Boktoka

En blogg om läsning – min läsning

Joy luck club av Amy Tan

När Joy luck club kom ut 1990 vill jag minnas att det fick rätt mycket uppmärksamhet. Nu, arton år senare, är det väl på tiden att också jag tar del av underverket.

Fyra olika kvinnor utvandrar från Kina. De har alla mycket olika bakgrund, men typsikt kinesiska. De flyttar till västerlandet och bosätter sig där. Men det amerikanska är konstigt och ovant och de kinesiska familjerna söker sig till varandra och bildar Joy luck club, en sammanslutning som träffas och äter traditionell kinesisk mat och spelar mah jong. Nu har en av de fyra kvinnorna gått bort och de bjuder in hennes dotter att ta moderns plats vid spelbordet. En inbjudan som förpliktigar och inte går att tacka nej till.

I två avsnitt vardera berättar de tre kvinnorna och den döda kvinnans dotter om livet i Kina och utvandringen därifrån. Och i två avsnitt vardera berättar döttrarna om sina liv och hur det är att ha en kinesisk bakgrund men ett amerikanskt liv. Hur svårt det är för mödrarna att förstå att det liv de lever är ett annat liv. Sina egna liv.

Mödrarnas berättelser är intressanta skildringar av kvinnans roll i Kina, i en tid som är svunnen, men ändå inte så avlägsen att den inte fortsätter att sätta spår. För det är det den gör i deras döttrars liv, och i deras barns liv i sin tur. Och det krockar. Det kinesiska sättet att tänka och det amerikanska. Ibland är det som att de inte kan samexistera alls, och att döttrarna måste välja vem de vill vara.

På så vis är döttrarnas berättelser också intressanta, eftersom de skildrar konflikten mellan ursprung och framtid. Svårigheten i att vara länken mellan dåtid och framtid, som blir så tydlig i de här fallen. Döttrarnas berättelser ger också mödrarnas liv en extra dimension, eftersom de ser på sina mödrar utifrån. Ser det som fortfarande gör ont, och det som borde göra ont.

Jag tyckte om Joy luck club av Amy Tan. Framför allt så var den intressant. Jag har inte råkat kinesiska livsöden tidigare och den amerikanska kontrasten gjorde det extra tydligt. Lite bildande tycker jag nästa att det är.

Mest berörde mig berättelsen om modern som lämnar sina två barn, och sedan aldrig nämner dem igen. Det kan tyckas grymt och kallt, men sanningen var en helt annan. Och det är det intressanta.

288 sidor
Utgivningsår: 1990
Originaltitel: The joy luck club
Översättning: Jan Järnebrand

Annonser

februari 16, 2008 - Posted by | Betyg 3, Vanlig roman |

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: