Omdöme: Bra fantasy men inte så extraordinärt som jag kanske hade hoppats. Jag hade rätt höga förväntningar på språket, att det liksom skulle suga in mig, i berättelsen och vara magisk i sig. Men det var det inte. Visst var väl handlingen spännande, men långt ifrån originell. Visst var världen väl ovanligt enkelt och tydligt skildrad, men långt ifrån genialiskt. Så jag säger: helt ok och till och med bra. Men det är trots allt rätt ordinär fantasy, om än kanske snäppet bättre.

314 sidor
Utgivningsår: 2002
Originaltitel: Across the Nightingale Floor
Översättning: Carla Wiberg

februari 19, 2005 Posted by | Betyg 3, Fantasy, Magi | | Lämna en kommentar