De skamlösa av Sisela Lindblom

Det är glassigt sommar-Stockholm och Nathalie och Tito skrattar sig lyckliga över att de jobbar på ett högblankt chict tjejmagasin, även om det innebär att de måste sitta inomhus i värmen, på kontoret på Södermalm, när alla andra sitter i solen och äter glass. Men de är två lyckade brudar, fullkomligt medvetna om det, och så nöjda.

Fast kanske inte helt nöjda ändå. Nathalie känner det ibland som att hon inte riktigt räknas och hör hemma i den här miljön eftersom hon jobbat sig dit, och inte har några ärvda pengar på banken. Tito å sin sida, är inte bara ruskigt snygg och sexig, hon är dessutom överklass sedan generationer. Nu är Tito mest irriterad på Nathalie, som hon tycker är en riktig slarver och bohem, samtidigt som hon väntar på att hennes nyfunna kärlek Eric ska höra av sig och vilja enlevera henne över lunchen.

Eric å sin sida, letar efter sina drömmars kvinna, och kanske kan han lyckas göra Tito till något som åtminstone liknar det. Kanske skulle det göra att de demoner han bär inom sig, stannar där. De är nämligen inte särskilt trevliga alls, och gör honom till en synnerligen osympatisk person i kvinnors ögon och då skulle det skita sig totalt. Igen.

Nathalie har också sina intressen av Tito. Inte nog med att de ska föreställa bästa väninnor, arbetskamrater, hon hyser dessutom en önskan om att få klä av Tito, gärna i en bastu och ta henne med en dildo. Eller något liknande. Kanske kan de spela in mjukporr tillsammans, en fin film för kvinnor. Tanken på porrfilm för kvinnor är något annat som sysselsätter Nathalies tankar. En man hon träffar på en bar, visar henne in i en värld av sexshower över Internet, och snart är hon fast, både i den spänning och sexuella upphetsning som hon erfar där, men även av tanken på att finna en speciell kvinna där, en kvinna som hon vill rädda ur träsket och ta till Sverige. Kanske vill hon starta ett porrfilmsimperium med Nathalie, om nu Tito är så ointresserad som hon verkar vara.

Omdöme: Vad ska man säga. Bland det sämre jag läst och ändå inte. Språket var helt ok och gestalterna och handlingen mestadels intressanta och spännande, men helheten håller inte. Partier i boken ska föreställa skönlitterära fiktiva texter, skrivna av Erics tidigare flickvän Amanda. Dessa partier berör Nathalies och Titos verklighet men det blir aldrig särskilt tydligt vad som egentligen är meningen. Skriver Amanda egentligen hela boken, eller hur är det tänkt? Lite förvirrande men tyvärr så pass ostyrigt att jag snabbt lägger ner hela intentionen att försöka förstå. Det är helt enkelt inte tillräckligt intressant eller bra för att jag ens ska orka försöka.

Hela boken känns rätt meningslös. Vad är det egentligen Lindblom vill berätta? Och för vem? Det förstod jag aldrig och det gör läsningen tämligen värdelös. Läs något annat istället.

379 sidor

Utgivningsår: 2007

Långt efteråt:

Jag fick läsa De skamlösa som oredigerat korrektur, långt innan diskussionen i media drog igång. En diskussion som menade att Lindblom så skickligt skildrade och pekade ut shoppinghysteri och en materialism bland en viss typ av människor. Jag kan bara säga att det är mycket möjligt att hon avsåg att göra det, men utan att få det utpekat för mig kan jag inte säga att jag såg det, faktiskt inte ens då. Och att som författare mena att visa på något och läsaren inte ser det, då har man misslyckats.

Och jag var inte ensam om att inte se.