Läsecirkelsvånda

Kanske en rätt missvisande rubrik – jag vet, men jag ikväll ska min läsecirkel nr 2, även kallad DSV, komma hem till mig för första gången och jag är orolig.

Jag ser fram emot det jättemycket. Det är mycket trevliga och intelligenta människor i DSV (liksom i läsecirkel nr 1 no doubt) och våra träffar brukar vara rena lisan för själen. Men nu är jag orolig.

Inte för att det ska vara stökigt här. Inte för att de inte ska tycka om soppan, brödet eller vinet. Inte för att vi inte ska komma bra överens eller att diskussionen inte ska vara givande.

Jag är orolig för att de inte ska komma. Och när jag ideligen kollar mailen, telefonen och den gemensamma bloggen inser jag att jag nog har otäckt dålig erfarenhet av uppslutning i läsecirkel, särskilt när jag bjudit hem dem.

Missförstå inte nu: jag klandrar ingen av medlemmarna i läsecirkel 1, alla har sina skäl att inte hinna och inte kunna prioritera läsecirkeln framför resten av livet. Det är nog helt enkelt så att DSV är ett gäng fanatiker, där böckerna har prio ett framför allt annat. Och att läsecirkeln är sjukt upprioriterad. Det är minst sagt ovant.

En timme och åtta minuter kvar. Fortfarande tid för folk att ringa återbud. Men på något vis tror jag inte att det kommer att hända. Men oron består.