Boktoka

En blogg om läsning – min läsning

Lagt kort av Joan Didion

Handling: En gång var hon en skådespelerska på väg upp. De spelade in två independentfilmer med henne i huvudrollen men de bar henne inte till de höjder de hoppats. En gång var hon yngre men hon mådde dåligt redan då. Redan då var världen henne främmande och hon var inte riktigt delaktig i det som skedde omkring henne. Redan då förmådde hon inte agera i de filmer som spelades in utan var bara sig själv.

Nu bor hon i sitt tomma stora hus medan hennes man regissören nästan alltid är borta på inspelningar. När han kommer hem kunde han lika gärna vara borta, de kan inte kommunicera. Eller hon kan inte, han har slutat försöka. Hon sover vid poolkanten på nätterna, och kör omkring i sin bil på förmiddagarna. Utan att veta vart hon är på väg eller vad hon vill. Kanske ens knappt vem hon är.

Och någonstans finns hennes dotter, en liten flicka som man tagit ifrån henne, och som hon vill ha tillbaka. Någonstans finns hennes man i säng med ännu en annan kvinna. Och Maria dövar sig med alkohol, med sex och med att köra bil mot ett mål som inte finns.

Omdöme: Det är en ödesmättad och samtidigt desperat och uppgiven känsla i den här boken. Som om inget spelar någon roll. Det är ändå på väg utför. Det är ändå meningslöst.

Och jag tyckte om att åka bil med Maria. Jag tyckte om känslan i texten och det sätt som jag fick följa en människa på väg in i psykos. Det var på något vis tungt samtidigt som det var lätt. Språket med sina korta meningar och sitt sätt att uttrycka Marias intryck som om de vore faktiska gjorde att en känsla av att vara med Maria skapades, att vara Maria. Och det är snyggt. Det är bra och läsvärt.

213 sidor
Utgivningsår: 1970
Originaltitel: Play it as it lays
Översättning: Lars Gustav Hellström

september 27, 2007 Posted by | Betyg 4, Vanlig roman | | Lämna en kommentar

Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion

Vid julen 2003 insjuknar plötsligt John och Joans vuxna dotter Quintana i en konstig virussjukdom. Hon blir snabbt mycket sjuk och ligger på intensiven i koma. Utgången är mycket oviss och alla är självklart oroade.

Så fem dagar senare, när John och Joan efter sitt dagliga sjukhusbesök sitter hemma vid brasan och ska äta sin middag, dör John plötsligt i en hjärtinfarkt. För Joan är det naturligtvis en stor chock men hon inser inte hur mycket det faktiskt kommer att påverka henne. Efter att ha varit gift med samma man i 40 år och tillbringat de flesta dagar tillsammans arbetandes i hemmet så var det inte mycket som Joan inte diskuterade med John, och framför allt så är det ju så mycket som påminner om honom och det liv de levde.

Joan inser att hon är mitt i en sorgeprocess som gör henne själv helt nersatt och hon börjar läsa om sorgearbete och andras sorg för att försöka förstå vad det är hon går igenom och även för att få känna lättnaden i att andra känt och betett sig på samma vis. Till slut sätter hon sig för att skriva den här boken, som för att sätta punkt för det första året utan John.

Omdöme: Även om det kan kännas tungt att läsa en bok om sorg och förlust av någon som står en nära, så var det samtidigt för mig en rätt bra upplevelse. Genom att läsa om Dideons förlust och minnen, så kom jag att mer uppskatta det jag har idag. Vetskapen om att det faktiskt kan gå förlorat, och kommer att göra det en dag, fick mig att uppvärdera den relation jag har och hur jag lever.

Och boken ja. Den hade kunnat vara så mycket mer. Så mycket svulstigare, så mycket mer tårar och gråt och skrik. Den hade kunnat få mig att känna mig mer sorgsen och få mig att gråta. Nu gjorde den inte det och var kanske lika bra. Den var som den var helt enkelt och när det handlar om en bok som i sig varit själva sorgebearbetningen för en person som gjort en stor förlust, så är den vad den är och det är nog med det. Den har fyllt sitt syfte för författaren och att jag läste den med behållning är ren bonus.

254 sidor

Utgivningsår: 2005

Originaltitel: A year of magical thinking

Översättning: Ulla Danielsson

mars 11, 2007 Posted by | Betyg 4, Självbiografiskt, Vanlig roman | | Lämna en kommentar