Boktoka

En blogg om läsning – min läsning

Bitterfittan av Maria Sveland

Där sitter hon på planet på väg till tönt-Teneriffa. Hon lämnar man och barn hemma och bara flyr, för hon orkar inte mer, vet inte om hon vill mer, vill inte ha mer av det där livet som inte blev som hon tänkt sig. Livet som gör henne bitter. Till en bitterfitta hon inte vill vara.
De hade det ju så bra, hon och killen. Nog hade hon hört att det nog kan vara jämställt innan barnen, men ser blir det samma roller som det alltid varit. Inte vi, hade hon tänkt, men visst blev det så. Även de.

Men så kommer barnet. Han vill inte ha bröstet, han skriker. Sara får ångest över att inte kunna amma, och sen får hon en mjölkstockning som heter duga. Och då passar Johan på att dra till det där jobberbjudandet på annan ort som bara kommer en gång i livet och visst var det kanske inte så bra just nu men vad ska han göra?

Sara vet vad hon vill att han ska göra, men det blir inte så ändå. Och så gror bitterheten i ensamheten och vanmakten.

Nu sitter hon på Teneriffa och tittar på alla de olyckliga paren. Hon ser kvinnorna krypa och männen härska. Hon ser unga killar som flörtar med henne medan deras tjejer går med barnvagnarna ett tiotal meter före. Hon ser så mycket konstgjord andning och olycka. Och hon ser lite lycka också. Och den får henne att tänka att kanske kanske finns det lite lycka där för henne också. Men hon måste välja.

Omdöme: Jag var lite rädd innan jag började läsa den. Lite rädd för att jag skulle bli bitter jag också, eller åtminstone bli arg och skrika lite. Men jag blev faktiskt inte så påverkad alls. Även om jag så klart, höll jag på skriva, känner igen mig och andra runt omkring mig. Och jag blir arg över maktstrukturer och könsterrorbalans. Och samtidigt är det ju tyvärr inget nytt. Läst förut, vet sedan förut.

Men ändå så var det roande och trivsam läsning. Lagom upprörande och rent stilistiskt helt okej. Hänvisningarna till Jongs Rädd att flyga kunde jag personligen varit utan, men jag förstår om Maria Sveland ville ha med det som en fruktsam parallell, och det köper jag.

Jag tyckte om den. Och jag tyckte om slutet även om det kan ifrågasättas. Som enskild människa orkar man inte slåss och vara arg i varenda steg. Även om principen är fel. Man måste också våga hoppas igen. På att lyckan finns där även för en själv.

Läs Svelands Bitterfittan. Det tycker jag den är värd. Oavsett om du är man eller kvinna.

223 sidor
Utgivningsår: 2007

Annonser

mars 13, 2008 - Posted by | Betyg 3, Vanlig roman |

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: