Boktoka

En blogg om läsning – min läsning

Den äldste av Christopher Paolini

En första strid har stått. Eragon och hans drake Zaphira slogs väl, dödade en skugga och blev hjältar på kuppen. Fienden är på flykt, men säkerheten är rubbad. Nu vet den onde Galbatorix helt klart var Vardens fäste är någonstans. Nu kommer han att samla nya styrkor och slå till igen och hårdare, så snart han bara kan.

Tiden är knapp och Vardens härskare är död. Hans dotter Nasuada utses till ny regent och bestämmer sig för att flytta hela Varden till landet Surda som ligger söderut. Surda är enligt tradition vänligt inställda till Varden och fiender till Galbatorix, nu hoppas Nasuada att de ska ta emot dem med öppna armar så att de kan strida tillsammans mot Galbatorix.

Medan Varden flyr söderut, beger sig Eragon, Zaphira och alven Arya norrut mot alvernas skog. Där ska Eragon utbildas i magi och allehanda konster. Även Zaphira ska få sin del av kunskapen. Frågan är bara om de ska hinna lära sig tillräckligt mycket innan de måste tillbaka söderut och slåss mot Galbatorix.

Samtidigt i Eragons gamla hemby söker Galbatorix efter spåren av Eragon och hans kusin Roran ligger riktigt risigt till. Byn vägrar dock att lämna ut honom och snart befinner sig hela byn på regelrätt kollissionskurs med rikets trupper och de två vidunder som anför dem. De slåss så gott de kan, flera dör och många skadas. Roran inser att han måste ta ett beslut. Ska byns innevånare stanna kvar och dö en säker död, eller ska han övertala dem alla till att fly tillsammans. Söderut mot Surda verkar vettigt och bra.

Omdöme: Tja. Jag läste fort och intensivt, och det hjälpte nog. Jonas tyckte, som om han egentligen har något i min recension att göra, att det kändes som en mellanbok, en sträcka man måste förflytta sig, och så kan de nog vara. Det var mycket utbildning och uppladdning inför en avgörande strid i den tredje och sista boken. Men inte tyckte jag att det bara var resväg. Nog hände det saker och nog var det bitvis spännande och oväntade saker hände. Men det blir nog tyvärr inte mer än helt ok fantasy. Grabben är fantastiskt duktig för att vara så ung, men snart är hans första serie klar och då gäller det att bli vuxen och börja producera något mer än det här.

677 sidor
Utgivningsår: 2005
Originaltitel: Eldest – Inheritance Book Two
Översättning: Lottie Eriksson
Serie: Arvtagaren, bok 2

april 6, 2007 Posted by | Betyg 3, Fantasy, Ungdom | | Lämna en kommentar

Eragon av Christopher Paolini

Eragon bor med sin morbror och kusin i ett litet hus en bit ifrån den närmsta lilla byn. De bor i en avskild och lite skyddad del av riket men rykten om oro och ondska börjar nå även dem. Det är redan hårda tider så de behöver inte mer nöd och armod än de redan har. Eragon brukar för att hjälpa till med familjens försörjning bege sig ut att jaga i de stora skogarna som få andra vågar gå in i. En dag när han befinner sig långt hemifrån men inte haft just någon jaktlycka alls, hittar han en stor och konstig men mycket vacker blå sten som han tar med sig hem.

Efter ett tag visar det sig att det inte alls var någon sten utan ett drakägg. Att ägget kläcks sedan det hamnat hos Eragon visar enligt sägnen att draken valt just honom till sin följeslagare. Men Eragon tror att de berättelser han hört om drakar och drakryttare inte är något annat än sagor man berättar för barn framför elden, plötsligt finner han sig ha en drake, och en chans som han inte kan försitta, chansen att bli den första drakryttaren på flera generationer, kanske den drakryttare som kan rädda riket undan ondskan som hotar.

Omdöme: Detta är en mycket imponerande bok om man tar hänsyn till författarens ringa ålder och det faktum att det är hans debut, och som sagt, vid så unga år. Bortser man från det, är det inte mycket mer än en klassisk fantasy. Det är nästan skrattretande men den går att putta ner i samma mall som Eddings och Jordans berättelser. Rakt av liksom. Och för mig som inte är så inbiten som vissa andra, blir det inte riktigt intressant då. Jag menar, man vet ju redan från första början hur det ska gå och då blir det lite segt. Kanske är det genren som inte funkar för mig, eller så finns det avkrokar även här som förmår något mer än detta exempel på Sword and Sorcery, som det ändå är.

Men jag kommer nog att läsa nästa bok också. Kanske mest för att fantasy ändå är saga och det är rätt trevligt att bara få luta sig tillbaka och svepas med.

519 sidor
Utgivningsår: 2003
Originaltitel: Eragon – Inheritance Book One
Översättning: Kristoffer Leandoer
Serie: Arvtagaren, bok 1

januari 29, 2006 Posted by | Betyg 3, Fantasy | | Lämna en kommentar