Boktoka

En blogg om läsning – min läsning

Och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla av Håkan Nesser

Det är 1967 och Mauritz längtar efter något annat. Han lyssnar på Dylan, Beatles och läser Joyce och Salinger. Försöker förstå den intellektuella värld han längtar till. Det är ju så tråkigt i den lilla staden där han bor. Men han har sin längtan, han har musiken och litteraturen, och så har han Signhild att längta efter. Ända sedan hon flyttade in i grannhuset för 10 år sedan tillsammans med sina föräldrar, har han sneglat, tittat och längtat. Han önskar att Signhild ska vara hans.

Så kommer sommaren och en dag springer Signhild skrikande ut ur sitt hus, strax efter att hon kommit hem från skolan. Inne i huset ligger hennes far, den grove otrevlige urmakaren, halshuggen i sin säng.

Polisen påbörjar sin utredning. Alla bekanta till familjen förhörs, men polisen får inga ledtrådar av vare sig brottsplatsen eller förhören. Snart börjar ryktena gå på stan. Den vackra änkan Ester tycks inte sörja sin hemska make, och den aning som hos många legat och grott, att Ester skulle haft en älskare, börjar komma upp till ytan igen. Signhild är nog den enda som sörjer, men sörjer hon verkligen sin far, eller sörjer hon att hon inte vet var hon har sin mor i detta?

Mauritz låter i alla fall inte detta tillfälle gå sig ur händerna. Visst har han brukat umgås med Signhild annars också, men nu söker han upp henne, de går långa promenader och han låter henne gråta och prata av sig. Så delger Signhild Mauritz sina funderingar kring sin mor och hon ber honom att luska lite åt henne. Och Mauritz börjar spana och fundera. Vem är egentligen poeten Olsson som flyttat in som inneboende hos Signhilds familj strax innan mordet, kan det vara han som är både Esters älskare och urmakarens mördare?

Omdöme: Nesser har en fantastisk förmåga att berätta en historia om sommarlov, ungdomskärlek, en längtan efter att bli vuxen, samtidigt som han berättar om ett begånget brott. Men brottet blir på något sätt både fokus och ändå inte. Det blir snarare som en katalysator eller en förevändning för att få berätta om något annat. Och brottet är också det som sätter igång de händelser och känslor Nesser vill berätta om, men hamnar efter att det fyllt sin funktion, i periferin. Och det känns snyggt. Det blir något mer än en enkel deckare. Det blir något bättre.

Jag tycker mycket om Nessers författarskap. Han håller en jämn kvalitet med brottet i periferin och människan i centrum som genomgående tema. Något som gör hans böcker mer intressanta än andra i samma genre. Eller kanske intressanta på ett annat sätt.

Jämfört med hans andra böcker skulle jag nog säga att den här ligger någonstans på snittet, samtidigt som den var riktigt bra. Hm… Kanske ett tecken på att det mesta jag läst av honom har varit bra. Läs Nesser!

336 sidor
Utgivningsår: 2002

Annonser

januari 16, 2007 - Posted by | Betyg 4, Deckare |

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: