Boktoka

En blogg om läsning – min läsning

Vinterstaden av Arnaldur Indriđason

Det är mörkaste vinter i Reykjavik och kallt som sällan förr. På marken nedanför en balkong i en förort hittas en ung pojke nästan fastfrusen i isen. Först tror man att han kanske ramlat eller hoppat från balkongen men när teknikerna anländer och man vänder på honom ser man att han blivit knivhuggen till döds, en ung pojke. Vad som dessutom bekymrar polisen är att han är av asiatiskt ursprung. Det kan väl inte vara ett dåd med rasistförtecken?

Man får tag i modern och då visar det sig att den mördade pojkens äldre halvbror är borta. När man många många timmar senare hittar honom är han i ett tillstånd som gör det omöjligt att förhöra honom. Man lämnar honom därför i moderns vård och någon dag senare är han spårlöst borta igen. Denna gång verkar det vara med moderns samtycke. Man vill inte tro att broden ska ha något med det hela att göra, enligt alla vittnen är bröderna sällsynt nära varandra, men vad ska polisen tro när han uppenbart håller sig borta?

Omdöme: Det här var tråkigt nog den absolut sämsta deckaren av I som jag läst. Den är tjatig, pratig och alldeles för förklarande. Och det är klart att det blir ett problem när man skriver både för läsare som redan är väl insatta i personregistret han använder sig av, och för helt nya läsare. Men det räcker att berätta om Erlendurs försvunna bror en gång i boken tycker jag. Även en ny läsare behöver inte få höra det flera gånger. Och kan inte den där historien få en upplösning snart? Nu börjar det onekligen bli tjatigt. Och Erlendur skulle verkligen behöva utvecklas som person i den här frågan.

Boken är tyvärr rätt tråkig på många andra sätt också. Det flyter inte på helt enkelt. Och det är nog samma sak som störde mig lite i början av den första boken jag läste, men här blommade det ut i full kraft och blev ett riktigt irritationsmoment. Han fick på något vis inte till den vanliga magin och flytet i språket denna gång. Det blev aldrig bra.

Jag hoppas innerligt att nästa bok är bättre, för detta är ett författarskap jag tycker mycket om. Men inte om det ska vara så här. Då låter jag hellre bli att läsa och väljer något annat som är bra och inte irriterar mig.

302 sidor
Utgivningsår: 2005 (svensk 2007)
Originaltitel: Vetrarborgin
Översättning: Ylva Hellerud

Serie: Erlendur del 5

Annonser

maj 25, 2007 - Posted by | Betyg 2, Deckare |

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: