Boktoka

En blogg om läsning – min läsning

Allemansrätt att bli utgiven och vara författare?

Bläddrar i Svensk bokhandels höstnummer och kollar, med anledning av min egen kommentar på bokhora för en tid sedan, lite extra på debutanternas egenskrivna presentationstexter i början av katalogen. Jag tänker inte raljera över att de är så typiskt debutant-pretantiösa (debbu-pretto) som nästan bara debutanter är, för jag förstår att den här presentationstexten är bland det allra jobbigaste man kan skriva. Själv får jag ångest bara av tanken på att skriva en sån text om mig själv, och då har jag varken skrivit någon roman, fått den antagen eller blivit ombedd att skriva en dylik text. Jag har alltså full förståelse.

Av rutin kollar jag vilket förlag debutanterna kommer ut på och fastnar snart på B4press. Jag har haft anledning att titta lite närmare på dem tidigare i och med jobbet, så jag har hyfsad koll på vad de gör. B4press är ett förlag för den som inte blir utgiven annars. Mot betalning ger de ut din bok under sitt förlagsnamn, hjälper dig med allt från lektörsomdömen, coachning (redaktör?) till marknadsföring och försäljning. Skillnaden mot andra förlag är att B4press inte lever på böckernas faktiska försäljning utan på att det finns människor som är beredda att betala många tusen för att få se sin bok i tryck.

Jag vet att det finns fler förlag som har den här typen av verksamhet och jag invänder egentligen inte mot dem som fenomen. Det är väl bra att folk kan få sina darlingar tryckta. Det finns alla möjliga anledningar till att man kan vilja få något tryckt.

Vad jag däremot funderar på är kvalitetsstämpeln om uttrycket ”bli utgiven på förlag” tidigare inneburit. Att bli utgiven på förlag har inneburit att det litterära verket har granskats kritiskt, godkänts, bearbetats med professionell hjälp, godkänts igen, bearbetats osv tills det slutligen passerat nålsögat och tryckts. Det har också inneburit att ett förlag faktiskt har trott så pass mycket på produkten att de lagt ner en massa pengar och resurser på den. Det är inte lite. Så är det inte på dessa nya förlag. Där har skribentens pengar på banken avgjort om verket ges ut eller inte.

Missförstå mig inte nu. Jag tycker att det är jättebra att det finns fler möjligheter att få ut litterära alster och jag menar inte att förminska dessa som gett ut sina böcker på detta sätt. Jag är helt övertygad om att det finns verk med hög litterär kvalitet som ges ut så här, på samma vis som långt ifrån allt är perfekt som de traditionella förlagen ger ut.

Jag bara undrar vad som händer när dessa utgivningar utan urskillnad blandas med genomarbetad utgivning från Bonnierförlagen, Norstedtsgruppen, Modernista etc. I mina ögon blir det lite lätt absurt när en debutant från Atlas förlag står sida vid sida på SvBs debutantsidor, med en debutant som själv betalar för platsen där, eftersom den ingår i ett marknadsföringspaket, och som inte ens alla traditionella förlag unnar sina debutanter, men som vissa debutanter nu har möjligheten att unna sig själva.

Och jag är lite rädd att detta kommer att urholka den kvalitet som begreppen ”författare” och ”bli utgiven på förlag” innebär när var och en numera kan betala för att blir författare och utgiven.

Så när en bekant hörde av sig och glatt berättade att en vän ”blivit utgiven på förlag” och jag såg att detta förlag var Vulkan, så är jag såklart glad för hennes skull att hon satsar på sig själv och sitt verk, men jag kan inte låta bli att muttra att det snarare borde kallas för ”ge ut sin bok på förlag” än ”bli utgiven”. Det blir lite mer sanning.

Och författare. För att bli författare enligt Sveriges Författarförbunds praxis för inträde, ska man ha två verk utgivna. Det kan en flink skribent med pengar på banken fixa på nolltid numera. Vad händer då med begreppet författare? Nu tar Författarförbundet förvisso även hänsyn till kvalitet, men går det inte lite inflation i ordet ”författare” nu när var och en som vill och har råd kan bli det, bara han eller hon vill?

Att kallas författare är väl något man ska förtjäna, inte bestämma själv att man är? Eller är jag kinkig. Jag har för övrigt alltid velat bli läkare. Kan man köpa det också?

Annonser

juni 5, 2008 - Posted by | Bokbransch

9 kommentarer »

  1. Bara en bok till så är du författare. 🙂

    Kommentar av Kristin | juni 5, 2008 | Svara

  2. Nope. Ska mycket mer till innan jag titulerar mig själv författare.

    Kommentar av loveina | juni 5, 2008 | Svara

  3. Jag skulle vilja bli advokat. Det kan man definitivt köpa sig till. Ska kolla kontot lite hära…

    Kommentar av ka | juni 6, 2008 | Svara

  4. nej det är faktiskt sant att det kommer urholka det fina i att vara författare. det ska ju vara en ynnest. visst, alla ska få skapa men det måste ju finnas någon slags lägsta standard på litteratur som ges ut. jag håller med andra ord med helt och hållet!

    Kommentar av jessica | juni 6, 2008 | Svara

  5. Jag tycker debutantporträtten är oerhört fascinerande. Ofta pretentiösa, tyngda av stundens allvar – för debutantporträttet är av sådan enorm vikt för debutanten, eftersom det är detta som bland annat kritikerna och medierna ser först – men det finns ju en del sköna guldkorn.

    Kommentar av Hieronymus | juni 13, 2008 | Svara

  6. Men varför är det absurt att se en debutant från Atlas bredvid en från Modernista? Atlas utgivning måste väl klassas som genomarbetad – exempelvis Lindeborgs ”Mig äger ingen” var ju en rätt hyfsad debut. Och avtalen med författarna är vad jag vet desamma som hos de andra förlagen du nämner.

    Kommentar av Papa | juni 29, 2008 | Svara

  7. Jag vet att jag uttryckte mig luddig så jag är inte förvånad över att du missförstår mig.

    Jag tycker inte alls att det är absurt att se Atlas bredvid Modernista. Jag menar att båda förlagen är goda exempel på kvalitetsförlag. Vad jag finner absurt är när debutanter från kvalitetsförlaget Atlas står bredvid egenutgivna debutanter från B4Press, Vulkan och liknande förlag.

    Kommentar av loveina | juni 29, 2008 | Svara

  8. Jag kan visserligen hålla med om en del av det du skriver. Men du börjar med att prata om hur typiskt pretentiösa debutanter är. Sedan börjar du själv orda om begreppet författare och gör detta på ett väldigt pretentiöst sätt. Det är inte bara pretentiöst utan det är samma visa man alltid hört: ”Att kallas författare är väl något man ska förtjäna, inte bestämma själv att man är”, något av det mest pretto man kan uttrycka… Sluta vårda det här ordet som om det vore något annat en ett litet ord.

    Kommentar av Eric | mars 24, 2009 | Svara

    • Oups! Pretentiös kan uppenbarligen den bäste bli. Så och jag.

      Och visst är ”författare” bara ett litet ord, men samtidigt så är det ett ord som betyder något, precis som läkare eller pilot. Kruxet är att författare är bra mycket svårare att bestämma vad det egentligen innebär. Om någon kallade sig för läkare och det visade sig att personen ifråga varken hade läkarbehörighet, sökt utbildningen eller läst upp sina betyg på komvux, så skulle det vara ganska säkert att personen ifråga inte är läkare. Men författare däremot är ett mer flytande begrepp, men som jag tycker att säger något om personens kvalifikationer på området ifråga, precis som med en läkare. Men författare kan man uppenbarligen kalla sig även om man inte ens börjat skriva på den där storslagna romanen. Och sen blir det än mer problematiskt när var och en kan ge ut sin bok själv, vad händer då med innebörden i ordet ”författare”?

      Jätteintressant diskussion tycker jag! Men Erik – kom in på nya boktoka.se och häng istället. Det är mycket trevligare där.

      Kommentar av loveina | mars 24, 2009 | Svara


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: