Boktoka

En blogg om läsning – min läsning

Dagen efter av Lionel Shriver

När jag läste Vi måste prata om Kevin tyckte jag att språket till en början var svårgenomträngligt men att jag vande mig vid formen och snart tyckte att det var riktigt bra. Jag hade alltså rätt höga förväntningar på att läsa en till roman av Lionel Shriver. Förväntningar som inte infriades.

På en gång satte sig det omständiga språket på tvären, och gjorde läsningen långsam och obekväm. Det hackade och flöt inte som sig bör. Inte sällan fick jag backa i texten för att förstå vad det stod och jag var evinneligt tacksam att jag inte läste den på engelska. Det hade inte gått. Inte vande jag mig vid språket heller utan det fortsatte att bråka boken igenom, och visst kan väl svårgenomträngligt språk ha en poäng, om det är vackert och litterärt. Här var det varken vackert eller litterärt utan bara dumt krångligt. Det om språket.

Själva berättelsen handlar om Irina, som är illustratör. Hon lever sedan åtta år tillsammans med Lawrence, som är politiskt sakkunnig i terrorism. I samband med ett illustrationsarbete börjar Irina och Lawrence umgås med författaren June och hennes man snookerkändisen Ramsey. Av en slump på Ramseys födelsedag, vilket utvecklar sig till en återkommande årlig träff. Så skiljer sig June och Ramsey, och June och Irina blir osams. Ramseys födelsedag närmar sig och Lawrence vill gärna att de träffar honom, eftersom Lawrence som snookerfantast tycker att det är coolt att känna Ramsey. Så gör de.

Året därefter är Lawrence bortrest på Ramseys födelsedag, men han insisterar på att Irina ska träffa Ramsey ändå. Hon känner sig tveksam, vet ju med sig att Ramsey egentligen är Lawrences kompis, och att Irina känner sig lätt obekväm i Ramseys sällskap. På middagen har de däremot förvånande trevligt, nästan flirtigt, och när Ramsey föreslår att de ska åka hem till honom och röka en joint tackar Irina ja.

Under drogens påverkan blir Irina mer och mer varse hur attraherad hon är av Ramsey. Ska hon bejaka det och kyssa honom eller ska hon vara en duktig flicka och bege sig hemåt innan något oåterkalleligt händer?

Där delar sig berättelsen. I den ena varianten kysser hon Ramsey och inleder en relation med honom, i den andra åker hon genast hem och stannar hos Lawrence. Detta kunde ha blivit intressant om det inte kändes som att hela romanen led av att vara ett litterärt experimient. Båda personerna och historien knäar under det litterära kravet att det som sker och sägs i den ena varianten, måste ske och sägas även i den andra. Inte sällan blir det väldigt krystat och omotiverat. Både personteckningarna och handlingen förlorar där mycket av sin trovärdighet och det som hade kunnat göra dem till något man faktiskt tror på.

Det har förts diskussioner huruvida man står på Ramseys eller Lawrences sida, men jag måste säga att jag ger blanka fan. Irina är så uppenbart en låtsasfigur att jag inte kan ta romanen på det minsta allvar. Visst är tanken på vad som händer om man gör ett annat val, intressant. Men det måste genomföras bra också. Idéen i sig räcker inte.

Sen är det också intressant vad själva sensmoralen av romanen blir. Men den diskussionen kan jag inte ta upp här. Du kanske vill läsa den, och då vill jag inte förstöra handlingen.

Jag säger skäms till Lionel Shriver. Bättre kan du. Det vet jag.

576 sidor
Utgivningsår: 2007
Utgiven Sverige: 2008
Originaltitel: The post-birthday world
Översättning: Cajsa Mitchell

Annonser

maj 17, 2008 - Posted by | Betyg 2, Vanlig roman |

3 kommentarer »

  1. En 2:a ändå i betyg, trodde du skulle ta till en 1:a…

    Handlingen låter precis som filmen ”Sliding doors” som kom för några år sedan. Eller inte precis, men det är grundidén. ”Tänk om si eller så” helt enkelt. Och eftersom det är en rätt dålig film så tror jag inte heller på denna bok. Idén är spännande men den verkar vara svår att tolka och visa upp i bok- eller filmform.

    Kommentar av Ika | maj 18, 2008 | Svara

  2. Visst är det som Sliding doors, men den tyckte jag om.
    Vägde mellan betyg 1 och 2, men betyg 1 är reserverat för de riktigt dåliga böckerna och dit hör inte Dagen efter, trots allt.

    Kommentar av loveina | maj 19, 2008 | Svara

  3. Åh, jag håller inte alls med dig! Utom lite när det gäller språket – jag läste den på engelska, och efter 3 sidor lade jag den ifrån mig och tänkte att det aldrig skulle gå att ta sig igenom den. Men jag bet ihop, och blev riktigt kär i både Irina och Ramsey. Dessutom så tyckte jag att Shriver belyser så bra att vilket val man än gör blir det alltid lite, lite fel. Eller kanske att det andra valet var mer rätt. Eller inte. Vem vet?

    Kommentar av BokLisa | maj 27, 2008 | Svara


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: