Dödens kemi av Simon Beckett

David flydde till den lilla byn Manham för att komma bort från storstadens jäkt och sina egna minnen av hans hustru och dotter som dog i en bilkrasch. Byn är liten och idyllisk men minnena förföljer honom likväl. Och även om det är svårt att bli accepterad som inflyttad så lyckas han ändå skapa sina relationer och hitta vänner.

Så hittas plötsligt en kropp en bit utanför byn. Kroppen har uppenbarligen legat ett tag i värmen, eftersom den är hårt angripen av fluglarver och vilda djur. Dessutom uppvisar kroppen hemska tecken på brutal misshandel. David får en föraning om vem det kan vara och detta i kombination med att han i så fall haft en kortvarig oskyldig flört med personen ifråga gör att polisen tittar extra på Davids bakgrund.

Vad de hittar där är exakt det som David vill att de inte ska hitta. De hittar hans tidigare specialitet, nämligen expert på att bedöma kroppar som legat länge, att se hur länge de varit döda och att uttolka de tecken som kropparna har. Nu vill de har hjälp av David med den kropp de hittat här. Och samtidigt som David tittar på det som varit byns författarinna Sally, försvinner ännu en kvinna.

Omdöme: Först tyckte jag att den var väldigt bra. Det var något i de delar av boken som berättades i jagform av David som gjorde att handlingen kom så nära på något vis. Det skapade en närhet som annars inte brukar förekomma i deckare av det här slaget.

Men sen blev det mest bara förutsägbart. Och denna närhet i kombinaton med det förutsägbara gav en känsla av B-skräckis när man vet att hon inte borde gå ner i källaren alldeles ensam när lampan uppenbarligen är trasig. Som läsare ville jag inte vara med längre. Jag gillade David och hans vänner och att se vad som ska komma gav mig ingen lust att läsa vidare. Jag sade vid flera tillfällen till mig själv att oavsett vad jag önskar och tycker så är handlingen fast, jag kan inte ändra på den, det är bara att läsa vidare oavsett om du gillar det som du tror ska komma eller ej. Det hade helt enkelt behövts lite mer överraskningar, och då hade den här boken lyft från medelmåttig deckare till högklassig thriller.

348 sidor

Utgivningsår: 2006

Originaltitel: The Chemistry of Death

Översättning: Gösta Svenn och Helena Sjöstrand