Boktoka

En blogg om läsning – min läsning

Läsecirkelsvånda

Kanske en rätt missvisande rubrik – jag vet, men jag ikväll ska min läsecirkel nr 2, även kallad DSV, komma hem till mig för första gången och jag är orolig.

Jag ser fram emot det jättemycket. Det är mycket trevliga och intelligenta människor i DSV (liksom i läsecirkel nr 1 no doubt) och våra träffar brukar vara rena lisan för själen. Men nu är jag orolig.

Inte för att det ska vara stökigt här. Inte för att de inte ska tycka om soppan, brödet eller vinet. Inte för att vi inte ska komma bra överens eller att diskussionen inte ska vara givande.

Jag är orolig för att de inte ska komma. Och när jag ideligen kollar mailen, telefonen och den gemensamma bloggen inser jag att jag nog har otäckt dålig erfarenhet av uppslutning i läsecirkel, särskilt när jag bjudit hem dem.

Missförstå inte nu: jag klandrar ingen av medlemmarna i läsecirkel 1, alla har sina skäl att inte hinna och inte kunna prioritera läsecirkeln framför resten av livet. Det är nog helt enkelt så att DSV är ett gäng fanatiker, där böckerna har prio ett framför allt annat. Och att läsecirkeln är sjukt upprioriterad. Det är minst sagt ovant.

En timme och åtta minuter kvar. Fortfarande tid för folk att ringa återbud. Men på något vis tror jag inte att det kommer att hända. Men oron består.

Annonser

september 10, 2008 Posted by | Övrigt inlägg, Läsecirkel | 6 kommentarer

I döden dina män av Niklas Ekdal

Först Tomas Bodström och nu Niklas Ekdal. Två kända män som kommer med debutromaner, båda inom genren deckare/thriller. Bodström blev väldigt och kanske något oförtjänt totalsågad. Det ska bli väldigt spännande att se vad Ekdals bok I döden dina män får för respons. Kommer det att spela någon roll att han är chefredaktör på DN? Kan någon på DN recensera boken opartiskt?

Till en början är Ekdals bok en hygglig deckare. Tre män högt uppsatta inom olika delar av statsapparaten hittas mördade. Brutalt avrättade på olika sätt. Sedan får vi möta Felix, homosexuell Stureplansfigur som äntligen hittat en seriös relation. Ända tills han hittar sin älskade Charlie mördad, och finner att någon gillrat en fälla för att kasta skulden för alla fyra morden på honom, Felix. Med hjälp av sin granne Sara flyr han polisen eftersom han inser att han måste lösa morden för att rentvå sig själv.

Vi får också följa polisen Johanna, trassligt hemma med maken som både är deprimerad och pappaledig, trassligt på jobbet eftersom hon inte köper islamistspåret i mordutredningen, utan har helt andra idéer.

Och så långt är det helt okej. Sen ungefär efter halva boken förvandlas den från hygglig deckare till pinsam Da Vincikoden-kopia i Stockholmsmiljö med ett svenskt mysterium att lösa. Och inte en detalj du kan tänka dig i en Da Vincikodenthriller saknas. Jag ska inte räkna upp dem alla, för jag vill inte förstöra för eventuella läsare, men förvänta dig extra allt. Och du får lite till.

För mig blir det för mycket. Det är inte roligt längre, det är inte ens spännande. När jag har hundra sidor kvar och det hettar till i boken är det så klichéartat att jag tappar lusten att läsa vidare. Man blir inte förvånad över det som sker, för allt har skrivits förut. Inte ens det faktum att det utspelar sig i Stockholm och att koderna och ledtrådarna är på tavlor som finns på slott och museum runt om i Sverige, och att det handlar om svenska företeelser och katastrofer, kan rädda det hela. Det blir helt enkelt bara för mycket.

Och jag tycker lite synd om Ekdal. Hade han skrivit den här boken för sju år sedan, innan Dan Brown släppte sin bästsäljare, så hade det varit riktigt spännande och roligt. En klockren succé och filmmanus redan innan boken är släppt. Nu känns det förlegat och ja, pinsamt. Och antagligen hade inte Ekdal kunnat skriva den här boken utan sin föregångare är jag rädd.

Men vill du ha en svensk da Vincikoden så lovar jag att du blir nöjd, och att den närmaste veckan är räddad.

473 sidor
Utgivningsår: 2008

september 10, 2008 Posted by | Betyg 2, Deckare, Spänning | | 1 kommentar