Boktoka

En blogg om läsning – min läsning

Den röda vargen av Liza Marklund

Annika Bengtzon mår inte så bra efter att ha varit sprängarens gisslan, hon får panikångest med jämna mellanrum och hon hör änglar som sjunger för henne, förut bara på nätterna men nu även på dagarna. På Kvällsposten har hon relativt fria händer och kan skriva om det som intresserar henne, men kanske mest som en ömkande åtgärd, Annika har haft det tufft och hon är bra att ha på tidningen om man ser till kändisfaktorn.

Hon har länge varit insnöad på terroristvinklar på det mesta och nu åker hon upp till vintriga Luleå för att träffa en journalistkollega på lokaltidningen där uppe som säger sig ha fått korn på nya uppgifter om en trettio år gammal terroristattack på flygflottiljen som resulterade i att en värnpliktig dog. Försvaret har hela tiden tigit som muren kring det inträffade och ingen greps. När Annika kommer till tidningen för att träffa kollegan får hon reda på att han omkommit i en smitningsolycka kvällen innan. Annika åker till platsen för smitningen och finner där ett vittne till händelsen, en ung pojke vars uppgifter tydligt visar att det inte var någon olycka utan överlagt mord. Annika lyckas få pojken att gå till polisen med sina uppgifter och ett par dagar senare är han död, strypt på sitt pojkrum.

Helt klart är att de två morden är sammanlänkade av det faktum att pojken var vittne till det första mordet, men kan det vara så att det första mordet faktiskt har samband med att journalisten hade kommit på något om det gamla terroristattentatet? Så upptäcker Annika att det till båda offren kommit brev efter att de dödats, brev med citat av Mao. Och så dyker det upp ännu ett offer från en helt annan del av Sverige, till synes helt frikopplat, men även där finns ett brev med citat av Mao.

Änglarna i Annikas huvud sjunger för fulla muggar, fallet tar all hennes kraft i anspråk, hon har motgångar på jobbet och dessutom har hon anledning att tro att hennes man Thomas är otrogen.

Omdöme: När jag plockade fram Den röda vargen för att läsa den, var det mest för att jag kände att det nog var dags för något lättläst, icke-krävande och jag har lust att läsa Marklunds nya så snart den kommer i pocket, så det var väl helt enkelt dags för den här nu. Föga anade jag att jag skulle bli så positivt överraskad som jag blev. Marklund skriver själv i efterordet att hon tycker att detta är hennes bästa bok om Bengtzon hittills och jag är verkligen beredd att hålla med henne.

Historien känns, kanske inte trovärdig, men mycket intressant. Det är spännande, drivande och man vill inte lägga boken ifrån sig för att göra andra ointressanta saker som att umgås eller äta. Dessutom kändes det lite som att jag lärde mig något om det Sverige som varit. Ett Sverige som var parallellt med mina föräldrars ungdom, och böcker där man lär sig saker är alltid bra. Det står att böckerna om Bengtzon är fristående och visst är de väl det, men man vinner på att läsa dem tillsammans, för då blir det bättre, men oavsett om du läst de andra så tror jag att du kommer att uppskatta Den röda vargen.

411 sidor
Utgivningsår: 2003

Annonser

juli 22, 2006 - Posted by | Betyg 4, Deckare |

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: