Boktoka

En blogg om läsning – min läsning

Karl Svensson av Bertil Pettersson

   

Ett litterärt experiment gånger två, skulle jag säga att den lilla skriften Karl Svensson av Bertil Pettersson är.

Det första experimentet är formen. En text fjorton rader lång möter läsaren på första sidan. På nästa sida är samma text men något reducerad. En hel mening saknas men annars är texten intakt. Så fortsätter det, ett ord här, en del av en mening eller en hel mening, ända tills det ända som återstår är Karl. Sedan byggs det upp igen. Ord för ord, mening för mening.

Ibland är det snyggt, men mest av allt är det konstigt.

Jag börjar med snyggt. Ibland blir det tydligt hur en enda litet futtigt ord förändrar en mening och ett sammanhang totalt. Eller berikar och fördjupar. Då glittrar det liksom till lite. Men det hade kunnat utvecklas mer. Det finns många fler möjligheter att använda språket och att till exempel använda sig av negationer skulle kunna drivit experimentet ännu lite längre, och verkligen ändrat meningens innebörd.

Konstigt. Jag tycker att det känns konstigt när man låter samma text, som det ändå till stor del är, husera över större delen av sidorna i en hel bok. Det är som att läsa en diktsamling med bara en dikt. Förvisso är det inte texten i sig som jag upplever som huvudsaken i Karl Svensson, utan formen, experimentet.

Och om man tycker att formen är annorlunda och spännande så är det ingenting mot den andra delen av experimentet. Karl Svensson finns nämligen i två upplagor. De är identiska på utsidan men har olika isbn. Någonstans skiljer de sig nämligen åt. Och vilken version fick du när du köpte? Och vilken tycker du mest om?

Jag vet i alla fall vilken jag tyckte mest om nämligen 9789172471962, men om du skulle tycka lika har jag inte en susning om.

Det som egentligen är mest konstigt med Karl Svensson är att ett förlag har bestämt sig för att ge ut den. Som författare förstår jag absolut tjusningen och humorn i att skriva den, men att man kan se en marknad? Eller ser man mest experimentet och att den därför ska bli en snackis? Det är för mig en gåta.

95 sidor
Utgivningsår: 2008

Annonser

juni 15, 2008 - Posted by | Betyg 2, Experimentell |

3 kommentarer »

  1. Jag kan inte fatta varför du är ”sur” på DN:s Boklördag – som du skriver i en kommentar i en annan blogg. Själv tycker jag att den är oerhört intressant och håller hög klass. Jag känner mig barnsligt tacksam över Boklördag och jag (likosm alla bokintresserade som jag känner) hoppas verkligen att den ska återkomma snart.

    Vad är det som du saknar? Vad är det som är illa skrivet? Vad skulle du vilja ha annorlunda?

    Kommentar av lena kjersen edman | juni 18, 2008 | Svara

  2. Nej nej nej! Du missförstår mig. Jag ÄLSKAR DN boklördag. Jag är sur på sommaruppehållet även om jag förstår att även kulturjournalister måste få lite semester då och då.

    Boklördag är för mig veckans absoluta höjdpunkt och inget får störa min lördagsfrukost med DN. Faktiskt också en stor anledning till att jag väljer att bibehålla min prenumeration.

    Kommentar av loveina | juni 18, 2008 | Svara

  3. Å, sådan tur att jag missförstod dig, förlåt-
    nu kan vi fortsätta att leka du och jag, Loveina-

    Kommentar av lena kjersen edman | juni 18, 2008 | Svara


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: