Rödebydomen och Odjuret

Såg idag att 50-åringen, som sköt mot de angripande pojkarna och dödade en av dem i Rödebymålet, frikändes i rätten igår. Om detta har jag ingen uttalad åsikt. Däremot kommer jag att tänka på Odjuret av Roslund/Hellström och den tydliga parallell man kan dra till den fiktiva rättegången och domen där.

Om du inte läst Odjuret och vill göra det helt utan att veta något om innehållet, bör du sluta läsa här.

Odjuret handlar om en pedofil som rymmer och förgriper sig på barn igen. Pappan till den våldtagna och mördade flickan tar saken i egna händer och skjuter pedofilen med tanken att han på så vis räddar andra barn från övergrepp och andra föräldrar från oro och sorg. I rättegången mot pappan så frikänns han och man hävdar nödvärn. Effekten blir att det plötsligt blossar upp våldshandlingar och mord över hela landet där fd blottare, verkliga pedofiler eller bara såna som inte riktigt passar in, angrips och där förövarna hävdar nödvärn. Verkligen intressant och bra bok och framför allt tankeväckande.

Nu är verkligheten här. Kommer mobbare landet över plötsligt angripas och förövarna hävdar självförsvar? Jag hoppas inneligen att så inte sker. Jag hoppas innerligen att fiktionen inte föregrep verkligheten, utan att den typen av dåd, får stanna mellan Odjurets pärmar.

(Och vem är egentligen odjuret i Odjuret? Pedofilen, pappan eller folket som löper amok?)

Intressant är det i alla fall att dra en parallell, som jag hoppas stannar därvid.

Odjuret av Anders Roslund och Börge Hellström

Under ett bevakat sjukhusbesök lyckas en dömd sexförbrytare rymma, trots att han har kedjor kring både händer och fötter. Innan polisen lyckats hitta honom igen har han återigen kidnappat en liten flicka, förgripit sig grovt på henne och sedan dödat henne.

När den mördade flickans pappa får klart för sig att de inte lyckats fånga mördaren trots ett stort polispådrag med poliser stationerade på förskolor och skolor på orterna omkring och han dessutom får klart för sig att det här inte är en man som tänker stanna här, att det garanterat kommer att bli fler små lemlästade flickor och förtvivlade föräldrar, då bestämmer han sig för att göra det som polisen uppenbarligen inte förmår. Han lyckas ta reda på uppgifter om mördarens historia och väntar ut honom i sällskap av ett ärvt gevär.

Och där slutar deckaren och där börjar den egentliga berättelsen. Vems liv är mest värt? En dömd sexförbrytares eller en femårig flickas?

På så vis är Odjuret av Anders Roslund och Börge Hellström en av de mest intressanta och tänkvärda böckerna jag läst på länge. Det etiska dilemmat är olösligt, och effekterna de beskriver är högst troliga. Den psykologiska aspekten är briljant och skildringarna inifrån fängelset mycket lärorika.

Jag har inte mycket att invända, knappt något alls faktiskt. Men ändå blir det inte ett toppbetyg, vad det nu kan bero på. Bra var det men inte strålande strålande.

Men läs den om du inte gjort det. Mest för att den inte bara är en deckare utan även ett inlägg i den moraliska debatten om mänskliga rättigheter i kombination med grova brott.

358 sidor
Utgivningsår: 2004