Boktoka

En blogg om läsning – min läsning

Min typ brorsa av Johanna Lindbäck


Min typ brorsa av Johanna Lindbäck är bland de absolut bästa ungdomsböcker i genren relationer/kärlek jag läst på länge. Jag har faktiskt i princip inga som helst invändningar vad gäller stil, trovärdighet eller tilltal. Det var helt enkelt riktigt bra, och fångade även en relativt luttrad 30-plussare.

I boken får vi möta Nina, som går i nian. Hon bor med sin mamma i Umeå och har storstilade planer för nyårsafton då hon ska hångla upp Fred. Vad hon inte vet är att mamma Marie har träffat kärleken på nätet och att hon och Nina nu ska upp till Luleå och träffa Tomas och hans två söner. Den planen innehåller alltför lite Fred och alltför mycket ”försök att bjuda till nu” och ”nu ska vi lära känna varandra allihop”, för att passa Nina. Dessvärre har hon inte mycket att sätta emot, för ovanlighetens skull.

Uppe i Luleå bor Daniel, med storebrorsan Wille och pappa Tomas. Tyvärr sabbas deras nyårsafton av att nån hantverksintresserad bibliotekstant från Umeå ska komma upp med sin unge över helgen.

Helgen blir förvånandsvärt trevlig, tycker alla. Till och med Nina och hepp så har plötsligt Tomas bestämt sig för att han och killarna ska flytta ner till Umeå lagom till att Nina och Daniel ska börja gymnasiet. Nina och Daniel ska till och med gå i samma klass.

Och sen drar det igång.

Riktigt bra som sagt. Jag önskar att fler vuxenböcker kunde ha mer av den här otvetydiga braigheten.

253 sidor
Utgivningsår: 2008

september 14, 2008 Posted by | Betyg 5, Ungdom | | Lämna en kommentar

Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn? av Bjørn Sortland

Att läsa böcker som vänner rekommenderar är alltid lite läskigt. Att läsa böcker som vänner är involverade i, är snäppet värre. När jag fick Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn? i min hand var det därför, om än mest med glädje, även med ett litet uns av rädsla som jag sedan började läsa den. Vad skulle jag säga om jag inte tyckte om den? Särskilt som alla andra i min omgivning fullkomligt avgudar Bjørn Sortlands lilla roman.

Inte hade jag behövt oroa mig för detta. Det är helt enkelt en poetisk liten pärla. Kanske skriker jag inte högt av glädje men den är fin, lågmäld och gripande.

Berättelsen handlar om Markus som träffar Ingrid på en fest. Hon är inte som andra tjejer han träffat, hon ser annorlunda ut och hon beter sig annorlunda. Hon är liksom undflyende på ett sätt som han inte förstår. Sen när han får veta börjar han förstå och då börjar han också att åtrå och längta.

Och jag funderar på Markus besatthet av Ingrid. Det är ju rätt vedertaget att det man inte kan få åtrår man ännu mer. Och Markus kan inte få Ingrid på det sätt som han vill. På så vis är Ingrid den ultimata personen att bli besatt av. Det är på något vis rätt säkert.

Så det här med ungdomsbok. Vad är egentligen en ungdomsbok? I det här fallet finns inte ett spår av det språk som annars brukar känneteckna ungdomsböcker. Och berättelsen handlar om en 19-åring. Eller berättigar etiketten ungdomsbok det korta formatet som hade kunnat ifrågasättas om den kallats vuxenroman?

Jag skulle kort och gott vilja kalla det en riktigt fin liten bok, och från X-publishings sida, ett strålande val till sin utgivning.

120 sidor
Utgivningsår: 2007
Utgivningsår Sverige: 2008
Originaltitel: Kva tåler så lite at det knuser om du seier namnet på det?
Översättning: Gunnar Ardelius

juli 1, 2008 Posted by | Betyg 4, Ovanlig roman, Ungdom | | Lämna en kommentar

Eclipse av Stephenie Meyer

Böckerna om Bella och Edward har fängslat mig från första början. Visst är det ungdomsromantik i kombination med vampyrmysrys, och jag kan inte förklara varför det som andra skäller på och hatar i böckerna om Bella, så fullkomligt trollbinder mig och många andra. Kanske är vi den typ av flickor som själva hade behövt just en Edward under våra sena tonår? Jag ska dock inte fördjupa mig mer i den tanken här och nu.

Eclipse är den tredje delen i Stephenie Meyers serie om Isabella Swan och hennes vampyrpojkvän Edward. Egentligen tänker jag inte avslöja så mycket mer, eftersom jag genom att berätta just ingenting kan förstöra läsningen för den som ännu inte läst de två tidigare delarna. Jag säger bara att spänningen är densamma som i de tidigare böckerna och att Meyer verkligen lyckas bygga upp intrigen så att de inbördes relationerna och deras förutsättningar utnyttjas till max. Det är snyggt och bra, mycket bra.

Jag längtar redan efter att få lägga fingrarna på del fyra som kommer i augusti och till dig som ännu inte följt Bella, säger jag grattis! Lyckos lyckos lyckos dig.

628 sidor
Utgivningsår: 2007
Serie: Twilight del 3

juni 22, 2008 Posted by | Betyg 5, Ungdom, Vampyr | | 5 kommentarer

Du och jag, Marie Curie av Annika Ruth Persson

Jenny är femton och spelar fotboll. Har äckligt förståndiga klängiga föräldrar som helst av allt vill att Jenny ska dricka lapsang med dem varje kväll. Som går in på Jennys rum utan att knacka och inte verkar vilja förstå att Jenny är en egen person och börjar bli vuxen.

Helt annorlunda hemma verkar tuffa Filippa i fotbollslaget ha det. Hennes morsa lägger sig inte i så mycket och jobbar ofta kväll så Filippa kan göra lite som hon vill om kvällarna.

Jenny tycker att Filippa är spännande och snygg och plötsligt besvara Filippa intresset på sitt tuffa sätt. Innan Jenny vet ordet av har de både kramat och hånglat lite. Och haft sex. Och Jenny känner att hon faller för Filippa, men Filippa verkar inte falla för någon. Hon fortsätter att vara så där coolt distanserad och liksom vuxen. Jenny känner sig inte alls vuxen. Inte på det där sättet i alla fall.

På sätt och vis är det väl bra med en ungdomsroman om lesbisk kärlek som inte problematiserar själva kärlekens art så mycket. Det är liksom inget konstigt att Jenny och Filippa som är två tjejer blir kära och ihop. Själva icke-problematiserandet är bra.

Men samtidigt så går allt väldigt fort och jag hinner inte med som läsare. Jag hinner inte förstå att Jenny är kär i Filippa. Jag fattar att hon tycker att Filippa är intressant, inte mer. Och jag hinner inte med när de snabbt hamnar i säng, och snabbt tillfredsstället varandra. Det känns verkligen inte realistiskt. Var är famlandet? Var är pinsamheten? Var är nervositeten?

Och då känns det som att det kanske inte är så bra ändå. Om jag som tonårig eventuellt lesbisk tjej läste den här boken skulle jag inte känna igen mig, i självklarheten som Jenny verkar känna, snabbheten som förhållandet med Filippa går fram i, och enkelheten i sexet. Nu har jag förvisso aldrig haft sex med en tjej, men jag har aldrig tyckt att sex är så där enkelt. Överhuvudtaget. Och framför allt inte som femtonåring.

Det känns som att Annika Ruth Persson gör det lite enkelt för sig. Och visst har Jenny och Filippa problem, men själva homosexualiteten är rätt oproblematiserad. Och nu kanske det var vitsen, att skriva en bok där homo inte innebär problem utan också är lika okej. Men det är ju dessvärre inte den verklighet vi lever i.

Nej, jag tycker att Du och jag, Marie Curie känns tunn och platt på så vis. Den hade kunnat vara så mycket mer, som den inte är. Kanske utvecklas Perssons författarskap till något mer. Detta var trots allt hennes debut.

175 sidor
Utgivningsår: 2003

april 24, 2008 Posted by | Betyg 3, Ungdom, Vanlig roman | | Lämna en kommentar

New moon av Stephenie Meyer


Livet har gått tillbaka till det normala för Bella och hon är lyckligare än hon trodde var möjligt. Det enda hon önskar nu är att hon ska få bli som pojkvännen Edward Cullen och hans familj, så att hon på riktigt blir en av dem. Hon vill bli en vampyr hon också.

Ett annat problem hon har är att hennes artonde födelsedag närmar sig. Och hon vill verkligen inte fira den. Hon vill helst inte alls att hon ska fylla år och bli äldre. Det innebär nämligen att hon blir äldre än Edward, eftersom Edward för evigt är 17 år gammal trots att det var hundra år sedan han verkligen föddes.

Men andra har bestämt sig för att Bellas födelsedag verkligen ska firas. Edwards familj har inte fått fira en riktig födelsedag på länge och är mycket exalterade. Bella är inte lika exalterad, men hon inser att hon inte har något val än att åka till familjen Cullen och låta dem uppvakta henne. När hon väl är där händer det som inte får hända. I sin vanliga klumpighet gör hon sig illa och blöder och det är inte alls bra när man är ensam i ett hus i skogen tillsammans med endast vampyrer. Det blir också rörigt värre när Jasper inte kan hålla sig utan vill kasta sig över Bella, och de andra i familjen måste hålla tillbaka inte bara sin egen blodtörst utan även rent fysiskt hålla fast Jasper.

Efter det är inte Edward sig lik. En ny distans och kyla finns i hans ögon och beteende och det oroar Bella mycket. Så en dag säger han det som hon nästan väntat på. Han vill inte vara med henne längre. Det tråkar ut honom och det är jobbigt att låtsas var något man inte är. Han ska inte besvära henne igen. Och sen försvinner han och hela hans familj spårlöst.

Bella blir helt lamslagen av sorg. Hon håller fasaden uppe, gör sina läxor och det hon ska hemma, men hon lever inte längre. Hon pratar inte annat är om hon blir tilltalad och hon förlorar sakta men säkert de vänner hon har. Inte förrän hon börjar umgås med Jacob Black börjar hon leva igen så sakteliga. Han får henne att skratta och glömma för en stund. Han får henne att vilja att det ska komma en dag till i morgon.

Men det är samtidigt något konstigt som händer runt samhället. Campare försvinner spårlöst i skogen och gigantiska vargar har setts springa omkring. Och beter sig inte Jacobs vänner lite konstigt?

Omdöme: Jag tyckte mycket om den här boken också. Jag var lite orolig innan jag började läsa, om hon skulle lyckas göra en fortsättning och hur det i så fall skulle gestalta sig, men jag tycker att hon lyckades över förväntan. Det är spännande och en logisk fortsättning även om jag inte förutsåg den själv.

Mitt betyg på den här delen i serien blir dock ett snäpp lägre och det tror jag beror på att miljöerna och temat inte längre är en positiv överraskning utan något som jag förväntar mig. Men jag längtar efter att få läsa del tre, och jag är också mycket nyfiken på den fristående roman som kommer snart.

Rekommenderar verkligen Stephenie Meyers böcker om Bella och vampyrerna. Det är en saga som man längtar tillbaka till, när man inte har möjlighet att vara där. Perfekta sträckläsningsböcker.

563 sidor
Utgivningsår: 2006
Serie: Twilight del 2

mars 3, 2008 Posted by | Betyg 5, Ungdom, Vampyr | | 1 kommentar

Syskonkärlek av Katarina von Bredow

Amanda bor tillsammans med sin mamma och sin ett år äldre bror Ludvig. Ibland bor storasyster Ylva hemma också men det är tack och lov mer sällan.

En dag upptäcker Amanda att hon är kär i en kille som hon känt väldigt länge. Hon är inte säker på att det är besvarat men ibland kan det verka så. Det borde vara upplagt för traditionell och underbar tonårskärlek om det inte var så att killen är hennes bror Ludvig.

Snart är det rätt uppenbart att Ludvig inte bara ser på Amanda som ett syskon heller. Innan de vet ordet av har de inlett en het och förbjuden kärlek. Och det är inte lätt för någon av dem. Att kunna vara så himlastormande glad och förälskad, och samtidigt ha så mycket skuldkänslor och känna sådan skam att man inte vet vart man ska ta vägen. Att bete sig som syskon inför mamma och bekanta, för att någon timme senare kasta sig i varandras armar. Och de vet båda att, trots att det är underbart, fint och känns så rätt, så anses det fel och det kan inte fortsätta.

Omdöme: Hon är skicklig, von Bredow, på att snabbt bygga upp en historia. På bara någon sida har man situationen klar för sig. Och sedan börjar hon det goda hantverket att få mig som läsare att tro på det. Och ta mig tusan om hon inte lyckas.

Jag blir ini själen glad när de äntligen får varandra och jag är så inne i deras värld att jag inte ser det felaktiga eller fula. Och det skär i hjärtat när de försöker bryta sig loss.

En riktigt bra ungdomsbok om en vanlig kärlek som samtidigt är förbjuden. Riktigt, riktigt bra. Och snabb att läsa. Rekommenderas.

297 sidor
Utgivningsår: 1991

februari 3, 2008 Posted by | Betyg 4, Ungdom | | 2 kommentarer

Twilight av Stephenie Meyer

Bellas älskade mamma har träffat en ny man och Bella anser att hon själv är i vägen för mammans lycka. För att ge mamman fritt spelrum bestämmer sig Bella för att flytta från den soliga södern till det gröna och regniga Forks i norr, där hennes pappa Charlie bor och är sheriff. Det är inte direkt vad hon längtat efter, men hon har bestämt sig.

När hon börjar skolan blir det först precis så illa som hon befarat. Alla tittar och alla vet vem hon är. Men snart har hon några tjejkompisar att prata med och hon har till och med några killar som visar ett intresse för henne som hon inte är van vid sedan tidigare. Men det är ingen av dem som egentligen intresserar henne, även om de är snälla och snygga killar.

Den enda som intresserar henne är en av killarna i familjen Cullen. De håller sig alltid för sig själva. Pratar aldrig med någon utanför familjen även när de är i skolan. Och de är så onaturliga snygga, nästan som förrymda modeller från eran heroin-chick.

Och av en slump är den enda lediga platsen på biologin bredvid just Edward Cullen. På så vis blir han tvungen att prata med henne när de ska göra gemensamma laborationer. Men han är så konstig. Ibland är han väldigt trevlig och charmar henne av stolen och sen ignorerar han henne totalt och iskallt i långa perioder. Hon förstår inte alls varför. Kan det ha något att göra med att hans ögon skiftar färg, från ljus bärnsten till mörkaste svart?

Omdöme: Tur att jag låg hemma sjuk säger jag, för det var svårt att släppa Twilight när jag väl börjat läsa. Språket var enkelt och samtidigt drivande. Redan de första sidorna lovar gott och lovar mer, lovar spänning, lovar tonårsromantik. För det är egentligen det som är bokens grund och stomme. Den första riktiga förälskelsen. Flickan som var alldaglig och ingen i sin förra skola och nu plötsligt är jätteläcker i sin nya miljö. Ankungen som blev en svan men som fortsätter att verkligen inte förstå hur hon kan vara eftertraktad, hon som bara snubblar hela tiden. Ett klassiskt ungdomstema.

Och så lägger Meyer till den extra dimensionen vampyrer. Det skulle kunna vara så kitchigt och det är istället så bra. Jag köpte det totalt och var helt uppslukad av hur det hela skulle utveckla sig. Och varje sida, varje dialog vibrerar av återhållen åtrå, det riktigt brinner och det är trovärdigt, hur det nu egentligen kan vara det.

Om jag tar ett steg tillbaka så inser jag att vampyr-tillägget är genialiskt. Det innebär nämligen att det romantiska och könsrollerna kan skruvas upp ännu ett varv. Han är inte bara stark, han är omänskligt stark och måste vara väldigt försiktig och omhändertagande om Bella. Hon kan verkligen gå sönder under hans beröring. Hon är verkligen kvinnlig, vek och helt i hans våld. Det är bara hans självbehärskning och kärlek till henne som hindrar honom från att bokstavligen äta upp henne. En vanlig rollfördelning i romantisk litteratur men här skruvad till sin spets.

Att det är en ungdomsbok är däremot mycket lätt att bortse från när man läser den på engelska. Hur väl det slår igenom i den svenska översättning vet jag inte, och jag vill nog inte veta. Jag vet bara att det här är en bok jag vill köpa och låna ut, för jag vet många som skulle uppskatta några timmars romantisk flykt till ett college i staterna. Särskilt när det är så här bra.

434 sidor
Utgivningsår: 2005

januari 16, 2008 Posted by | Betyg 5, Ungdom, Vampyr | | 3 kommentarer

Dagboken av Laura Trenter

Gilbert har det inte helt lätt. Hans älskade mamma har träffat en ny kille, Micke, och Gilbert och Micke kommer inte helt överens. Samtidigt försöker Gilbert att vara glad för mammas skull, han vill ju att hon ska vara lycklig även om Gilbert tycker att det är jobbigt.
Så föreslår Micke att de alla tre, tillsammans med de gemensamma vännerna och deras barn, där Linn, Gilberts stora kärlek, ingår, ska åka till Västindien på segelsemester över julen. Gilbert tycker att det är en synnerligen dum idé. Han vill ha en vit jul, inte sandstrand och bad. Han får dock inte så mycket att säga till om, och innan han vet ordet av är de på väg.

Men det är något som är konstigt med Micke. Ombord på båten verkar det som att Micke har hemligheter för sig. Han försvinner ibland på konstiga öar och är borta hela dagen. I styrhytten har han kartor och andra dokument som han blir rasande när han upptäcker att Gilbert och Linn snokar där. Vad är egentligen Micke för en typ? Och vad hände egentligen med hans förra fru, som dog under mystiska omständigheter?

Omdöme: Lite besviker är jag nog. Eller hade jag höga förväntningar? Fotoalbumet vill jag minnas var rätt så mycket bättre. Samtidigt vet jag inte vad jag ska klanka ner på. Kanske läste jag den med för långa uppehåll. Kanske är jag för gammal…

Men om jag var tio år skulle jag nog älska dem.

248 sidor
Utgivningsår: 2005

januari 14, 2008 Posted by | Betyg 3, Deckare, Ungdom | | 3 kommentarer

En ring av järn av Susan Cooper

Will bor med sina föräldrar och alla sina syskon i en liten by på Englands landsbygd. Han är yngst i den stora syskonskaran och ser liksom sina syskon fram emot julen som är i antågande. Men först ska Will fylla 11 år på midvintersolståndet några dagar innan jul och när födelsedagen närmar sig är det som att en konstig känsla kommer krypande. Inte bara Will känner av den. Även djur omkring honom gör det och blir plötsligt rädda för honom. Inte bara djur beter sig konstigt, utan även folk gör konstiga saker. En snäll gammal gubbe i gården bredvid ger honom ett konstigt smycke av järn som han säger att Will ska fästa på sitt bälte och alltid ha på sig.

Så på födelsedagens morgon när Will går upp sover alla andra i familjen djupt, så djupt att han inte kan väcka dem, och när han tittar ut ser han en värld som inte är den som brukar vara omkring huset. Istället för ängar och gårdar står där en massiv väldig skog. Will tar på sig ytterkläder och beger sig ut. Även om han känner att det som väntar honom där ute inte kommer att bli enkelt eller roligt, så känner han också att han inte har något val. Av någon anledning är det hans lott att gå ut i kylan just denna morgon och möta det som kommer honom till mötes.

Omdöme: Jag läste Cooper för väldigt länge sedan. Så länge sedan att jag inte minns något alls av böckerna utan bara det faktum att jag läste. Jag var nog för liten, och det var för länge sedan.

Min första reaktion när jag började läsa var att jag tyckte att det var ett krångligt språk, och det kändes främmande att det var en ungdomsbok. Språket var ju som i en vuxenbok, kanske till och med krångligare. Beror det kanske på översättningen? Ja, delvis tror jag. Men jag undrar också om det kan vara så att det sedan Cooper skrev sina undomsböcker, har utvecklats ett specifikt språk för just ungdomslitteraturen. När man läser ungdomsböcker idag, oavsett om det är svenska eller engelska ungdomsböcker så är det något gemensamt i tonen och språket. Och om man ser till språket så skulle jag säga att Coopers böcker är ungdomsböcker mest på grund av att huvudpersonen är en tonåring och inte på så mycket annat.

Sen handlingen och innehållet. Jisses vad späckat det är. Man hinner inte smälta en händelse förrän nästa är över en, och snabbt över. På ett enda stycke kan så mycket ske att det nästan är överväldigande och tröttande. Inte en sekunds ro eller stiltje finns här.

En annan sak jag funderar över är själva fantasyns upplägg. Cooper var tidig men uppfyller nästan alla kriterier för teen-fantasy som jag brukar ställa upp. Satte hon upp den ursprungliga mallen eller fanns det någon annan före henne? Det är lite intressant tycker jag.

Den slutliga frågan då, tyckte jag att det var bra? Det var inte njutbart, det kan jag inte påstå. Och hastigheten och språket gjorde det knaggligt och knöligt att ta sig igenom texten. Sen är all fantasy rätt förutsägbar. Den var säkert superspännande och nyskapande på sin tid, men idag, över tjugo år senare, känns den kanske mest som en relik och en förlaga, där senare års fantasy, urvattnat, utnyttjat men framför allt utvecklat genren. Kanske kan man se senare verk som senare versioner av samma bok och då blir fler genomarbetningar oftast bättre.

Och det känns lite synd för jag hade velat vilja läsa de resterande fyra böckerna i serien. Jag ville tycka att de var kanon och att det skulle vara ren njutning. Nu vet jag inte hur det blir med det.

224 sidor

Utgivningsår: 1973

Originaltitel: The dark is rising

Översättning: Jadwiga P. Westrup

september 23, 2007 Posted by | Betyg 2, Fantasy, Ungdom | | Lämna en kommentar

Harry Potter and the deathly hallows av J. K. Rowling

Det är inte bra i det England som Harry Potter lever i. Varken i den magiska världen eller hos mugglarna. Överallt märks med största tydlighet att det onda är på väg tillbaka och erövrar större och viktigare territorier. Det har till och med gått så långt att Harrys otrevliga fosterfamilj evakueras och låter sig evakueras av trollkarlar.

Så ska Harry själv flyttas från mugglarhemmet till ett säkert gömställe och man har en plan. Man låter flera andra personer, däribland Hermoine och Ron förvandlas till kopior av Harry och färdas från samma ställe samtidigt, allt för att förvilla eventuella attacker. Och mycket riktigt blir man attackerade, och alla kommer inte hem helskinnade. En person kommer de facto inte hem alls. Det står tydligt att fienden inte är att leka med.

Och medan Harry gömmer sig hemma hos Weasleys tar Voldemors gäng över Minestry of Magic och till och med Hogwarts. Makten är nu i Voldemorts händer och nu inleds den stora jakten på Harry.

Omdöme: Jag hade svårt att komma in i den. Men jag tror förvisso att det mer beror på att jag inte hade så mycket tid att läsa i början, utan att det blev några minuter här och där. När jag sedan väl satte igång så var det inga problem att låta mig fångas. Jag har hört andras synpunkter på att det skulle varit väldigt segt i mitten, nästan tråkigt. Men jag vet inte om jag håller med. Visst var det transportsträckor men det var det nästan nödvändigt att vara. Och jag tyckte nog att det hände tillräckligt med saker under dessa transportsträckor för att hålla mitt intresse vid liv.

Sedan är det svårt att egentligen recensera en sån här bok. Den har föregåtts av sex tidigare böcker. Konceptet är känt, stilen är densamma och en avslutning som den här måste vara svår att skriva. Utifrån det perspektivet tycker jag att Rowling har gjort ett bra jobb. Jag fick vad jag förväntade mig. En spännande bok, intressanta förvecklingar och händelser, och ett lyckligt slut. Kanske nästan lite väl lyckligt. Men vad fan – det är ändå en ungdomsbok. Och på något vis så visar det lyckliga slutet inte bara ett lyckligt slut, utan även att livet går vidare och att nästa generation fortsätter med sina intriger och spel oavsett hur stora och avgörande händelser som skett tidigare, och bara det är något att tänka på. Det kommer alltid ett efter.

608 sidor
Utgivningsår: 2007
Serie: Harry Potter, del 7

augusti 14, 2007 Posted by | Betyg 4, Fantasy, Ungdom | | Lämna en kommentar