Boktoka

En blogg om läsning – min läsning

Alltid hos dig av Maria Ernestam


Inga är en framgångsrik fotograf runt de 50. Hon har precis fått höra att hennes senaste utställning fotografier, som hon jobbat så hårt med, anses lite för perfekta. Att hennes perfektionism har gjort hennes bilder opersonliga istället för perfekta. Det känns som ett dråpslag och världens undergång. Då får hon samtalet som berättar att Mårten, hennes älskade man och hennes stöd i livet, har dött. Alldeles för ung, och hon själv känner sig alldeles för ung för att bli lämnad ensam kvar som änka.

I två år skärper hon sig, bryter inte ihop, håller masken och fasaden. Fortsätter att göra det hon ska. Sen känner hon att hon inte orkar mera, packar väskan och åker till familjens hus i Marstrand. Där tänker hon stanna så länge hon vill. Bara ta det lugnt och hitta sig själv igen. Hon har ju sin barndomsvän Niklas som bor på sin gård inte långt därifrån, om hon skulle behöva hjälp och lite sällskap.

Så får hon för sig att hon ska röja i boden och hittar där en kartong med gamla brev och tidningsurklipp. Ett av breven är skriven av någon som kallar sig Lea och det är ställt till Ingas farmor Rakel. Och det talar om förlåtelse och något ont som hände en natt för länge sedan. En gåta från förr är precis vad Inga behöver få fästa tankarna vid, istället för sorgen efter Mårten. Innan hon vet ordet av har hon gett sig iväg från Marstrand, både i tanke och i bil, för att söka efter farmoderns gömda hemlighet.

Samtidigt får man följa Rakels tillbakablickar strax innan hon dog. Hennes version av hur allt kom sig att det blev som det blev.

Alltid hos dig är nog Maria Ernestams minst spektakulära roman hittills, men faktiskt den bästa. Nu har jag inte läst Busters öron så jag reserverar mig lite, men ändå. Jag tyckte mycket om den här och tror att hon med den här romanen kan hitta en större och kanske även äldre läsekrets än hon haft tidigare.

Den har en känsla jag gillade, en mjuk tillåtande atmosfär, språket var trevligt och jag ville läsa vidare, snabbt snabbt för jag ville också få veta hur det hängde ihop. En sak dock som jag tänkte på var Rakels tillbakablickar, att det så tydligt var samma språk som i beskrivningen av Ingas liv. Inte en särskild berättarröst i Ingas avsnitt och sedan Rakels röst i hennes avsnitt. Och det kanske känns lite orutinerat och enkelt. Där hade Ernestam kunnat tänka till.

En annan sak som jag reagerade på var att jag inte förstår hur Inga sedan kan få veta det hon får veta. Att läsaren vet det Rakel berättar i sina tillbakablickar är inte konstigt. Men hur kan Inga veta? Det förstår jag inte. Nu brukar Ernestam gärna ha med lite övernaturliga inslag, men om det var lösningen på kunskapsproblemet så borde hon varit tydligare med det. Annars kanske det är slarv. Längtar efter att andra ska läsa klart den så att jag får diskutera med någon. Dock ska tilläggas att jag läste boken i manusform och att det säkert har gjorts justeringar i texten efter det. Kanske är hela min invändning inte längre relevant. Ska ta en omläsning inom en inte alltför avlägsen framtid och se efter själv.

Men nu! Nu känns det som att Ernestams författarskap verkligen börjar ta form. Det här var moget och jag gillar det skarpt. Rekommenderas verkligen varmt.

301 sidor
Utgivningsår: 2008

september 1, 2008 Posted by | Betyg 4, Deckare, Vanlig roman | | 5 kommentarer

Kleopatras kam av Maria Ernestam

De har känt varandra rätt länge Mari, Fredrik och Anna och när Mari så brutalt får sparken från det företag hon varit med och byggt upp kommer idén upp att de ska starta ett företag tillsammans. Idén är Maris och hon föreslår att företaget ska hjälpa människor med just det som de behöver hjälp med. Tillsammans har de ju de mest skiftande erfarenheter och kunskaper, som täcker in allt från juridik till heminredning. Anna och Fredrik behöver inte många sekunders betänketid innan de är med på noterna.

De får rätt snart uppdrag av skiftande karaktär och rörelsen rullar på lite lagom. Men så plötsligt en dag kommer Annas granntant in till kontoret och anlitar dem för att säreget uppdrag. Hon vill att de ska ta livet av hennes nyligen pensionerade och fullständigt hemske make. Han har terroriserat och mästrat henne hela deras äktenskap, och så länge han arbetade har hon haft en fristad i hans arbetstider men nu är han hemma och kräver hennes fulla uppmärksamhet och uppvaktning dygnet runt. Nu närmar hon sig bristningsgränsen.

De inser och är helt överens om att det här är ett uppdrag som de inte kan åta sig. De skulle göra sig skyldiga till något brottsligt och det var inte direkt den här typen av uppdrag de tänkte sig när de startade Kleopatras kam. Men innan de hinner tacka nej till uppdraget är mannen plötsligt död och grannen är helt och fast övertygad om att det är de som hjälpt henne ur hennes fruktansvärda äktenskap. Snart är pengarna i deras hand och alla har de just nu stora behov av pengar så om tanten tror att det var de som utförde det hela, så låt gå. Även om de alla tre tycker att det känns lite olustigt.

Men så kommer granntantens gode vän. Han har hört om deras effektivitet och diskretion. Kan de möjligtvis tänka sig att utföra ett uppdrag åt honom också?

Omdöme: Det är något säreget med Ernestams berättelser. De rör sig i ett gränsland mellan verkligt och fiktion, och mellan moraliskt gott och ont. Och det lustiga är att hon får mig som läsare att acceptera både den ytterliga fiktionen som i Caipirinha med döden och det moraliskt onda i denna roman. Det är helt enkelt inte konstigt det som sker och det är en bedrift i sig att få något så udda att bli helt normalt.

På andra sätt är Ernestam inte särskilt originell. Språket är som språk är, varken mer eller mindre tycker jag. Och romanerna är inte uppseendeväckande bra, men absolut inte dåliga. De är helt enkelt okej och underhållande läsning, men om jag skulle vilja ha något stilistiskt snyggt skulle jag vända mig någon annanstans. Däremot så tänker jag med glädje ta mig an hennes andra roman som jag ännu inte läst, och det just på grund av originaliteten i berättelserna som för mig dit ingen annan svensk författare just nu för mig.

343 sidor
Utgivningsår: 2007

september 7, 2007 Posted by | Betyg 4, Vanlig roman | | Lämna en kommentar

Caipirinha med döden av Maria Ernestam

Erica lever ett perfekt liv. Hon har Tom sedan fem år och tillsammans är de lyckliga. Så säger han plötsligt att han inte vill fortsätta. Han behöver tid att tänka igenom vad han vill med sitt liv, och han behöver få tänka utan Erica. Erica går hem, dricker lite för mycket vin och finner plötsligt Döden på hennes tröskel. Han frågar efter Malkolm och Erica säger som det är, att Malkolm bor två trappor upp.

Dagen efter får Erica reda på att Malkolm dött under natten, och redan samma kväll står Döden åter på hennes tröskel. Denna gång ber han att få komma in och undrar om han skulle kunna få en dubbel espresso. Erica vet inte riktigt varför, men hon ser inte denne okände svartklädde man med en lie, som något direkt hot, utan släpper in honom och går ut i köket för att göra kaffe. Så börjar Ericas bekantskap med Döden, en bekantskap som lär henne mycket om livet och dess slut, men som också ställer hela hennes tillvaro på ända.

Omdöme: En helt klart annorlunda bok. Kanske är det bara temat som gör det hela speciellt, men det räcker rätt långt. Det känns lagom trovärdigt och intressant för att driva läsningen framåt, utan att för den skull bli så spännande att det blir thrillerlikt. Och den etiska diskussionen är intressant utan att bli moraliserande eller alltför dominerande. Intressant helt enkelt. Kanske hade den kunnat göras mer, på alla sätt och vis, men om jag inte minns fel är det en debut, och som sådan sett är den helt strålande.

382 sidor

Utgivningsår: 2005

januari 24, 2006 Posted by | Betyg 4, Ovanlig roman | | Lämna en kommentar