Lagt kort av Joan Didion

Handling: En gång var hon en skådespelerska på väg upp. De spelade in två independentfilmer med henne i huvudrollen men de bar henne inte till de höjder de hoppats. En gång var hon yngre men hon mådde dåligt redan då. Redan då var världen henne främmande och hon var inte riktigt delaktig i det som skedde omkring henne. Redan då förmådde hon inte agera i de filmer som spelades in utan var bara sig själv.

Nu bor hon i sitt tomma stora hus medan hennes man regissören nästan alltid är borta på inspelningar. När han kommer hem kunde han lika gärna vara borta, de kan inte kommunicera. Eller hon kan inte, han har slutat försöka. Hon sover vid poolkanten på nätterna, och kör omkring i sin bil på förmiddagarna. Utan att veta vart hon är på väg eller vad hon vill. Kanske ens knappt vem hon är.

Och någonstans finns hennes dotter, en liten flicka som man tagit ifrån henne, och som hon vill ha tillbaka. Någonstans finns hennes man i säng med ännu en annan kvinna. Och Maria dövar sig med alkohol, med sex och med att köra bil mot ett mål som inte finns.

Omdöme: Det är en ödesmättad och samtidigt desperat och uppgiven känsla i den här boken. Som om inget spelar någon roll. Det är ändå på väg utför. Det är ändå meningslöst.

Och jag tyckte om att åka bil med Maria. Jag tyckte om känslan i texten och det sätt som jag fick följa en människa på väg in i psykos. Det var på något vis tungt samtidigt som det var lätt. Språket med sina korta meningar och sitt sätt att uttrycka Marias intryck som om de vore faktiska gjorde att en känsla av att vara med Maria skapades, att vara Maria. Och det är snyggt. Det är bra och läsvärt.

213 sidor
Utgivningsår: 1970
Originaltitel: Play it as it lays
Översättning: Lars Gustav Hellström