Boktoka

En blogg om läsning – min läsning

Människa utan hund av Håkan Nesser

Något håller på att gå snett i familjen Hermansson. Föräldrarna har båda precis tagit steget in i pensionen och nu ska här vara ledigt och njutas! Präktiga pappa och hans under till favoritdotter ska fira sin gemensamma födelsedag och hela familjen ska vara samlade för första gången på länge. Båda döttrarna med sina respektive och alster, och så förstås sonen, det svarta fåret, han som skämt ut sin familj så till den milda grad att de måste sälja huset och fly till Spanien så här på ålderns höst. Så har åtminstone maken bestämt det. Hustrun däremot är inte lika säker på beslutet. Ska de verkligen lämna allt och bege sig till ett annat land? Kan de inte svälja stoltheten och stanna kvar i den bygd där de levt så länge hon kan minnas. Han låter henne inte säga emot och han står oemotsagd.

Alla har anlänt och en första spänd samling äger runt. De ska inkvarteras på sina respektive ställen men först lite mat och lite alkohol, för trevligt ska man väl alltid ha det? Och där och då sätts hjul i rullning som kommer att snubbla på små tuvor och välta stora lass.

Dagen efter är den stora dagen, och när den stora dagen kommer och ingen bror finns där, tror man först att han väljer att hålla sig borta, att han hellre flyr än umgås med den familj han så skändligen skämt ut. Kanske är man till och med lite lättade över att han behagar hålla sig borta. Middagen är en ren plåga men de överlever den allihop. Helt otroligt tycker de flesta. Bara präktiga pappa och präktiga storasyster håller minerna och uppvaktas som bara de rättfärdiga kan. Nu ska de inte låta firandet hindras av en försvunnen bror. När de till slut kan enas om att det är läge att kontakta polisen, även om det innebär att brodern skämmer ut dem ännu en gång, vilka rubriker ska det inte bli?! har det nästan gått ett dygn sedan någon såg honom senast. I livet alltså.

Men denna natt, eller om det är natten efter, försvinner präktiga systers äldsta präktiga son. Puts väck. Han har uppträtt något udda. Har inte velat tala om vad det är som trycker honom, inte velat berätta just så mycket om sitt liv i Uppsala. Lillebror vet något, men så fan att han tänker berätta det för någon. En hållhake som den kan vara bra att ha på sin bror, bra att ha när han kommer tillbaka. Om han kommer tillbaka.

Barbarotti får fulla händer.

Omdöme: Jag tyckte mycket om denna Nesserska läckerbit. De första 200 sidorna när familjen porträtteras är nästan bäst. Stämningen är minst sagt tryckt och man önskar livet ur dem allihop. Eller åtminstone långt ifrån varandra så att de kan få försöka vara lyckliga, för tillsammans är de det definitivt inte.

Barbarotti är en sympatisk snut. Lagoma problem, lyssnar inte på jazz, har inte problem med spriten, älskar sin dotter, kommunicerar något sämre med exet och har en ny pingla på gång som han träffade på konferens, eller var det nu var. Han känns lugn och trovärdig, sympatisk och grannlaga.

Stilen är faktiskt inte typiskt Nessersk. Inte alls faktiskt. Han är inte riktigt så lurig i denna bok som han ibland har en tendens att vara. Han lurar inte läsaren alls faktiskt, men han underhåller information helt öppet. De stycken som är avgörande saknas helt. Detta skall man inte veta där och då. Det är en poäng i att inte berätta. Man förstår eller anar, men vet inte, och det är nog en förutsättning för fortsättningen. Och jag måste nog säga att jag gillar det. Tycker att greppet inte stör, utan snarare förhöjer, det är så otvungen på något sätt, liksom helt uppenbart vad han inte vill att vi ska veta.

Ja, den faller mig i smaken helt enkelt, även om det är långt ifrån lika enkelt att på ett konkret säga vad det är som är så bra. Men bra är han herr Nesser och jag ser fram emot del två och tre om mister Barbarotti.

525 sidor
Utgivningsår: 2006
Serie: Barbarotti del 1

Annonser

april 26, 2006 - Posted by | Betyg 4, Deckare |

1 kommentar »

  1. Jag håller med om det mesta.
    En sak hakar jag dock upp mig på och det är att (så gott som?) alla karaktärer i boken använder ordet ”allright”.

    Det blir nästan som att lyssna på en livs levande person som hela tiden petar in ”exakt” eller ”liksom” i sina repliker.

    I det här fallet kunde jag inte låta bli att vänta på nästa ”allright”. 🙂

    Kommentar av Lussan | december 29, 2008 | Svara


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: