Boktoka

En blogg om läsning – min läsning

Medan floden stiger av Henrik Kullander

I Henrik Kullanders tredje roman Medan floden stiger får vi möta Erik och Lina. Erik är författare och Lina är redaktör. De har aldrig arbetat tillsammans men givetvis träffades de genom jobbet. Nu har de precis gift sig, väntar sitt första barn och är på bröllopsresa på väg söderut i Tyskland i en hyrbil. De har bokat det första hotellrummet och sen tänkte de följa floden Elbe söderut. Åka lite som det faller sig.

Det faller sig så att deras första bokade hotell, som ligger i en liten stad vid Elbe, är ett trivsamt litet hotell med mycket personlighet. Och samtidigt bär det på en märklig stämning. En dörr som åker upp på glänt, underliga ljud om natten och människor som försvinner. Hotellets ägare och personal är upprörda. De försvunna har antagligen rest vidare utan att vilja betala räkningen.

Samtidigt stiger floden Elbe över sina brädder utanför deras fönster. De väljer att stanna kvar och vänta på att vattnet ska sjunka undan, men istället stiger det ännu mer. Så träffar de Ulrika och Erik, och börjar umgås med dem. Så en morgon är även Ulrika och Erik försvunna. Nu är det inte många gäster kvar på hotellet, vattnet stiger utanför och även personalen tycks minska i antal.

Det är en ovanlig och lite underlig roman Henrik Kullander har skrivit. Språket är nästan pladdrigt och berättar om saker som till en början kändes onödiga och irrelevanta. Blickar som slås ner, dörrar lite på glänt och en förflugen tanke utan sammanhang. Först är det irriterande och jag undrar vilken förläggare som accepterat denna hackiga historia och detta opoetiska språk. Sen bildar de irrlevanta bilderna ett sammanhang, de lösryckta blickarna skapar en kuslig stämning och de till synes förlugna tankarna berättar en historia utan att säga den rakt ut. Och det är snyggt. Mycket snyggt.

Samtidigt är det ibland lite dålig skräckfilm över det hela. Någon ”måste” gå ner i källaren fast man anar att det finns något farligt där. Förvisso kommer han upp igen med en naturlig förklaring men jag hinner ändå tänka att det där skulle väl ändå inte en vanlig person gjort. Och varför ihärdar de och stannar på hotellet, istället för att fly därifrån. Och kanske är själva detta oförklarliga en del av svaret, och en del av romanens kärna.

Sannerligen en ovanlig roman som jag till min glädje tycker mycket om. Och jag hoppas innerligen att den får det genomslag jag tycker att den förtjänar, även om det är lätt att den hamnar i facket smal, svår, svensk litteratur. Men låt dig inte avskräckas. Läs Henrik Kullander.

291 sidor
Utgivningsår: 2008

Annonser

augusti 14, 2008 - Posted by | Betyg 4, Experimentell, Ovanlig roman |

6 kommentarer »

  1. Den hör boken låter jättespännande, tack för tipset! Jag gillar när svenska författare ger sig på genrer som inte är särskilt representerade i svensk litteratur.

    Kommentar av Mrs. B | augusti 15, 2008 | Svara

  2. Jag har ett läsex liggande av den här hemma men har inte kommit mig för att börja på den. Kul att höra att den är läsvärd – då ska jag inte skänka bort den till svärmor (brukar skeppa dit mina gamla läsex när de blir för många) innan jag läst den 🙂

    Kommentar av Calliope | augusti 17, 2008 | Svara

  3. Tyckte absolut det var bra läsning, även om jag stundtals blev frustrerad av det omsorgsfullt nedskruvade tempot i vissa partier – som jag dock förstår syftet med. Gillade karaktären Erik. Och språket. Och kanske, men jag är inte säker, även slutet.

    Kommentar av Hieronymus | augusti 20, 2008 | Svara

  4. Jag kan också ställa mig frågande till slutet. Å andra sidan vet jag inte hur jag vill att det ska sluta istället. På något vis är det ju en logisk fortsättning på stämningen i resten av boken. Jag gillade den.

    Ska snart läsa någon av hans tidigare romaner har jag tänkt.

    Kommentar av loveina | augusti 21, 2008 | Svara

  5. Shit. Jag måste ha sveriges mest avikande smak. Jag tyckte inte alls om boken. Handlingen kommer igång när det är hundra sidor kvar. Dvs. 200 sidor innan om inget annat än författarens…ja jag vet inte vad. Sen slutet och handligen i sig känns ju ungefär lika ny och spännande som en b-thriller från 90-talets förenta stater.
    Men det är ju kul att läsa att många andra tycker om den, men det skulle också vara trevligt om någon kunde bekräfta det jag tycker. Så jag slipper oroa mig för att jag har helt fel, konstig smak och inte fattar någonting om litteratur.

    Ha det fint!!

    Kommentar av Gustav | november 20, 2009 | Svara

  6. Det du skriver Gustav om att känna sig avvikande och vilja ha sin åsikt bekräftad är exakt vad jag känner med Joyce Carol Oates, denna superhyllade kvinna som jag bara inte förstår mig på.

    Och välkommen över till nya boktoka.se. Där finns det som finns här och lite till. Du får gärna lägga din kommentar på samma post även där, eftersom jag har för avsikt att plocka ner den här bloggen snart.

    Allt gott!

    Kommentar av loveina | november 20, 2009 | Svara


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: