Boktoka

En blogg om läsning – min läsning

Du och jag, Marie Curie av Annika Ruth Persson

Jenny är femton och spelar fotboll. Har äckligt förståndiga klängiga föräldrar som helst av allt vill att Jenny ska dricka lapsang med dem varje kväll. Som går in på Jennys rum utan att knacka och inte verkar vilja förstå att Jenny är en egen person och börjar bli vuxen.

Helt annorlunda hemma verkar tuffa Filippa i fotbollslaget ha det. Hennes morsa lägger sig inte i så mycket och jobbar ofta kväll så Filippa kan göra lite som hon vill om kvällarna.

Jenny tycker att Filippa är spännande och snygg och plötsligt besvara Filippa intresset på sitt tuffa sätt. Innan Jenny vet ordet av har de både kramat och hånglat lite. Och haft sex. Och Jenny känner att hon faller för Filippa, men Filippa verkar inte falla för någon. Hon fortsätter att vara så där coolt distanserad och liksom vuxen. Jenny känner sig inte alls vuxen. Inte på det där sättet i alla fall.

På sätt och vis är det väl bra med en ungdomsroman om lesbisk kärlek som inte problematiserar själva kärlekens art så mycket. Det är liksom inget konstigt att Jenny och Filippa som är två tjejer blir kära och ihop. Själva icke-problematiserandet är bra.

Men samtidigt så går allt väldigt fort och jag hinner inte med som läsare. Jag hinner inte förstå att Jenny är kär i Filippa. Jag fattar att hon tycker att Filippa är intressant, inte mer. Och jag hinner inte med när de snabbt hamnar i säng, och snabbt tillfredsstället varandra. Det känns verkligen inte realistiskt. Var är famlandet? Var är pinsamheten? Var är nervositeten?

Och då känns det som att det kanske inte är så bra ändå. Om jag som tonårig eventuellt lesbisk tjej läste den här boken skulle jag inte känna igen mig, i självklarheten som Jenny verkar känna, snabbheten som förhållandet med Filippa går fram i, och enkelheten i sexet. Nu har jag förvisso aldrig haft sex med en tjej, men jag har aldrig tyckt att sex är så där enkelt. Överhuvudtaget. Och framför allt inte som femtonåring.

Det känns som att Annika Ruth Persson gör det lite enkelt för sig. Och visst har Jenny och Filippa problem, men själva homosexualiteten är rätt oproblematiserad. Och nu kanske det var vitsen, att skriva en bok där homo inte innebär problem utan också är lika okej. Men det är ju dessvärre inte den verklighet vi lever i.

Nej, jag tycker att Du och jag, Marie Curie känns tunn och platt på så vis. Den hade kunnat vara så mycket mer, som den inte är. Kanske utvecklas Perssons författarskap till något mer. Detta var trots allt hennes debut.

175 sidor
Utgivningsår: 2003

Annonser

april 24, 2008 - Posted by | Betyg 3, Ungdom, Vanlig roman |

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: