Boktoka

En blogg om läsning – min läsning

Den trettonde historien av Diane Setterfield

Margaret är en stillsam ung dam. Hon är uppvuxen med sin far i hans antikvariat, där har hon läst allt hon velat och tillbringat de flesta av sina ungdomstimmar. Litteraturen är hennes vän och hennes liv. Så en dag får hon ett brev. Det är från miss Vida Winter, Englands största författarinna men också den mest hemlighetsfulla. Hon är känd för att gladeligen ge intervjuer men alltid berätta en ny, uppenbarligen påhittad, historia om sig själv. Ingen vet vem hon egentligen är samtidigt som hennes romaner har sålts i miljontals exemplar. Det ironiska är dock att hennes mest kända berättelse – den trettonde historien, inte ens är skriven.

I brevet står att Vida Winter nu vill få sin biografi skriven, och hon vill att Margaret ska göra det. Margaret har ingen aning om hur det kan komma sig att just hon blir tillfrågad för detta otvivelaktigen ärosamma uppdrag. Kanske har författarinnan läs någon av de amatörbio-grafier Margaret har skrivit om olika mindre kända författare. Det är det enda hon kan komma att gänka på.

Margaret kan inte motstå utmaningen utan packar sin väska och beger sig till författarinnan. Vida Winter visar sig vara en mycket viljestark gammal dam. Hon styr med järnhand och förväntar sig att Margaret ska lyda. Men Margaret låter sig inte hunsas så lätt. Hon ser igenom miss Winter och ser en kvinna som snart ska dö, en kvinna som bär på en hemlighet hon måste få berätta vidare innan hon dör. En hemlighet som kanske är den trettonde historien. Och det är Margaret hon vill berätta den för.

Men även i Margarets eget liv finns en annan historia. Varför älskar inte hennes mor henne? Och varför talas det aldrig om Margarets tvillingsyster som dog för att Margaret skullle kunna få leva?

Omdöme: Det här är en av de absolut bästa böcker jag läst. Den drog mig till sig och jag kunde inte komma därifrån oförändrad. Trots att jag alldeles nyligen tänkte att jag inte skulle kunna fångas av ett fiktivt människoöde igen, så gick det uppenbarligen alldeles utmärkt. Berättelsen är tät och smyger framåt. I varje ord finns en ledtråd om den stora hemlighet som genomsyrar texten och långsamt, långsamt för författaren mig framåt mot sanningen och upplösningen. Och jag vill följa med, jag vill vara där berättarjaget är, jag vill också vara i den världen, promenera i samma parker, läsa samma böcker, göra samma upptäckter. Och jag är där, jag får vara med och nästan vara delaktig. Så skicklig är berättelsen.

När man har läst väldigt många böcker är det svårt att ranka men det här skulle kunna vara topp 5, men för att vara på den säkra sidan säger jag väl topp 15. Läs den snälla rara, det blir knappast bättre än så här. Och det ska vara en debut. Ska man våga hoppas på en till lika bra eller blir nästa roman bara en besvikelse? Jag spekulerar inte mer i detta utan låter glädjen över denna stora läsupplevelse få stanna kvar och så får nästa bok av Setterfield, om det nu kommer någon sådan, tala för sig själv när den tiden är inne. Men jag väntar med spänning.

438 sidor
Utgivningsår: 2006 (Sverige 2007)
Originaltitel: The thirteenth tale
Översättning: Jan Järnebrand

Annonser

juni 7, 2007 - Posted by | Betyg 5, Deckare, Extraordinär, Vanlig roman |

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: