Boktoka

En blogg om läsning – min läsning

Svek av Karin Alvtegen

Vid en sjukbädd på ett av Stockholms sjukhus sitter Jonas. I sängen ligger Anna hans älskade som ligger i koma sedan en drunkningsolycka två år tidigare. Alla dagar sitter han hos henne. Han pratar med henne, kelar med henne, masserar hennes ben, ser till att hennes fingrar inte kroknar helt och att musklerna inte förtvinar helt. Så ofta han får sover han hos henne. På sjukhuset är man tacksamma över den unge mannens outsinliga omsorg som lättar lite på deras arbetsbörda. Man hinner inte reflektera över att han alltid är där och liksom aldrig någon annanstans. Jonas är tacksam för detta men börjar tröttna på Anna nu. Hon kommer ju inte tillbaka till honom. Det är som att hon sviker honom igen och det vet han inte om han tänker acceptera.

På ett annat håll i stan får Eva reda på att hennes äktenskap är på väg att gå under. De har inte roligt tillsammans längre säger Henrik. Ett år har han känt så. Det knyter sig i magen för Eva. Nog för att hon också känt att de kanske inte har så kul längre. Och visst är hon trött på Henriks oföretagsamhet och eviga väntan på att hon ska göra det som måste göras. Att hon aldrig blir avlastad i sitt duktiga storasysterförpliktigande. Nu säger Henrik att han inte längre är säker på att han vill fortsätta med henne. Men Axel då? Deras 6-årige son. Inte kan man väl bara bryta upp när man har ett barn tillsammans? Eva känner sig maktlös och fråntagen beslutet. En ovan känsla. Så börjar hon ana att allt inte står rätt till. Henriks nej på frågan om han träffat någon annan känns inte längre lika pålitligt. Eva inser att hon måste göra något för att se om sitt hus.

Omdöme: Obehagligt lyckas Alvtegen få till det. Och jag kommer att tänka på en intervju jag läste med henne där hon sa att hon skriver om den vanliga människan som hamnar i sådana omständigheter att hon begår ett brott. Att det kan vara vem som helst. Och jag tycker nog att hon lyckats ta fram den känslan i denna bok. Kanske inte så mycket med Jonas. Han verkar riktigt störd, men med Eva som man, om inte identifierar sig med så åtminstone känner sympati för. Och plötsligt går hon över gränsen och man märker knappt att hon är över för stegen är så små, så naturliga och lätta att ta.

Sen vet jag ändå inte om jag är så såld som jag tycker att jag borde vara med tanke på recensionerna och uppmärksamheten kring Alvtegen, men visst är det bra, det går inte att förneka. Och ganska skönt är det att boken inte börjar med ett dödsfall som sedan utreds utan att brotten denna gång är av en annan art och bokens dramaturgi något mer originell än den gängse. Ändock ett gott betyg till Alvtegen.

311 sidor

Utgivningsår: 2003

Annonser

september 19, 2005 - Posted by | Betyg 4, Spänning |

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: