Boktoka

En blogg om läsning – min läsning

Skam av Karin Alvtegen

Maj-Britt lever sedan 30 år i ett självvalt fängelse. Hon vill inte längre gå ut, hon ser ingen anledning alls att gå ut överhuvudtaget och hon lämnar inte sin lägenhet och borg för något. Hon ägnar sina dagar åt att göda sin älskade hund, göra livet så surt som möjligt för de från hemtjänsten som hjälper henne, och åt att äta bort sin egen ångest. Resultatet är en övergödd hund, att ingen utom Ellinor längre vill jobba hos Maj-Britt och det faktum att Maj-Britt nu är så överviktig att hon kvävs av sin egen tyngd om hon skulle lägga sig ner.

Monika på sitt håll är så lyckad att hon själv tycker att det är oförtjänt. Hon är överläkare på sjukhuset och har en dyr lägenhet som är lika dyrt och smakfullt inredd. Men hon är ensam och så innerligt rädd för att träffa någon. Hellre ensam än dumpad uttrycker hon det själv. Och så träffar hon Thomas, som säger att han älskar henne lika mycket som hon älskar honom, och hon kan inte tro att det är sant, kan nog inte tillåta att det är sant. För tänk om det inte är det och allt skulle ta slut?

Både Maj-Britt och Monika bär på skam. Maj-Britt för att hon inte kunde tro som de andra i församlingen hemma och för att hon kände en köttslig lust som var förbjuden och synd. Monika å andra sidan bär som ett kors det faktum att hon inte förmådde rädda sin perfekte storebror ur en eldsvåda när de var tonåringar. Kvar hos modern blev den långt mindre omtyckta dottern som inte visste vad hon skulle göra för att gottgöra eller bli omtyckt.

Så får Maj-Britt ett brev från hennes ungdoms bästa väninna, som kastar henne tillbaka till en tid hon gjort allt hon kunnat för att glömma, och Monika undgår genom ett platsbyte i en bil döden och skickar dit en småbarnsfar i sitt ställe, en skuld som hon inte vet hur hon ska kunna betala. Hur ersätter man en far och make?

Omdöme: Detta var nog den bästa spänningsromanen av Alvtegen som jag läst hittills. Riktigt trevligt eftersom jag tyckt att de andra två varit bra, men inte riktigt motsvarat den ypperligt goda kritik de fått. Den här tyckte jag däremot var bättre. Denna gång fick Alvtegen mig att tycka riktigt mycket om dessa två människor trots deras uppsjö av tillkortakommanden.

Trevligt är också det lättflytande språket, det är aldrig jobbigt och samtidigt inte simpelt, utan helt lagom och väl tillmätt språk. Inget jobbigt utan ren och skär god underhållning. Ska du läsa en Alvtegen, och bara en, så tycker jag att du ska läsa den här.

336 sidor

Utgivningsår: 2005

Annonser

januari 25, 2006 - Posted by | Betyg 4, Spänning |

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: