Boktoka

En blogg om läsning – min läsning

Porträtt av en mördare av Patricia Cornwell

Patricia Cornwell har ju själv en bakgrund som obducent och hennes stora kriminalsvit om Kay Scarpetta utspelar sig till stor del i obduktionssalen. Steget är egentligen inte så stort till att börja fundera över vad modern kriminalteknik skulle kunnat göra i fallet Jack Uppskäraren om man haft tillgång till den då, eller för all del inte heller så långt till frågan vad dagens teknik kan göra med bevismaterialet som nu är över 100 år gammalt. Patricia ställde sig frågan, satsade en inte oansenlig summa pengar för att ta reda på det och tycker själv att hon kommit fram till ett svar på vem som var Jack Uppskäraren.

Det svar hon kommer fram till är den erkände konstnären Walter Sickert. Han stämmer in på den psykologiska profil som en profilerare tagit fram, hans handstil liknar den handstil som förekommer i en del av Jack Uppskärarens många brev, det papper som förekommer i Jack Uppskärarens brev är till stor del konstnärsmaterial och det är skrivet med penslar och färg, material som en person från arbetarklassen inte har tillgång till. Språket i Uppskärarens brev överensstämmer med Sickerts och DNA från ett uppskärarbrev har nära släktskap med Sickerts systers DNA. Det verkan onekligen som att gåtan är löst.

Omdöme: Det lustiga med den här boken är att jag köper Cornwells argument och bevis, men jag gör det motvilligt. Jag blir ordentligt störd av att hon redan från början så tvärsäkert säger att hon är helt säker på att hon funnit rätt man och att hon inte låter mig som läsare ta del av hennes bevisföring och sedan dra mina egna slutsatser. Dessutom är strukturen i boken väldigt hoppig upplever jag det åtminstone som. Jag var ju tyvärr inte insatt i Jack Uppskäraren innan jag läste boken vilket säkert var mig till last, för jag hade behövt en kronologisk och saklig framställning, vilket kanske Cornwell avsåg att vara men inte alls lyckades med. Jag har många förslag på alternativa strukturer på denna text och inget av dem sammanfaller med hur författaren valt att göra det. Och det känns synd, för innehållet är bra, men strukturen dödar materialet och gör det inte alls så spännande som det hade kunnat bli. Om hon använt lite av sitt sätt att skriva från kriminalromanerna så hade säkert detta kunnat bli bra så mycket roligare för läsaren.

366 sidor

Utgivningsår: 2002

Originaltitel: Portrait of a killer, Jack the Ripper – Case closed

Översättning: Erland Törngren

Annonser

februari 9, 2006 - Posted by | Betyg 3, Fakta |

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: