Boktoka

En blogg om läsning – min läsning

Vi måste prata om Kevin av Lionel Shriver

När Evas man Franklin så gärna vill ha barn, är Eva inte helt övertygad. För sin del tycker hon att de har tillräckligt med lycka och kärlek, bara de två, men Franklin tycker uppenbarligen att något saknas. Han vill ha ett barn. Så de försöker, och Eva blir gravid.

Redan direkt efter förlossningen känner Eva att något är fel med barnet, Kevin. Eller är det kanske henne själv det är något fel på. Något fel är det i alla fall. Kevin vill inte vara hos henne, skriker som en stucken gris när hon försöker hålla honom, vill inte ta bröstet eller ens dricka hennes mjölk från nappflaska. Själv sitter hon och väntar på att den omtalade allomfattande moderskärleken ska infinna sig. Det gör den inte.

Och medan hon själv försöker hitta den undflyende kärleken till sin son, ser hon hur Kevin tidigt spelar ut föräldrarna mot varandra. Efter att ilsket ha skrikit hela dagen hemma med Eva, blir Kevin tyst och liksom insmickrande lugn och glad när Franklin kommer hem. Och Eva ser hur Franklin har fullt upp med att träda in i rollen som perfekt far till en perfekt och avgudande son, för fullt upp för att kunna se att sonens perfekta och tillbedjande uppträdande är en roll, spelad hånfullt och knappt övertygande. Och med tiden ännu mer hånfullt eftersom fadern inte ser igenom den.

Strax innan sin sextonde födelsedag dödar Kevin flera skolelever och en lärare. Alla är förvånade, men inte Eva. Hon har sett det komma, hon har försökt att få gehör, men alla har vägrat att se och förstå. Så illa får man inte tro om ett barn, kanske inte ens efter att det är bevisat sant.

Omdöme: Först reagerade jag på formen. Skulle jag verkligen orka igenom den här boken om den fortsatte i brevformat, alla 440 sidorna. Det kändes lite lätt övermäktigt efter dryga femtio sidors läsning. Sen tog innehållet över. Berättelsen och vanmakten. Evas vanmakt över att inte bli trodd. Vanmakten och förtvivlan över Franklins valda blindhet. Och över hur deras från början så kärleksfulla äktenskap, förtvinar och förgiftas av det barn de fick. Det som skulle bli ett kärleksbarn och som blev ett barn av hat.

Och det är så bra. Jag lider med dem båda, kanske alla tre, eller fyra. Vad gör man i en sådan situation? Vad skulle jag gjort? Hur länge orkar man försöka? Och vems fel är det om nu någon måste skuldbeläggas?

Helt klart är det här en bok som får mig att fundera och reflektera. Jag blir arg, ledsen och mot slutet även lite glad mitt i allt elände. En bok som behövs och behöver läsas. Perfekt till en läsecirkel, både för att det faktiskt är en bra bok, men också för att den väcker så många frågor som man måste få diskutera med någon.

En av de bättre böcker jag läst på länge.

440 sidor
Utgivningsår: 2003
Originaltitel: We need to talk about Kevin
Översättning: Cajsa Mitchell

Annonser

januari 21, 2008 - Posted by | Betyg 4, Vanlig roman |

2 kommentarer »

  1. Låter som en bok jag MÅSTE läsa…

    Kommentar av Ika | januari 27, 2008 | Svara

  2. Nu har jag läst den och jag gav den betyg 5/5 möjliga! Tyckte den var fantastiskt bra. Väckte många tankar och funderingar. Ibland grät jag för att jag blev så gripen. Ibland skrek jag åt Eva i vanmakt över att som åskådare stå vid sidan och se henne gå under långsamt.

    Läs den!

    Kommentar av Ika | mars 6, 2008 | Svara


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: