Silverfena av Charlie Higson

Den unge James Bond är föräldralös sedan hans föräldrar omkommit i en tragisk olycka några år tidigare. Nu ska han börja på Eton för att hans utbildning inte ska bli lidande. Han får snart erfara att Eton är en tuff skola där de äldre eleverna står för att hålla ordning på de yngre, vilket öppnar alla dörrar för pennalism på olika nivå. Allra mest stöter sig James, som är en relativt självsäker ung man, med den några år äldre amerikanen George Hellbore, och inte blir den relationen bättre när James stöter ihop med Georges far som tydligen var affärsbekant med James far en gång i tiden, när de båda arbetade inom vapenindustrin. Om James hade sina betänkligheter mot familjen Hellbore tidigare så blir det inte bättre av att möta fadern, som James direkt fattar aversion mot.

Inte blir det bättre när James ska åka hem till farbror Max och hans stuga i Skottland över påsklovet, och han upptäcker att även George Hellbore är med på samma tåg norrut. Det visar sig att mr Hellbore är den amerikan som ärvt den lilla ortens stora gods, och han har skaffat sig en ställning på orten som herr gud själv genom att vara generös med bidrag till allehanda lokala saker. På tåget upp träffar James också en ovanlig filur som kallar sig för Red Kelly. Han är några år äldre än James men en spenslig rätt liten kille som har lätt för att komma i samspråk med folk och nu är det James som har turen att hamna i hans väg och den långa resan upp till Skottland blir riktigt trevlig.

Och lovet blir inte riktigt så lugnt som James hade förväntat sig. Det visar sig att Red Kelly har åkt upp till Skottland för att undersöka hans kusins försvinnande, och snart har James och Red fått indikationer som pekar på att kusinen kan ha begett sig in på Hellbores område för att fiska. Och när Red och James beger sig till Hellbores område verkar det hela minst sagt suspekt. Varför behöver man bevaka ett gods på detta rigorösa sätt, med dubbla stängsel och hotfulla uppmaningar om att hålla sig borta illustrerat av upphängda döda smådjur? Red och James bestämmer sig för att de måste ta sig in på området och ta reda på vad det egentligen är som pågår.

Omdöme: Norstedts säljare påstod att han inte kunde lägga ifrån sig denna bok när han väl börjat. Jag kände mer att jag hela tiden önskade att den skulle ta slut. Riktigt förutsägbart och irriterande mest hela tiden. Och visst även lite spännande, men alldeles, alldeles för förutsägbart hela tiden. Nej, detta var väl inte en av de bättre ungdomsböckerna jag läst. Det finns mycket bättre.

331 sidor
Utgivningsår: 2005
Originaltitel: Silverfin
Översättning: Katarina Jansson