Boktoka

En blogg om läsning – min läsning

Personliga pronomen av Daniel Sjölin

Jag är fru Sunesohns son innan äktenskapet med herr Sunesohn. Jag är i tonåren, rätt rejält överviktig, ordentligt mobbad i skolan och hatar sin nya omgivning i familjen Sunesohns fina designerritade etagevilla på gräddhyllan i Sollentuna. Jag vill kanske hellre vara med sin nedgångne pappa i Rotebro men nu är det inte så. Och jag hatar. Allt. Allt med familjen Sunesohn. Kanske allra mest hatar han Dig, du din jävla perfekta lilla subba.

Du är herr Sunesohns dotter innan äktenskapet med fru Sunesohn. Du är till synes perfekt. En duktig dotter, slank och storbystad, vacker och välmanikerad. En god dotter. Hur du mår under ytan är det ingen som vet. Eller kanske ingen som bryr sig om. Är det någon som bryr sig om hur det känns när ens mamma är en försupen hora nere i centrum? Antagligen inte. Låtsas som inget bara, kära du, för vi låtsas som inget.

Vi är herr Sunesohn. Vi är framgångsrik och vill att även lilla familjen ska utstråla perfektion och vara ett bra bihang till min framgång. Så att vi har något att visa upp. Vi vill inte se eller acceptera att jag är mindre lyckad eller att du inte alls mår så bra, och nog måste väl hon vara en bättre fru än den förra?

Hon borde vara lycklig. Har hon inte hittat en perfekt man och gift upp sig? Nu handlar hon inte längre fiskpinnar och potatis på Ica, utan specialhemtagen fisk och löjrom, och hon låter alla som är i närheten få höra att hon minsann inte tänker laga maten till den stora bjudningen själv, utan att en kock med flera medhjälpare är inhyrd. Och nog är hon väl lycklig i sitt hem som taget ur Sköna hem, kan hon vara något annat?

Omdöme: Oj, vad jobbig den här boken var att läsa. När jag här skriver min handlingsbeskrivning så verkar den ju rätt trivsam och enkel, men jisses vad språket var kryddad hela tiden. Man får som läsare inte en lugn stund. Varje ord är laddat med betydelse och underbetydelse och allt är starkt och frustande och man orkar liksom inte med det. Det blir alldeles för mycket ordbajs för att man ska hinna se varje ord och istället hoppar man över sörjan. Men ibland tänkte jag att nu jävlar var han bra, den liknelsen var bra, och sedan var det fler och fler ord som jag inte orkade ta in.

Vet inte vad jag ska säga. Det här var inte någon favorit. Men annorlunda var det minsann.

145 sidor
Utgivningsår: 2004

Annonser

januari 18, 2006 - Posted by | Betyg 2, Ovanlig roman |

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: