Boktoka

En blogg om läsning – min läsning

Djävulsstjärnan av Jo Nesbø

En ung kvinna hittas mördad i duschen. Hon saknar ett finger men har istället fått en stjärnformat diamant instoppad under ögonlocket. Polisen säger som brukligt är: Que? Och sätter igång sitt utredningarbete.

Problemet är bara att polisens bästa utredare Harry Hole är rejält på dekis. Han har supit konstant i en månad efter att hans misstankar och bevis mot kollegan Tom Waaler, att denne skulle vara inblandad i organiserad brottslighet och även i mordet på Holes rotekompis Ellen, inte fallit i god jord hos ledningen. Dessutom har Hole genom sitt supande sumpat sin stora kärlek, och därmed super han lite till.

Men nu behövs Harry i utredningen, men det är inte okomplicerat. För det första är han inte nykter, för det andra ska han jobba under Waaler. Och efter att småskakigt ha rest sig vinglar Hole in i utredningen och gör bort sig igen. Avskedet kommer som ett brev på posten.

Så försvinner än kvinna spårlöst, men hennes finger dyker upp i ett vadderat kuvert med posten. Och Hole bestämmer sig för att göra skillnad de där sista dagarna han har kvar som polis.

Omdöme: Under läsningens gång tyckte jag att det var en väl komponerad deckare. Okej då – återigen en försupen polis. Det originella kanske denna gång var att han var ordentligt försupen och jag köpte det på något konstigt vis.

Men vad jag först fastnade för var Jo Nesbøs taktik att följa en detalj detaljerat, till exempel ett vattenflöde på rymmen genom en huskropp, utan att berätta var det kom ifrån eller vart det slutligen hamnar. Det framkommer senare och det känns snyggt. Kanske inte helt ovanligt grepp men jag gillade det hos Nesbø.

Under läsningens gång var det mycket spännande. Sidospår som fick mig att fundera och spekulera och tro att jag hade koll. Nästan sträckläsning var det. Men sen när jag är klar med boken, nu efteråt, så kommer jag att fundera på de där sidospåren och undra var de tog vägen. Det knöts inte riktigt ihop och det gör att jag nu i efterhand inte riktigt kommer ihåg hur det hängde ihop. Jag kommer bättre ihåg mina egna slutsatser under läsningens gång.

Och sen en sak som kanske var si så där. Plötsligt, och antagligen som en berättarteknisk genväg, kommer en mördaren-bekänner-sekvens à la Poirot. En ”du kan ändå inte sätta dit mig så jag berättar allt” situation som jag tycker smakar lite unket. Bättre kunde han väl ändå? Inte var väl detta nödvändigt för att sy ihop det hela?

Nu blev det ju som det blev i och med att jag läst del 5 i serien först. Men nog tänker jag ge Jo Nesbø en chans till alltid. För så pjåkigt var det inte.

388 sidor
Utgivningsår: 2003
Originaltitel: Marekors
Översättning: Per Olaisen
Serie: Harry Hole del 5

Annonser

mars 30, 2008 - Posted by | Betyg 3, Deckare |

1 kommentar »

  1. Just Djävulsstjärnan är också den enda jag läst av Nesbö, för flera år sedan. Och liksom du fick jag lite sådär lagom mersmak. Men, det har inte blivit något mer Nesbö sedan dess. Men det kanske kommer. Harry Hole är ju rätt ner-dekad, och var en rätt skön karaktär.

    Kommentar av Hieronymus | maj 23, 2008 | Svara


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: