Boktoka

En blogg om läsning – min läsning

Vince & Joy av Lisa Jewell

Vince är 19 år och har precis läkt klart efter att ha opererat sitt enorma underbett. Han ser fortfarande sig själv som en riktig fuling trots att operationen har förvandlat honom till en fin alldeles normal kille. Han har fortfarande aldrig haft en flickvän eller sex, vilket förstås är jobbigt.

Joy å sin sida, har för inte alltför länge sedan kommit ut från psykiatrisk vård, efter att ha försökt ta livet av sig, i sin tur efter att ha upptäckt att fadern är otrogen och sedan burit hemligheten som en skamfläck. Hon är trasig, bränd på känslor och aldrig upplevt att hon velat att en killa ska ta på henne.

Så råkar de hamna i husvagnarna bredvid varandra på semester med sina respektive familjer. De faller för varandra och upptäcker att det känns så naturligt att umgås, som att ha funnit en tvillingsjäl. Men kvällen när de är ute och upptäcker sex tillsammans, händer något mellan deras familjer, något som resulterar i att Joys familj bryter upp och åker tidigt på morgonen. Efter sig lämnar hon ett brev vars text flyter ut till oläslighet i regnet. Det enda Vince kan tyda är att hon skäms så mycket över något. Han tolkar det som att hon skäms över att ha haft sex med honom och tvingat resten av familjen att åka därifrån. Hjärtesorgen är total.

Åren går, pojkvänner respektive flickvänner kommer och går för dem båda. Till och med äkta makar och hustrur. Men de kan inte glömma varandra och ödet vill att de stöter på varandra med jämna mellanrum. När ska de lämna sina liv i misär och leva i lycka tillsammans?

Omdöme: Jag gillar Vince och jag gillar Joy. Däremot gillar jag inte Lisa Jewell. Jag tycker synd om Vince och Joy som måste bo i en roman av henne. Jag tycker liksom inte att hon kan bygga upp en berättelse på ett sätt som gör det gripande och trovärdigt. Det är på låtsas hur mycket hon än försöker övertyga mig om motsatsen. Och man sitter där och hoppar i soffan och tänker men va fan bli tillsammans någon gång då! Ska jag behöva vänta i över 500 sidor på att huvudpersonerna ska förstå det som jag vetat från första sidan. För att göra en elak jämförelse så hade Keyes klarat av detta galant. Keyes hade fått mig att undra hur sjutton det skulle gå, jag hade inte varit säker men jag hade hoppats. Och jag hade blivit glad. Hos Jewell vet man exakt hur det ska gå, lika väl som om jag hade skrivit boken själv, och jag är inte glad i slutet, jag är irriterad. Dels över att ha fått vänta i 500 sidor på lyckan, och sen dessutom bli snuvad på den. Man får inte ens vara med när de träffas på riktigt igen! Vad är det för jävla sätt?

Nej nu är jag trött på Jewell. Inte en enda bok till av henne ska komma under mina ögon.

543 sidor
Utgivningsår: 2005
Originaltitel: Vince & Joy
Översättning: Marianne Mattsson

mars 31, 2007 Posted by | Betyg 1, Chicklit | | Lämna en kommentar

Typ trettio av Lisa Jewell

Dig och Nadine träffades på gymnasiet mycket på grund av att de var lite udda personer båda två. Men de kom bra överens med varandra och blev inte så beroende av vad andra skulle tycka om dem. Det viktiga var att de hade varandra och på så vis kom de att bli självständiga och rätt coola. Så börjar ytterst snygga och coola Delilah på skolan. Snart står det klart för Nadine att Dig, hennes bästa vän och hemliga förälskelse, blivit huvudlöst förälskad i Delilah. Tyvärr är känslorna besvarade och eftersom Delilah mycket väl ser att Nadine är en rival, så försöker hon på alla sätt hålla henne borta från Dig. Det lyckas rätt väl. Under de två år som Delilah och Dig är tillsammans är inte Nadine och Dig vänner längre.

Nu typ tolv år senare är Dig och Nadine de bästa vänner. Dig har sina flirtar och Nadine ratar man efter man. Deras respektive måste ju passa in i den relation som Dig och Nadine har, och får inte på något vis hota det de har gemensamt. Så dyker plötsligt Delilah upp igen, snyggare än någonsin och Dig faller som en fura igen. Och Nadine som precis kommit fram till att det faktiskt egentligen är Dig hon vill ha, får se honom återigen totalt fokusera på underbara Delilah. Inte konstigt att Nadine tar till desperata och inte alls så genomtänkta åtgärder för att få Dig svarsjuk.

Omdöme: Det är bara att konstatera att Keyes är chiclitens okrönta drottning och att Jewell kommer så långt efter att de inte ens kan se varandra med kikare. Redan tidigt förstår man vad som ska ske (vilket man inte alls gör på samma sätt hos Keyes) och åtminstone jag undrade hur mycket elände som jag ska få gå igenom med dessa stackars människor innan de får bli lyckliga och jag får läsa något annat. Dessutom är boken dåligt uppbyggt, det känns inte särdeles trovärdigt och människorna är rätt osympatiska. Humorn är dessutom på en helt katastrofalt låg nivå. Det är inte roligt med hundar som kissar och människor som kräks. Det blir liksom inte komiskt någonstans när Jewell beskriver det.

Nej, ska jag läsa en Jewell till ska nog mitt behov av chiclit vara väldigt stort och urvalet väldigt påvert. Det ska nästan inte finnas några alternativ. Då kanske jag tar en och ger Jewell en andra chans

476 sidor
Utgivningsår: 2000
Originaltitel: Thirtynothing
Översättning: Marianne Mattsson

oktober 17, 2005 Posted by | Betyg 1, Chicklit | | Lämna en kommentar