Boktoka

En blogg om läsning – min läsning

Cirkusdirektörens dotter av Jostein Gaarder

På ett hotell i Italien gömmer sig Petter. Kanske inbillar han sig men han tror att det imperium han byggt upp under sitt liv är på väg att rämna, och att de som varit hans kunder under åren, nu ser det som en nödvändighet att röja honom ur vägen. Men han vet inte säkert. Därför gömmer han sig. Och skriver på sin självbiografi, som också fungerar som en livförsäkring.

Han har förvisso alltid varit noga med att dokumentera alla sina kontrakt och överenskommelser och det borde få vem som helst att inse att det inte hjälper med att ta livet av Petter men man vet aldrig med såna självupptagna och oberäkneliga varelser som författare.

Ända sedan barnsben har Petter lidit av sin sprudlande fantasi. Den har självklart varit till stort nöje också, och en tröst i ensamheten som hans fantasi påtvingade honom, eftersom han var alltför provocerande för att få några kamrater. Det var först när han blev äldre som han insåg värdet i sina samlade fantasier. Och det var också då som han insåg att det finns de som är i behov av fantasier och som kan tänka sig att betala för dem.

Där och då börjar Petters karriär som plotsäljare till skrivkrampsdrabbade författare. Eller till hungriga debutander med skrivklåda men utan något att säga. Han är noga med att hålla vattentäta skott och att inte låta någon ana att fler och fler av de böcker som utkommer i Norge grundar sig på hans historier. Han tänker sig att det är vattentätt. Det var det uppenbarligen inte. Annars skulle han inte sitta här på ett hotellrum någonstans i Italien och gömma sig.

Och jag tycker det är bra. På något underligt vis blir det också trovärdigt. Jostein Gaarder brister inte en enda gång i logiken hur det kunde bli så här. Jag förstår så väl att det kan finnas köpare till romanintriger och liknande, och jag förstår att köparna inte vill bli avslöjade. Det är liksom logiskt.
Samtidigt är också texten snygg. Den skapar en Petter-stämning som jag trivs i. Litterär och samtidigt enkel och fascinerande. Det är okomplicerad god litteratur.

Själva idén med att sälja romankoncept är också intressant. Det får mig att fundera på om det är så att det redan finns. Det kanske sitter en spindel någonstans och sprider sina fantasier. Eller är varje förläggare och redaktör på sätt och vis en spindel i sig? Tror att jag läste så sent som i förmiddags om en författare som uttalade sig att hans skrivande styrdes mycket av hans förläggare. Har författarna språket och förläggarna idéerna? Så är det så klart inte generellt, men tanken svindlar.

Jag tycker att Cirkusdirektörens dotter förtjänar mer än att glömmas bort. Den är riktigt bra. Och för oss som är intresserade av litteratur och förlagsbranschen skulle den kunna vara ett uppslag till debatt. Om nu någon vågar.

234 sidor
Utgivningsår: 2001
Originaltitel: Sirkusdirektørens datter
Översättning: Inge Knutsson

Annonser

april 18, 2008 - Posted by | Betyg 4, Vanlig roman |

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: