Boktoka

En blogg om läsning – min läsning

Mossvikenfruar av Emma Hamberg

Anki lever ett tryggt liv i Mossviken. Hon är lyckligt gift med Peter. De bor i sitt nya nyckelhålsfärdiga hus och de försöker bli med barn. Visst kan det väl vara bättre men visst har de det bra? Tillräckligt bra?

Så en dag framkallar Anki en fotorulle som hon hittat i Peters ficka efter att han varit på fiskehelg med en granne. Rullen är varken tom som Peter säger, eller fylld med bilder på nyfångad fisk, utan den visar Peter i en annan kvinnas armar, likaväl som grannen i en annan kvinnas armar än sin frus. Anki blir bestört. Vad ska hon göra nu? Vad vill hon göra nu?

Som tur var behöver hon inte ta några beslut just nu eftersom grannfrun Linda gör det åt henne. Linda ser till att Anki får med sig det hon behöver och så drar de till Stockholm. Linda är bra mycket mer företagsam än Anki. Linda fixar någonstans där de kan bo ett tag, och skaffar en lokal så att hon kan öppna en ny skönhetssalong. Anki sitter mest hemma och gråter, så upptagen av sin sorg att hon inte ens upptäcker att hon faktiskt är gravid. Och vad ska hon göra nu? Vad vill hon göra?

Omdöme: Rätt kass ärligt talat. Jag älskar det Emma Hamberg skrev i boken till mig, men jag inte med bästa vilja säga att den är bra. Den här typen av litteratur är ofta förutsägbar men brukar ändå lyckas med att bygga upp någon typ av spänning. Det gör tyvärr inte Mossviken-fruar. Man förstår tidigt hur det kommer att utveckla sig, och sen blir det så, utan att det ens blir spännande på vägen. Lite tråkigt faktiskt, för jag vill verkligen att den ska vara bättre än den är.

Sen tycker jag att det är väldigt lustigt, och kanske även lite oturligt, att Bonniers väljer att ge ut Denise Rudbergs Jenny S och Hambergs Mossvikenfruar i princip samtidigt. För tyvärr är Denise Rudberg en bättre snickrare i detta hänseende, och då hamnar Hamberg ännu mer i skuggan. Men två i princip identiska böcker samtidigt. Har de läst samma utkast, eller var det någon typ av manustävling på Bonniers på givet tema? Skumt är det i alla fall.

349 sidor
Utgivningsår: 2005

september 18, 2005 Posted by | Betyg 2, Chicklit | | Lämna en kommentar

Hanas resväska av Karen Levine

På ett japanskt centrum för forskning och historia kring förintelsen av judarna har man fått låna några minnesföremål från europeiska museer. Bland de få föremålen finns en resväska efter ett barn. Utanpå står hennes namn Hana, hennes födelsedata och att hon är föräldralös. Trots att väskan helt saknar innehåll blir både barn och vuxna på centret i Japan nyfikna på flickan, vem hon varit, vart hon kommit och framför allt, om hon överlevt förintelsen.

Man börjar att skicka en förfrågan till museet i Auschwitz om man där känner till något om Hana. Man får ett i stort sett nekande svar men med en hänvisning till ett annat koncentra-tionsläger som hon tydligen kommit från till Auschwitz. Lägret låg i den tjeckoslovakiska staden Terezin. En stad som helt stängts av och fyllts med judar. Det unika med Terezin var dock att man där lyckats bibehålla skolgång och ett fungerande socialt sammanhang. Som svar på sin förfrågan om spår efter Hana, får man därifrån fotografier av teckningar som Hana gjort, men inget mer. Teckningarna kanske inte ger så mycket kött på benen, men alla på centret blir nu mycket engagerade i sökandet efter sanningen om Hana. Så engagerade att Fumiko bestämmer sig för att göra den långa resan från Japan till Tjeckien.

Omdöme: Lite besviken är jag kanske, men det handlar snarare om totalt felaktiga förväntningar. Jag vet inte vad jag förväntade mig, men inte var det en bok för mellanstadieelever på ett rätt mästrande och undervisande språk. Nästan nedvärderande. Men historien om Hana är fängslande och fyller nog utmärkt sitt syfte, att väcka intresse för förintelsen och hålla minnet av den vid liv. Men inte känner jag mig så angelägen att han kvar boken om Hana. Kanske finns det någon skola som skulle behöva en bok…

125 sidor
Utgivningsår: 2002
Originaltitel: Hana’s Suitcase
Översättning: Ingrid Warne

september 18, 2005 Posted by | Betyg 3, Fakta, Ungdom | | Lämna en kommentar