Boktoka

En blogg om läsning – min läsning

Mordet på jultomten och andra juldeckare

Innehåll:

Per Olaisen– Jul, jul är vår arvedel
Åke Edwardson– Dan före dopparedan
Hans Holmér – En annorlunda jul
Henning Mankell och Håkan Nesser – Ett osannolikt möte
Liza Marklund – Vedtjuven
Olov Svedelid – En god jul i alla fall
Jan Mårtenson – Mordet på jultomten
K Arne Blom – Den fjärde vintern
Ulla Trenter – Julen är barnens högtid
Björn Hellberg – Det stora jullugnet
Hans Alfredsson – Jultomtarna demaskeras eller My-mysteriet

Omdöme: Måste erkänna att jag inte kan säga att jag minns alla novellerna när jag nu skriver ner listan över dem. Vissa minns jag och andra minns jag en handling men kan inte koppla det till en författare och titel.

En favorit och en som jag absolut kommer ihåg är den mycket gemytliga samproduktionen av Mankell och Nesser som är så härligt oblodig och trevlig, där de låter sina respektive fiktiva gestalter av en slump mötas under ett snöoväder på julafton och där de dessutom träffar på två till osannolika gestalter.

Desto mer pretto tycker jag att Marklunds novell var. Så lyckligt är fan inte slutet. Lägg av, det är inte realistiskt! Irriterande faktiskt.

Problematiskt med novellen är ju att så mycket vill in på så lite utrymme, och det är sällan det blir helt lagom. Inte sällan tyckte jag att det var svårt att greppa plottens lösning och då går det kanske lite väl snabbt. Men det var trevlig och lagom avkopplande läsning. Har kvar två volymer som nog kommer väl till pass ett annat år.

144 sidor
Utgivningsår: 2001

Annonser

januari 7, 2006 Posted by | Betyg 2, Deckare, Noveller | , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Kennedys hjärna av Henning Mankell

Arkeologen Louise Cantor befinner sig på sitt arbete i Grekland där hon leder en större utgrävning. Nu ska hon hem på ett par dagar till Stockholm, hem och träffa sin älskade enda son Henrik. Hon är dock lite orolig då hon sökt honom ett par gånger och inte fått tag på honom. Vid dessa tillfällen brukar han alltid ringa tillbaka så fort han har möjlighet, men det har han inte gjort denna gång.

Med oroligt hjärta reser hon hem och när hon går in i hans lilla lägenhet med sin nyckel, finner hon Henrik död i sin säng. Han är iklädd pyjamas, vilket han inte brukar ha annars, och ligger helt prydligt i sin säng. Polisen är förbryllade. Obduktionen visar inte på att han skulle blivit mördad men Louise är helt säker på att Henrik inte kan ha tagit livet av sig. I hans lägenhet finner hon dock tecken som visar på att hon långt ifrån känt sin son så väl som hon trott. Hon får bevis på att Henrik haft kontakt med sin far som Louise trodde att ingen visste var befann sig. Nu bestämmer sig Louise för att följa i sin sons fotspår för att försöka förstå den son hon trodde att hon kände så väl, och för att försöka komma till klarhet i om han blev dödad eller om han verkligen begick självmord, och vad som i så fall drev honom till det. Louise påbörjar en resa som blir bra mycket mer omtumlande än hon väntat sig.

Omdöme: Jag läste denna bok som sommarföljetong i DN vilket kanske gjorde att jag inte fick samma kontinuitet i läsningen som jag vanligtvis får. Men den var bra tyckte jag. Däremot långt ifrån så bra som jag ändå förväntar mig att en Mankell ska vara, vilket jag hört även andra säga om denna. Men visst var det spännande ändå, och som vanligt så vill Mankell inte bara skriva en bra deckare som säljer och ger honom royaltypengar, utan han vill samtidigt informera oss bortskämda västerlänningar om sanningen om armodet i Afrika. Och denna undervisning kan ibland bli en smula tröttande. Jag vill ha underhållning, inte en moralpredikan om västerlandets utnyttjande av Afrika. Vill jag ha det läser jag en bok om det istället. Men det kommer jag ju å andra sidan inte att göra så jag antar att herr Mankell har en poäng ändå…

Kvaliteten i Mankells böcker är så pass stabil ändå att jag med största sannolikhet kommer att läsa även hans nästa alster, och nästa.

386 sidor
Utgivningsår: 2005

augusti 20, 2005 Posted by | Betyg 3, Deckare | | Lämna en kommentar