Boktoka

En blogg om läsning – min läsning

Flyga drake av Khaled Hosseini

Flyga drake av Khaled Hosseini har sannerligen varit i ropet senaste året. Tillsammans med uppföljaren Tusen strålande solar har Flyga drake varit rikt förekommande bland mina sett-observationer. En bok man måste läsa, eller en bok man just på grund av det, låter bli?

Jag lät länge bli att läsa Flyga drake. Jag var nog rädd. Rädd för vad boken som sades vara både bra och sorglig, kunde innehålla. En bok som handlar om Afghanistan – kan det verkligen vara njutbar läsning?

Njutbart vet jag inte om det var, men lärorikt. Afghanistan med omländer är ett område som jag vet pinsamt lite om, även fast de länderna är i fokus på nyheterna var och varannan dag. Nu vet jag lite till, även om det är marginellt.

Bokens huvudperson Amir växer upp som priviligierad i Kabul, med sin far. Modern dog när Amir föddes och på gården finns istället Ali, faderns barndomskamrat och hans son Hassan. Ali och Hassan fungerar både som husets tjänare och faderns och Amirs goda vänner. Men Ali och Hassan är hazarer, ett annat folkslag och hunsade och bespottade. Även om Amir och Hassan är oskiljaktiga vänner när de är hemma och ensamma, är det Amir som går i skolan och Hassan som är analfabet. Amir som är herre och Hassan hans tjänare.

Det är en sorglig berättelse, och självrannsakande. Vem är man egentligen? Hur mycket skulle du stå upp för någon som ställer upp för dig? Vem skulle du vara i brinnande krig?

Så jag var tvungen att läsa fort. Det var spännande och blicken flög över sidorna för att snabbt komma till slutet. Stod inte ut att hänga i den obarmhärtiga handlingen utan ville snabbt få veta hur det skulle gå. Jag blev inte besviken, inte på något sätt.

Det är långt ifrån en sockersöt berättelse. Det är blod och fattigdom, fasansfulla dåd och annat som inte borde få existera. Men det gör det, och det är det lätt att glömma i en överbelamrad lägenhet i Stockholm, där dagens problem är av en helt annan art. Pinsamt.

Läs Flyga drake! Det förtjänar den och behöver du.

352 sidor
Utgivningsår: 2003
Originaltitel: The kite runner
Översättning: Johan Nilsson

Annonser

juni 22, 2008 Posted by | Betyg 4, Fakta, Vanlig roman | | 1 kommentar

Fans av Fredrik Strage

  
De kallar sig fans, ibland tror de att de är något mer än fans, ibland kallas vissa av dem för stalkers. Men man ska inte sätta en enda etikett på dessa fans som porträtteras i Fredrik Strages bok Fans. Kanske ska man inte sätta någon etikett på någon av dem alls.

Strage har i sann journalistisk anda samlat information, material och intervjuat. Han har närmat sig olika typer av fans, som ett av flickgängen kring Westlife, nederländaren som flyttade till Stockholm för att komma nära ABBA-Agneta och faktiskt hade en kortvarig relation med henne och sedan förföljde henne i år, kvinnan som tyckte sig höra ihop med Evert Taube eller svenskan som reser över till USA för att demonstrera sin tro på Michael Jacksons oskuld. De har alla sina motiv, deras gemensamma nämnare är att de är fans.

Och jag tycker att Strage gör detta väldigt bra. Han närmar sig dessa människor som att de är just människor, han gör det utan förutfattade meningar och låter dem tala och säga sin mening, och låter fakta tala för sig själva. Jag kan inte minnas att Strage någonsin går in och dömer eller vinklar. Han är ögon och öron, och en hand. Hjärnan därmellan är på paus, på ett positivt sätt.

Mycket bra och intressant läsning. Rekommenderas!

319 sidor
Utgivningsår: 2005

oktober 17, 2007 Posted by | Betyg 4, Fakta | | Lämna en kommentar

En gränslös kärlekshistoria av Aino Trosell

Historien är oftast männens, med yrkesliv och fackföreningar, nya lagar och uppfinningar. Kvinnornas historia är den att vara utsatta för graviditeter och barnsängar, omyndiga i någon annans händer, fråntagna rätten att bestämma över sina egna liv, eller kanske snarare aldrig givna den.

När Ainos dotter själv blivit vuxen känns boken om anmödrarnas historia desto mer angelägen. Hur ska man kunna se och förstå var man själv hamnat om man aldrig får höra den historia som är den som påverkar en mest? Med glädje, sorg och till viss del även motvilja, bestämmer sig Aino för att nu ska den skrivas, boken om hennes anmödrar.

Ainos berättelse börjar med hennes mormors mor Eli, som blir bortskickad från sitt fattiga hem redan som åttaåring, att tjäna piga. Hon finner sig snart en plats hos en lungsjuk familj, där hon kommer att stanna ända tills hon kommit i de tidiga tonåren, och husfaderns närmanden börjar bli av den mer allvarliga karaktären. Hon skaffar sig en ny plats och finner så småningom kärleken i en bondson i byn. När han blir med barn reser han dock långt bort och förblir så. När bulan under kläderna blir för tydlig måste hon ge sig av. Och det är så här den börjar och så här den fortsätter, Ainos anmödrars historia, de blir utnyttjade, de blir med barn och de blir visade på dörren. Ibland, men inte särskilt ofta, blir de faktiskt förälskade och älskade tillbaka. Ibland älskar de sina barn, men oftast verkar de inte riktigt ha ork över. Och det här sitter kvar ända ner till Aino själv. Så tydligt hur arvet från anmödrarna präglat moderns inställning till henne själv, och ska hon själv förmå bryta cirkeln?

Omdöme: Det här kunde lika gärna ha varit en berättelse om mina egna anmödrar, och jag kommer på mig själv med att tänka på dem på ett annat sätt efter att ha läst Trosells bok. Hon skildrar sina kvinnor med värme, men samtidigt utan sentimentalitet och hon låter inte omständigheterna ursäkta vilket beteende som helst, pekar kanske på förklaringar, men inga ursäkter. Och det känns ärligt, och krasst. Och jag tycker mycket om det. En väldigt stark bok som får mig att bli nyfiken, fundera och se likheter med mina tanter i historien.

Detta var en bok jag tyckte mycket om och som jag rekommenderar varmt. Nästan som att den är ett historiskt dokument över en historia som sällan berättas. Ryms den bland alla fackföreningar, upptäckter, uppfinningar och andra viktiga saker? Det måste den.

307 sidor
Utgivningsår: 2005

juli 19, 2006 Posted by | Betyg 4, Fakta, Historiskt, Självbiografiskt, Vanlig roman | | Lämna en kommentar

Kawaii av Marita Lindqvist

I ett fascinerande inifrånperspektiv beskriver Marita Lindqvist det stora popstjärne-fenomenet och den kultur av popstjärnor och idolindustri som genomsyrar hela det japanska samhället. Själv kom hon att bli fascinerad av de japanska pojkgrupperna tidigt, när hon upplevde det som att det inte fanns något i det normala poputbudet som tilltalade just henne. Snart var hon fast i att försöka lära sig japanska för att åtminstone hjälpligt kunna tolka rubriker och titlar. Snart var hon också beroende av välvilliga Internetvänner på plast i Japan för att komma över tidningar, flyers, affischer eller biljetter till evenemang. Som europé är det i princip omöjligt att komma över de eftertraktansvärda ting som varje samlare vill ha.

Lindqvist beskriver även den ytterst medvetna idolindustrin på agenturen Johnnys där hundratals unga pojkar sätts av sina föräldrar för att lära sig dansa, sjunga och agera som den stjärna som de kanske en dag kan bli. Johnnys skapar åtskilliga band och konstellationer och snart är inte längre fokus på musiken utan deras artister förekommer flitigt i tv-shower, reklam, radio, filmer etc. I princip allt utom musik. Musiken är liksom bara en förevändning för att kunna sälja artisterna till reklam och shower och därmed dra in pengar.

Omdöme: En bra bok om en helt fascinerande kultur som jag måste säga att jag knappt hört talas om innan jag läste den här boken. Läste med glädje och bestörtning. Är du sugen på att veta mer om ett helt samhällsfenomen som existerar där och nu, så är detta ett utmärkt val.

180 sidor
Utgivningsår: 2004

februari 16, 2006 Posted by | Betyg 4, Fakta, Självbiografiskt | | Lämna en kommentar

Porträtt av en mördare av Patricia Cornwell

Patricia Cornwell har ju själv en bakgrund som obducent och hennes stora kriminalsvit om Kay Scarpetta utspelar sig till stor del i obduktionssalen. Steget är egentligen inte så stort till att börja fundera över vad modern kriminalteknik skulle kunnat göra i fallet Jack Uppskäraren om man haft tillgång till den då, eller för all del inte heller så långt till frågan vad dagens teknik kan göra med bevismaterialet som nu är över 100 år gammalt. Patricia ställde sig frågan, satsade en inte oansenlig summa pengar för att ta reda på det och tycker själv att hon kommit fram till ett svar på vem som var Jack Uppskäraren.

Det svar hon kommer fram till är den erkände konstnären Walter Sickert. Han stämmer in på den psykologiska profil som en profilerare tagit fram, hans handstil liknar den handstil som förekommer i en del av Jack Uppskärarens många brev, det papper som förekommer i Jack Uppskärarens brev är till stor del konstnärsmaterial och det är skrivet med penslar och färg, material som en person från arbetarklassen inte har tillgång till. Språket i Uppskärarens brev överensstämmer med Sickerts och DNA från ett uppskärarbrev har nära släktskap med Sickerts systers DNA. Det verkan onekligen som att gåtan är löst.

Omdöme: Det lustiga med den här boken är att jag köper Cornwells argument och bevis, men jag gör det motvilligt. Jag blir ordentligt störd av att hon redan från början så tvärsäkert säger att hon är helt säker på att hon funnit rätt man och att hon inte låter mig som läsare ta del av hennes bevisföring och sedan dra mina egna slutsatser. Dessutom är strukturen i boken väldigt hoppig upplever jag det åtminstone som. Jag var ju tyvärr inte insatt i Jack Uppskäraren innan jag läste boken vilket säkert var mig till last, för jag hade behövt en kronologisk och saklig framställning, vilket kanske Cornwell avsåg att vara men inte alls lyckades med. Jag har många förslag på alternativa strukturer på denna text och inget av dem sammanfaller med hur författaren valt att göra det. Och det känns synd, för innehållet är bra, men strukturen dödar materialet och gör det inte alls så spännande som det hade kunnat bli. Om hon använt lite av sitt sätt att skriva från kriminalromanerna så hade säkert detta kunnat bli bra så mycket roligare för läsaren.

366 sidor

Utgivningsår: 2002

Originaltitel: Portrait of a killer, Jack the Ripper – Case closed

Översättning: Erland Törngren

februari 9, 2006 Posted by | Betyg 3, Fakta | | Lämna en kommentar

Yolanda av Yolanda och Bob Snoijnik

Så länge Yolanda kan minnas har sexuella aktiviteter med sin bror och föräldrarna varit något normalt i deras hem. Särskilt modern har varit drivande i sina aktiviteter och har haft en omättbar sexuell lust som hon delvis tvingat sina barn att stilla åt henne. Och Yolanda är inte gammal när hon blir våldtagen av sin några år äldre bror för första gången. Det visar sig att brodern även han haft sexuella aktiviteter för sig med både fadern och modern. Så snart fadern upptäckt sonens övergrepp ser han till att även han få stilla sin lust på Yolanda, typ åtta år gammal.

Snart börjar modern bjuda in utomstående till familjens sexuella aktiviteter och snart börjar de få inslag av SM där det framförallt är Yolanda som ska plågas, utnyttjas, torteras, förnedras och våldtas. Flera gånger per dygn, varje dag i veckan, månad efter månad, år ut och år in. De förnekar henne preventivmedel och hon blir gravid gång på gång, barn som de antingen lämnar bort direkt efter födseln, dödar direkt efter födseln eller låter abortera på Yolanda på de mest grymma sätt under graviditetens gång. Det är ett under att Yolanda inte dör eller blir riktigt sjuk av den behandling hon utsätts för.

När hon blir äldre försöker hon ta sig ur det hela genom att på olika sätt berätta för andra. Hon försöker sig på en polisanmälan men råkar ut för att poliserna efter ett samtal med Yolandas mor, våldtar Yolanda i förhörsrummet och sedan blir kunder hos familjen. Hon försöker även gifta sig bort från misären i hemmet, men hamnar bara ur askan i elden.

Nu många år senare berättar hon sin historia, dels för att fälla sina föräldrar och de missdådare som varit delaktiga i alla år, men även för att, genom att berätta sin historia, kunna uppmuntra andra som varit med om liknande saker att träda fram och våga polisanmäla även de.

Omdöme: Denna bok är fruktansvärd. Det finns inget annat man kan säga om det. Om detta är sant, vilket jag är rädd för att det är, så är det vidrigare än något jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Att människor kan göra så här mot någon annan människa, och särskilt mot sitt eget barn är helt obegripligt.

Innehåll före form är det ofta i den här typen av böcker och så även i detta fall tyvärr. Jag gissar att Snoijnik haft fullt sjå att få en begriplig historia av Yolandas berättelse, som inte kan ha varit lätt att delge någon annan. Men översättningen lämnar verkligen allt att önska. Vissa ortnamn som har svenska varianter översätts inte och på något ställe är det nederländska ordet kvar i den svenska texten. Men angeläget är det oavsett formen.

268 sidor
Utgivningsår: 1994
Översättning: Brita Friberg

oktober 20, 2005 Posted by | Betyg 3, Fakta, Självbiografiskt | , | 5 kommentarer

Hanas resväska av Karen Levine

På ett japanskt centrum för forskning och historia kring förintelsen av judarna har man fått låna några minnesföremål från europeiska museer. Bland de få föremålen finns en resväska efter ett barn. Utanpå står hennes namn Hana, hennes födelsedata och att hon är föräldralös. Trots att väskan helt saknar innehåll blir både barn och vuxna på centret i Japan nyfikna på flickan, vem hon varit, vart hon kommit och framför allt, om hon överlevt förintelsen.

Man börjar att skicka en förfrågan till museet i Auschwitz om man där känner till något om Hana. Man får ett i stort sett nekande svar men med en hänvisning till ett annat koncentra-tionsläger som hon tydligen kommit från till Auschwitz. Lägret låg i den tjeckoslovakiska staden Terezin. En stad som helt stängts av och fyllts med judar. Det unika med Terezin var dock att man där lyckats bibehålla skolgång och ett fungerande socialt sammanhang. Som svar på sin förfrågan om spår efter Hana, får man därifrån fotografier av teckningar som Hana gjort, men inget mer. Teckningarna kanske inte ger så mycket kött på benen, men alla på centret blir nu mycket engagerade i sökandet efter sanningen om Hana. Så engagerade att Fumiko bestämmer sig för att göra den långa resan från Japan till Tjeckien.

Omdöme: Lite besviken är jag kanske, men det handlar snarare om totalt felaktiga förväntningar. Jag vet inte vad jag förväntade mig, men inte var det en bok för mellanstadieelever på ett rätt mästrande och undervisande språk. Nästan nedvärderande. Men historien om Hana är fängslande och fyller nog utmärkt sitt syfte, att väcka intresse för förintelsen och hålla minnet av den vid liv. Men inte känner jag mig så angelägen att han kvar boken om Hana. Kanske finns det någon skola som skulle behöva en bok…

125 sidor
Utgivningsår: 2002
Originaltitel: Hana’s Suitcase
Översättning: Ingrid Warne

september 18, 2005 Posted by | Betyg 3, Fakta, Ungdom | | Lämna en kommentar

Lasermannen av Gellert Tamas

I början av 1990-talet är Sverige inte direkt ett land som man är stolt över. Främlingsfientligheten sprider sig som en löpeld och partiet Ny demokrati bildas och får alltför stort genomslag för att det ska vara riktigt roligt.

Boken beskriver de skeenden som gör detta möjligt och hur lamt den svenska regeringen agerar mot det som så uppenbart enbart är förklädd rasism. Samtidigt beskriver boken uppväxten för det misshandlade barn som blev en psykiskt störd man som ingen riktigt tog ansvar för och som senare kom att bli känd som Lasermannen. Mannen som besköt ett flertal män av invandrarbakgrund och lyckades döda en av dem och förstöra livet för flera. Hur kunde det vara möjligt att ingen såg honom tidigare och tog ansvar för att stoppa hans destruktiva framfart?

Vi får också följa polisens arbete för att försöka fånga Lasermannen, ett arbete som minst sagt var svårt och mycket beroende av tur och sammanträffanden för att nå sitt mål

Omdöme: En mycket, mycket bra bok. Ämnet är tungt men den är skrivet på ett sådant sätt som lockar till vidare läsning. Språket är lätt och drivande och i kombination med det ytterst angelägna ämnet gör det boken till en njutningsfull upplevelse sitt tunga innehåll till trots.

Jag blev väldigt positivt överraskad och rekommenderar denna bok till alla och envar. Tyvärr har den alla ingredienser en välskriven deckare ska ha, spänning och oförklarlighet. Enda skillnaden är att detta var och är verkligheten i vårt utopiska Sverige.

398 sidor
Utgivningsår: 2002

april 27, 2005 Posted by | Betyg 4, Fakta | | Lämna en kommentar

I skuggan av ett brott av Helena Henschen

Den 7 mars 1932 köpte Fredrik von Sydow ett järnrör och gick hem till sin far och slog ihjäl både honom och de två husor som var hemma. Efter morden städade han och hustrun Sofie upp blodet. Sedan flydde de till Uppsala där de till synes lugna åt en lyxig middag tillsammans med några bekanta, ända tills polisen lyckats spåra dem. Då sköt Fredrik först Sofie och sedan sig själv.

Fredriks lillasyster var 15 år när denna tragedi inträffade. Hennes mor var död sedan flera år tillbaka och hon var nu helt i avsaknad av familj. Hon kom att bo hos en granne en trappa upp under sin återstående omyndighetstid. I samma trappuppgång som hennes bror mördade hennes far och två husor. Men det var ingenting man tog hänsyn till eller över huvudtaget pratade om. Det tegs helt enkelt ihjäl.

Fredriks lillasyster är Helena Henschens mor, och efter moderns död känner Helena att det nu är tid att försöka förstå vad det var som hände där för 70 år sedan. Det som hon aldrig fick höra något om från modern utan fick läsa sig till i gamla tidningsutklipp. Känsligt och med värme försöker Helena leda oss läsare och sig själv fram emot en förklaring till hur det som hände den där dagen 1932 kunde komma att ske över huvudtaget. Hur rikemansbarn som Fredrik och Sofie kunde hamna så fel.

Omdöme: En fantastiskt bra bok. Så självklart glider den mellan dokumentärt och fiktivt, mellan nutid och dåtid, mellan intervju, betraktelse och ren fabulering. Och Henschens språk är rent och försonande på något vis, man bara glider med och njuter trots att man vet vilken tragedi denna iskana leder till.

Bland det bästa jag läst och inte blir det mindre bra av att man vet att det är självbiografiskt och självterapeutiskt heller. Strålande säger jag bara. Rekommenderas alla.

253 sidor
Utgivningsår: 2004

december 3, 2004 Posted by | Betyg 5, Fakta, Vanlig roman | | Lämna en kommentar