Boktoka

En blogg om läsning – min läsning

Enhet av Ninni Holmqvist

Är man kvinna, barnlös och över femtio, eller man, barnlös och över sextio år så är man samhället till last, inte längre önskad, helt enkelt umbärlig. Dorrit är författare, lever ensam i sitt lilla hus med sin hund. Hon har nätt och jämt hunnit fylla femtio när hon får brevet från Enheten, brevet som anger tid och plats för när hon ska bli upphämtad.

På Enheten får dessa människor som ingen behöver, återigen fylla de behov mänskligheten har av dem. De får medverka i tester av olika slag, läkemedel, stridsmedel, psykologiska tester för att inte tala om donationerna. De får donera delar av sin kropp ända tills det inte finns mycket mer att plocka bort utan att den umbärlige dör, och då är det dags för slutdonation, den dagen då ens inre organ och allt som kan vara andra till nytta plockas från den umbärliges hjärndöda kropp.

Att de umbärliga fogar sig är en nödvändighet och Enheten har sina omärkliga metoder för att få människor att trots den tragiska och snabbt döende omgivning de vistas i, ändå trivas, må bra och njuta denna sista tid i livet. Även Dorrit trivs förvånansvärt bra. Hon får fler vänner här, än hon någonsin haft utanför, hon äter gott, motionerar mycket och går och dansar. Så träffar hon Johannes och plötsligt finns det någon som betyder något för henne och som hon betyder något för.

Omdöme: Jag måste erkänna att jag var skeptisk innan jag började läsa, men redan från första sidan fångades jag av det milda språket, det förlåtande och drivande som gjorde det oundvikligt att läsa vidare, oundvikligt att dras in i berättelsen och drivas mot den oundvikliga sorgen och tragedin. För det blir sorgligt. Det blir alldeles outhärdligt sorgligt och jag är så nära klump i halsen och tårar i ögonen. Och det är något i Holmqvist språk som gör att berättelsen kryper så nära. Dorrit kommer nära, hon blir en människa trots den avlägsna och för mig så främmande miljön hon vistas i.

Och det är varmt att läsa denna bok, varmt och sorgligt, fint och hemskt. På något vis en mer tankeväckande framtidsdystopi än tex Callocain, för denna bok ligger så nära verkligheten att det nästan skulle kunna vara sanning. Och det är otäckt.

Riktigt bra tycker jag. Absolut läsvärt.

270 sidor
Utgivningsår: 2006

Annonser

november 2, 2006 - Posted by | Betyg 5, Framtid, Vanlig roman |

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: