Coraline av Neil Gaiman

Coraline har flyttat in i ett nytt hus med sin mamma och pappa. Visst är det roligt men föräldrarna har tyvärr sina jobb att ta hand om och har inte så mycket tid över till att leka med Coraline. Så Coraline sysselsätter sig själv men det hon finner spännande. Särskilt spännande är det så klart att utforska huset.

Det finns fler personer som bor i huset. På våningen under bor två gamla tanter som en gång i tiden var skådespelerskor. Nu för tiden är de mest underliga och lite skrämmande. Mest skrämmande är dock gubben på översta våningen, som säger att han har möss i sin lägenhet som han tränar för att kunna göra konster.

Spännande att utforska är även det tomma rummet där mormors gamla möbler står. Möblerna i sig är inte så spännande men där finns nämligen en dörr som är låst. Coraline får mamma att ta fram nyckeln och låsa upp dörren så att Coraline får se vad som finns bakom och där finns bara en murad vägg. En gång var det öppningen in i den delen av huset som nu är den lägenhet som står tom på samma våningsplan som Coralines lägenhet.

Den där igenmurade förbindelsen är väldigt spännande tycker Coraline och en dag när mamma inte är hemma tar hon nyckeln och låser upp dörren igen. Det är bara det att den murade väggen inte längre är där. Coraline tvekar inte länge innan hon går in i den andra lägenheten, som hon upptäcker är som en blekare kopia av deras egen. Till och med samma saker finns där men i en blekare och liksom mindre levande version.

Så plötsligt står hon öga mot öga med en man och en kvinna som liknar hennes föräldrar. Eller öga mot öga förresten, mannen och kvinnan har inte pupiller utan stora fastsydda svarta knappar. De blir så glada att se Coraline. Vi har väntat på dig säger de. Vi är din andra mamma och din andra pappa och vi ska ta hand om dig mycket bättre än din första mamma och pappa gör. Men Coraline vill inte stanna med sitt andra par föräldrar utan går hem igen genom dörrren. Det är bara det att hennes föräldrar är borta. Hon väntar i två dygn innan hon inser att hon måste in igen till de otäcka andra föräldrarna för att på något sätt lyckas få tillbaka sina egna.

Omdöme: En småkuslig, mysrysig ungdomsbok med riktigt otäcka undertoner. Jag läste i en recension av den att det inte var ovanligt att vuxna tycker att den är otäckare än vad barn tycker. Och det kan nog mycket väl stämma, eftersom det finns olika plan att läsa den på. Dels det ytliga planet som är själva berättelsen om Coraline, och dels den psykologiska berättelsen om vad vuxna kan vara beredda att göra för att få kontroll över andra och uppfylla sina egna liv på bekostnad av andras.

Jag tycker om den. Den var nog annorlunda än jag förväntade mig men jag kan inte påstå att jag på något sätt är besviken. Ska nog ta mig i kragen snart och läsa någon av hans vuxenromaner också.

162 sidor
Utgivningsår: 2002