Boktoka

En blogg om läsning – min läsning

Och fjättra Lilith i kedjor

Lena har fått sin drömlägenhet i Stockholm. En liten genuin lya på Fjällgatan med utsikt över fjärden. Men det är en konstig känsla i lägenheten tycker hon, och under en lös golvplanka hittar hon en dagbok från 1840-talet, skrivet av en flicka som heter Anna. Dagboken innehåller en krypande känsla av skräck som gör att Lena inte kan släppa dagboken. Anna är höggravid med sin stora kärlek, som beter sig konstigt. Och hon känner sig förföljd av någon som heter Lilith. Hon är riktigt rädd och bävar för sitt eget och barnets liv. Så slutar dagboken abrupt. Inget mer är skrivet och Lena är rädd att något hänt Anna. Den flicka hon tycker sig lärt känna så väl genom hennes dagboksanteckningar. Blev hon mördad för över 150 år sedan? Och av vem?

Samtidigt har en hacker på uppdrag av en mycket vacker bekantskap på nätet lyckats blåsa ett bolag på miljontals kronor. Men när det kommer till den utlovade belöningen för väl utfört uppdrag försvinner kvinnan som kallar sig för Lilith i tomma luften. Kvar sitter han med skulden. Säkerhetskonsulten Martina får i uppdrag att utreda vart pengarna kan ha tagit vägen. Var det någon inom bolaget som läckt uppgifter? Dagen efter att hon fått uppdraget hittas en av konsultbolagets anställda mördad, med två konstiga märken på halsen.

Lena på sitt håll kan inte låta bli att försöka ta reda på vad som kan ha blivit av Anna. Det lät enligt dagboken nästan som något sektliknande lett av denna Lilith och när Lena hittar Club Lilith, som har en minst sagt annorlunda inriktning och udda klientel kan hon inte låta bli att gå dit.

Omdöme: Helt fulländad är den kanske inte men jäklar vad jag blev trollbunden. Jag älskade Stockholmsskildringarna och de tydliga detaljerna från Södermalm. Namedropping javisst men det är så trevligt att för en gångs skull mycket väl veta var romanfigurerna rör sig, och särskilt när de går till min frisör och gör extensions i samma färg som jag gjorde!

Storyn kanske inte är helt trolig på alla sätt och vis men plotten är skickligt uppbyggd och starten med dagboken från 1840-talet är ett snyggt upplägg som Schwarz hanterar mycket väl. Jag kunde inte annat än att sträckläsa och var nöjd ändå in i slutet.

Sörjer att Schwarz verkar ha det svårt med försäljningen och att nästa bok kanske inte kommer ut i pocket. Men det finns en till bok att läsa och den ska jag ha!

259 sidor
Utgivningsår: 2005

Annonser

oktober 2, 2006 - Posted by | Betyg 4, Deckare |

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: